söndag 23 juli 2017

En söndag i juli...


"Putte i blåbärsskogen"... den där söndagsvilan som infinner sig när man har traskat igenom höga ris och stubbar.
Ser verkligen helt död ut haha.. kroppen är väl inte i det bästa skicket nu om jag ska vara ärlig.
Men jag mår bra och jag njuter av dagarna som är.
Försöker balansera så gott det går, men viljan är stark just nu.

Det är torrt i skogarna, men vi fann ett ställe där blåbären fortfarande hängde kvar.
Nymåne är det också... rensa och vara i våra processer..
Jag har mer börjat vara i det som sker det sker och det blir som det ska.. inte alltid dock, men tänker oftast så.
Släppa på den där kontrollen man har inom sig och i hjärnan och låta universum sköta det som ska vara.
Sedan beror det på om man är ensam om situationer och beslut eller inte.
Bara släppa taget och se vad som händer, både om känslor som kommer upp till ytan och livets olika skeden.


~Du vackra...
Ibland är inte allt så lätt
Men det blir svårt när vi inte låter oss vara i det
Din närvaro är fulländad
Finns där med all din prakt,
det som är du
Du får flyga och du får stanna kvar
Minnet av dig kommer finnas,
och det andra försvinna~

Natti på er :*

<3


lördag 22 juli 2017

Dagar som behövs...



Solen.. härligt sällskap.. ett dopp för badkrukan.. skratt.. roliga kommentarer från liten och att bara vara.
Det är viktiga saker och något jag behöver.
Helt otroligt att jag badade lite, jag som fryser för minsta lilla.. för minsta lilla vindpust när solen går i moln :D

Vattnet och att få vara nära naturen tillför mycket för mig och särskilt nu.
Balansera och få flöde igen.
Rensa känslomässiga saker som kommer upp till ytan, sådant som är bra att det lossnar från mitt innersta lager.
Känna sanden och gräset under fötterna, bygga lite sandslott som säkert ens inre barn jublar för.
Ville helst gräva stora gropar och bygga stora grejer, men orkade inte just idag haha ;)
Barn är så rena på något sätt, de snappar upp allt men de ser saker från grunden som de sedan utvecklar.
Likaså djuren som lever sina liv bland oss människor.
Kloka oftast och väldigt intressanta att följa med blicken och att lyssna på.
Tänk hur språken vi alla levande på denna jord använder som egentligen är ganska lika..
men bara lite annorlunda.
Ja eller något sånt haha.

En trött själ ska nu fortsätta sitt soffmys för att orka med allt annat man sedan vill göra.
Fortsätta att leva det liv som kommer till mig.

Fin kväll på er :*

<3




Vi två...


Igår ville vi ut och se lite folk... äta lite och bara umgås.
Kan fortfarande inte vänja med vid att dottern är vuxen nu.. min vackra underbara tös <3
Med massor av skratt, samtal om livet och annat trams avslutade vi kvällen med en underlig promenad hem igenom våra gamla hoods :))
Energin genom den skogen var inte okej...
Och min fysiska kropp ville bara hem till soffan för vila :))

Jag värdesätter verkligen att hon och jag är så nära.
Blir så varm i hjärtat att hon alltid har velat umgås med mig och delat av det som händer med henne i livet.

Tacksam för att hon kom till världen.. ännu en klok själ som vill förändra..

<3




torsdag 20 juli 2017

Såret i mina drömmar...


Detta är destruktivt men det måste ut, det måste luftas och det måste ut ur mitt system.
Jag blottar mig, jag öppnar upp för min sårbarhet...

Vaknade upp inatt förtvivlad och med en känsla av besvikelse.. övergivenheten har hälsat på igen.
I drömmen skulle jag gifta mig, vet ej riktigt med vem men jag var så förälskad och jag visste att han älskade mig med.
Han visste om mina sår.. övergivenheten, det som präglat mig sedan barndomen och kanske längre tillbaks.
Det lilla som har satt djupa spår i mig samt andra händelser därefter.
I drömmen på bröllopsmottagningen var många gäster bjudna men ett fåtal kom.
Största delen var hans släkt och vänner och några av min släkt var med.
Jag försökte hålla skenet uppe och skrattade med i hans vänners tal om honom.
Men ingen höll tal för mig... inga vänner fanns med.

Tillslut rann tårarna under den dag som skulle vara den lyckligaste i mitt liv.
Jag ville så gärna dela den lyckan och kärleken med andra.
Jag vaknade upp ur drömmen och även då rann tårarna, känslan var så stark.

Har förr fått höra att jag var rolig/ komisk b la.
Det är som att jag slutade att vara den personen någonstans i mitt liv.
Jag förändrades med allt som skedde... sökte mig själv och något sen ung ålder som jag inte riktigt hittade då.
Det som jag fann kunde andra tycka var konstigt och stängde därför in det i mitt inre på något sätt.

Jag ville finnas för andra, anpassade mig efter dem.
Kanske var jag då en bra vän som ingen skulle såra.
Men vi var oftast inte lika, ville inte samma saker så drog mig oftast undan.. eller så gjorde de det.
Med åren och livets händelser blev hjärnans rädsla större.
Under något år hade jag massor av vänner och bekanta, men egentligen bara ett väldigt fåtal nära vänner.
Ibland dök den där komiska sidan upp igen då jag vågade släppa på garden en smula pga att jag kände att de ville lyssna på mig och Se Mig.
Hade dock svårt att hitta tid till alla och för mig var det en lyxvara.
Sedan fyllde jag då 30.

Med ett par vänner fixade vi en gemensam 30-års fest.
Under det året hade jag precis kollapsat då min kropp sa ifrån och var väl inte alltid på topp direkt.
Vi hade flera gemensamma vänner och sedan skulle även var och en bjuda sina egna vänner.
Mina lös med sin frånvaro, endast ett par arbetskollegor kom från min sida.
Jag förstår att alla har mycket i sina liv dock.
Men känslan av övergivenhet dök återigen upp och kan fortfarande känna ledsamheten jag hade.
Just då kom egots tankar.. jag är inte bra nog, rolig nog, värd att prioritera för en stund.

Har haft nära vänner som har utnyttjat mig under åren och som man ej kunnat ha tillit till.
Har själv varit destruktiv så jag är ej perfekt.
Har anpassat mig alldeles för mycket för att få deras gillande.
Jättefina manliga vänner har ibland fått känslor för en som varit svårt att hantera.
Hur ska jag vara för att det inte ska missuppfattas..
Har ej kunnat ge mig hän i en sådan vänskapsrelation riktigt, vara den varma person jag vill vara.
Återigen drar jag då mig undan så smått.

Jag är rädd för att bli sårad och övergiven.
Hjärnan är stark i tanken och kroppen hänger med i känslan.
Egot är alltid destruktivt och präglingar kan sitta stenhårt fastrotat och gamla cellminnen vill ej försvinna.
Rädslan finns även för falska relationer med oärlighet och utnyttjanden.
Jag blir ofta osäker och drar mig hellre undan än att bli sårad igen.
Det skapar inget bra flöde inombords och det jag jobbar med... att bara vara i allt.
Våga stå öppen för det som är och blir... det dödar en inte.

Nuförtiden vågar och vill jag inte ordna stora fester av olika slag då rädslan att ingen vill komma finns.
Jag vet att det djupa såret i mig måste få läka.
Känner mig socialt inkompetent efter att "min ME" /mina obalanser dök upp haha.
Är kallare och mer reserverad på något sätt.
Behöver hushålla med mina energier till rätt människor för just mig.
Men det är inte så jag vill vara.
Jag älskar att vara ensam men vill även känna mig trygg med att nära vänner finns där, stannar kvar i vått och torrt.
Men ibland är det så att vi går åt varsitt håll, det är så livet är.
Jag märker att jag ibland blir så som jag ej vill att andra ska vara pga rädsla.
Bättre att vara själv än att bli sårad, för man har alltid sig själv.

Inte alltid jag känner såhär, men de kommer upp ur triggningar och när jag i min ensamhet vill låta allt komma upp till ytan för att läka.
Är medveten om mig själv och det kan bli som en bana som bara byggs på och som är svår att stoppa i vissa situationer.
Men jag börjar vara sann mot mig själv.
Försöker kommunicera så ingenting ska misstolkas trots att det kan vara svårt ibland.
Letar efter mitt gamla jag , den roliga som kanske är bättre att umgås med ;)
Men jag har förändrats.
Vill hitta tillbaka till tilliten hos andra när jag nu har hittat den i mig sjäv.
Känna tryggheten genomsyra min kropp.
Vi alla har våra liv, våra obalanser och bagage med präglingar osv.
Vi försöker bara leva i denna värld av för mycket ego och rädslor.

Det är inte alltid så enkelt, men vi tar hela tiden emot så mycket lärdomar.

(Nu är detta bara ett sår jag blottar.
Allt jag skriver om är Mina känslor och precis så jag känner just nu i livet, just idag.
Är medveten om det destruktiva och varför etc, men skönt att skriva om känslor som de flesta av oss har på olika sätt och grader pga diverse orsaker... det finns alltid en kärna i problemen och ingenting man behöver fly ifrån ;)
Är otroligt lycklig och tacksam i mitt liv med fina själar och även i ensamheten som jag gillar och behöver.)

Jag har hittat min bästa vän och partner in crime och det är jag själv.
En bra början som ska bli ett bra slut.

Natti på er :*

<3





onsdag 19 juli 2017

En härlig onsdag...


En fin sommarlunch med mycket god mannagrynsf*sk med en sås på tångkaviar blev det denna onsdag.
Det är roligt att göra vegansk mat när det liknar det man vill efterlikna..


Drog lite kort igår..
Emotions.. Det är ingen bristvara med det i mitt liv :))
Och jag förstår precis vad det handlar om, tack!!
De vill liksom förtydliga det som är, och det är alltid bra om man inte riktigt förstår, 
eller förstår men inte gör det som är det rätta ;)

Jag fortsätter att njuta av naturen, fina själar och av livet i sig.
Allt kommer bli bra.. Allt.

Sov så gott mina medresenärer :*

<3

Filmtips om mysdagarna...


Väldigt intressant om lögner vi ofta har i våra liv.
Hur mobiltelefoner har blivit våra liv och där man lätt kan såra både sig själv och andra genom att leva "dubbla liv".
Tillit och släppa kontrollen.
Leva i sanning...


Om anorexi och andra ätstörningar.
Den är jobbig och se då min dottern led av anorexi för ett antal år sedan.
Hon var stark nog att själv ta sig ur det (var ändå medveten att hon var sjuk) trots att hon bara var skinn och ben <3
Tankar kommer nog alltid finnas kvar i de som har tillfrisknat på ett sätt...








Har både gråtit, skrattat och fått tankar om de flesta av dessa filmer.
De är bra på olika vis :)
Och skräckisar kommer inte ut så ofta som jag vill :D

<3

tisdag 18 juli 2017

Det som vi ser som självklart är inte alltid det för andra...


Allt växer och frodas av solen, jorden, vatten och luften.. lever bredvid varandra i samförstånd...

Vaknade hastigt upp ur en dröm och upptäcker att väckarklockan i telefonen har stängts av på något konstigt sätt.
20 minuter sen fick jag skippa de planer och rutiner jag hade tänkt mig innan det var dags att ta tag i tvättstugan.
I pauserna njöt jag av en lugn yoga för matsmältningen och psoasen samt en promenad i skogsspåret.
En tidig skön morgon som vanligt, men hann med så mycket nyttigheter trots allt.

Jag är så otroligt tacksam att kunna göra dessa vardagliga saker igen (beroende på dag) efter år av plågor eller att inte alls kunna fungera pga "ME,n" mina obalanser.
Det som vi alla ser som självklara sysslor och ett normalt liv har för mig blivit en lyx, något jag verkligen blir överlycklig över att kunna göra :)
Jag klarar detta nu efter så många år då jag var riktigt dålig och var som ett kolli, då att ta sig över sängkanten knappt fungerade och var fruktansvärt smärtsamt.
Får fortfarande vila och balansera.. verkligen lyssna på mig själv och min kropp, något som vi alla människor behöver lära oss.
Livet kommer med så mycket lärdomar och läxor.
Det är något som jag älskar idag.
Mitt synsätt på livet har fullständigt förändrats och jag är idag lycklig över att bara leva.
Nu ser man dock hur samhället ser ut och det är lite jobbigt dock.
Med åren har jag även blivit alltmer känsligare i min högkänslighet (hsp), en fin gåva som jag ser det.
Kan vara jobbigt stundom, men man får lära sig att handskas med det.
Att se djupare på saker och ting är otroligt intressant, nyttigt och skojigt som mycket annat :D

Kroppen har känts rastlös och rätt pigg ett tag, men balansering och vila har behövts.
Min pitta (inom ayurveda, som kommer med eld, hetta, vara ambitiös, "göra mycket perfekt" och som hör till denna årstid) har kommit fram lite mer nu under sommaren, samtidigt som vatan i mig (kreativitet, nya ideér ofta men svårt att slutföra dem,snabba rörelser etc) är som en duracellkanin fast min kropp egentligen inte orkar detta :D

Tog även cykeln idag för att storhandla då jag ej har körkort och trodde det skulle bli lätt i det vackra vädret.
Jag är envis och är stolt att det fungerar ;))
Blev varse om hur olika vi människor är eller mer hur vi fungerar...
Min cykel stod parkerad bredvid ett par bord där folk kan sitta för en fika eller bara ta en liten sittpaus.
Vid dessa bord satt fyra stycken i övre medelåldern och tittade på mig när jag  
fullpackad med dessa tunga väskor med matvaror försökte ta mig fram till cykeln.
Mina ickeexisterande muskler och en kropp som triggas lätt av fysisk aktivitet och tunga lyft etc försöker få ner dessa väskor i cykelkorgarna och hänga ett par av dem på styret.
 Får under en stund trilskas endel då cykeln lätt vickade och jag knappt klarade att både hålla den upprätt samt försöka med en hand få ner dessa tunga väskor i korgarna.
Jag tittade tröttsamt och panikartat upp några gånger och fick se att alla fortfarande satt och tittade på mig.
Jag är inte den som oftast frågar om hjälp just för att jag inte vill lasta andra och är även rätt blyg av mig.
Men ingen frågar om jag vill ha hjälp.
Jag skulle själv såklart frågat om hjälp, för hur kan de veta förutom det de ser ;D
Det måste ha sett roligt ut, en som pustar och trilskas, och en liten grupp som sitter rätt upp och ner och stirrar haha.

Ibland behöver vi se och känna in...
 Medkänsla är en viktig egenskap.. att ta hand om varandra i olika situationer.
(Eller även empati i annat)
Kan man inte känna in hur det skulle kännas att vara där själv?
Vad skulle du då vilja att andra gjorde för dig?
Ibland förstår jag inte, men inte alltid man gör det (jag gör även misstag ibland och ångrar mig efteråt) ;))
Detta får mig att ännu mer känna in, och egentligen är allt jag känner nog för en människa :D

Jag fick ändå en fin morgon och förmiddag med vardagssysslor gjorda, sol på min kropp och i mitt sinne, med ett leende hälsa på många morgonpigga människor i skogsspåret, uppleva naturen nära, se och höra alla vackra fåglar sjunga och kommunicera med varandra, mjuka upp min stela vatakropp, låta endorfinet och livskraften flöda, känna lycka,- värme,- tacksamhet och kärlek för livet.
DET om något är lycka över att leva. 
Tack universum för att jag får uppleva allt detta just idag <3

Fin dag på er och gör din dag till den bästa för just Dig :*

<3







söndag 16 juli 2017

En kväll.. en minut... en del av mitt liv...




~Vad är det jag behöver veta
det jag gör är ändå fel
Behöver vara med mig själv
inte rädda världen från dess smärta.

Varje gång du ropar är jag där
saknar du mig om förändring sker
Det jag trodde på så starkt
visar sig innehålla så mycket mer.

Kan inte vara någon annan
vill inte bry mig om vad du ser
Dagen då insikten kommer
ger mig mer mod än du gav mig kredd.

Luften bär mig på dess axlar
varje viskning ger mig friden
I fönstret du ofta blickar
som om livet kan ge dig tiden.~
/Lindha

Oj vad det sitter hårt rotat i en.
Allt som man har levt i och fått lära sig om i barndom och vuxen ålder.
Det visar sig i praktiken, i vårt vardagsliv.
Försöker spräcka den gjutna betongen inombords och vad hjärnan/ ens ego är van att tänka.
Måste börja tänka om med en heldel, eller egentligen inte alls då vi har det i oss från början.
I varje situation är det som att vi låter en regelbok läsas upp för oss.
Det vi tror på och anser är sanningen.
Men om vi bara släppte det svaret vi får och stannar upp... kan vi då förändra något till det bättre...
Kanske faktiskt se klarare på saker och ting.
I flera år har jag tränat och insett hur fast man är i de kedjor vi lindar in oss i ju längre åren går.

Med tiden har jag även blivit känsligare för det som är runtomkring.
Möten med människor och dess energier och måenden, väder, naturen, ja egentligen allt..
Har märkt att jag ibland kan påverkas så mycket av vissa människor att jag går in i en gammal roll/version av mig själv.
Att jag är fullt medveten om det men det är svårt att skifta dräkten som dras på mig.
Det tar energi, och jag märker att jag kämpar i det tysta med att försöka komma loss och hitta tillbaka och få den lätta energi som jag känner att jag nu har.
Jag märker även att när tillit till en annan människa inte finns helt och fullt drar jag mig lite undan och blir kallare... humöret vill skifta och det känns inte bra.
Känselspröten är väldigt vibrerande och jobbar järnet just nu :D

Försöker universum säga något kanske?! ;)

Men jag är glad åt möten... för oavsett så lär jag mig hela tiden om mig själv.
Det som speglar och triggas, det nya som är en del av processen i ens egna utveckling.
Gäller att stanna upp och lugnt skifta till något annat än det som man tidigare gjorde "fel".
Mycket kan bli destruktivt, och mycket kan man få till sig gång på gång innan man förstår innebörden och lärdomen.
Är så tacksam att jag vågar möta mig själv och alla känslor, ju längre tiden går ju roligare blir det ;D
Det är något vi människor har tappat.
Vi är egentligen våra egna psykologer och läkare, och vi behöver inte betala för det.

Skön söndag på er :*

<3




Ljuvlig kväll...


Tacksam för en kväll med fint sällskap på min underbara plats <3
Kan bli betraktad som lite underlig, men det bjuder jag på ;)
Lyssnar bara på orden som dyker upp och något som säger att de ska ut, så...

 ~Bli vittne till min syn
det jag skådar bortom horisonten
Livslust blandad med det levande
med välbehag till njutningspunkten.

Sinnets flykt vill stillas 
med solens bana jag följer dig 
Du ger mig livet, det omutbara
smälter samman till kraften vi har.~
/Lindha

<3

tisdag 11 juli 2017

Naturens gåvor...



Solen och värmen kom på eftermiddagen,
 och efter tröttheten då det blev en tidig morgon tog jag mig ut i naturen.
Skulle behöva en guide med allt man vill plocka och fixa med eller en kurs som innehåller massor av information om våra nyttiga växter :D
Nåja, lite blev iallafall plockat och det ska bli älgörtstinktur, grobladsplåster, mat och infusioner som medicin och annat nyttigt.

Nu behöver jag verkligen ta tag i min sömn ordentligt och lägga mig under täcket i tid.
Har velat gjort alldeles för mycket om kvällarna och det måste bli ett slut på det nu.
Behöver balanseras lite.
Saknar lite värme och närhet nu bara, det skulle göra gott för en utmattad själ.
Men är tacksam för det som är just nu, för det jag har.

Natti på er :*

<3





måndag 10 juli 2017

Det har inte varit lätt... men det tar sig...



Veckans horoskop från Astrobloggen
Förstår varför jag har varit som jag har varit de här dagarna haha, så roligt ;D

Dagar med känslor och öppna sår.
Känna sig som att något rinner och sugs ur en, som att skinnet och benen bara blir ett skal av något som fanns.
Kroppen blir svag och skör och har betett sig konstigt ett tag.
Det känns verkligen som att något suger ur den energi eller något annat, märklig känsla.
Ja just känslan är svår att beskriva, och det hårda arbete för att minska trycket över bröstet och tankar som inte är jag utan endel av den destruktiva hjärnan, 
och spåren av såret som plötsligt öppnade sig...
Det var min verklighet just då.
Sårbarheten och öppenheten tog jag mod till att exponera som så ofta.
Jag behövde lyssna inåt, sortera och få andra att förstå.
Om salt strös i såret gör det ont, men bara min upplevelse såklart och kan inte kräva förståelse när kanske inte alla kan se det :) 
Ena stunden vill jag bara tacka för mig och sticka därifrån..från frustrationen, osäkerheten, att kanske inte alltid bli helt förstådd...
Men vad hjälper det att fly?
Jag har valt att utvecklas, få lärdomar och läka mina sår.
Men man är så fruktansvärt sårbar när man vågar och står kvar trots att känslan som just nu är blandad från varifrån den kommer sliter i en.
Det är guld värt att ha människor som finns när utmattning och tårar tar över.
Ibland är det inte lätt när man känner sig annorlunda eller är högkänslig.
Det är inte alltid lätt att ha obalansen som också krockar med viljan och att saker och ting inte alltid klickar med varandra.
Inte alltid lätt när man själv tycker om att lära sig kommunicera om allt med människor och andra har svårt för det. 
Jag älskar människor som vågar stå där nakna och dela av sina tankar och känslor.
Att prata om livet, leva livet och känna samhörighet.
Ja livet händer.. ;)

Tack för lärdomarna och fina människor som finns och passerar, mer kommer det att bli... livet kommer med lite sådant här då och då för många.
Denna fullmåne har nog kommit med mycket som skakat om mig totalt, tar så lätt in energier från allt och alla ;D

~ Tog mig ut för att höra dig viska
skogen ropade, jag svarade hallå
Ingenting jag kände förminskades
då jag klättrade upp på min fina platå.

Kan höra fågelsången spela
jag tror på varenda ord den ger
Mitt hjärta fylls med stor ånger
då jag lämnade och ej fann den mer.

Med tiden jag hörde den sjungas igen
den lockade mig ut från mitt skal
Låt bördan jag bar få sköljas iväg
jag vet att då stannar jag kvar. ~
/Lindha

Njut av en fin kväll med kärlek, både till er själv och andra :*


<3