tisdag 14 mars 2017

Känner inget stort behov med det här så ofta... det händer, men inte ofta...


Att skriva här känns tyngre Just Nu.
Har inte så mycket att säga egentligen efter allt som kom ut för en tid sedan.
Jag behöver balansen nu, det som behövde luftas har luftats.
Ibland kan tanken komma att ni som läser min blogg inte får tillräckligt att läsa, att det blir för sällan jag skriver.
Men direkt frågar jag mig själv, är det då egots tanke...?

Jag startade denna blogg för att få utlopp för mina känslor, tankar och min skrivarglädje.
Har alltid älskat att samtala med mig själv genom skrift på något vis.
Behövde få svart på vitt hur jag har tänkt, mina känslor och hur mitt mående har varit och inte vara till besvär för någon annan.
För ofta har det ältats då kanske vänner har haft samma destruktiva tankesätt eller varit med om samma som inte gjort att man har kommit framåt.
Man håller med varandra helt enkelt och det är vanligt för oss människor, inga nya tankegångar eller sunda tankar direkt.
Man fastnar.
För att kunna balansera mig och läka både psykiskt, mentalt och fysiskt behövdes dagboken som denna blogg ändå har varit.
Att kanske kunna bolla detta med mig själv på ett konstigt vis och även med andra.

Är tacksam över er människor som följt/följer mig både här och på Instagram (facebook), mycket i det tysta men också ni som har gett mig fina ord på vägen.. totala främlingar och även er som jag känner, Tack det värmer i hjärtat och ger mig mer energi <3
Och jag vill inte vara i mitt ego bara för att få följare som det lätt blir i sociala medier, utan jag vill bli inspirerad, få inspirera, få lärdomar, skippa rädslor från mitt ego och våga vara "blottad" och öppen.
Jag har alltid varit öppen som jag känner det, men ännu mer nuförtiden.
För ingenting är ju konstigt. 
Vi lever alla med problem, känslor, olika tankar, obalanser och präglingar osv osv.
Vi är egentligen rätt lika, så varför sluta sig inom sitt skal?
Det bearbetas när det får komma upp till ytan...

Vi har det lite så här... mysigt, balanserande, healing genom närheten och ta dagen som den kommer och behöver vara.

Nu känner jag mer att lusten inte är lika stor för bloggen.
Har sagt det förr och nu känns den ännu större.
Ibland kommer den, men jag delar av mig på Instagram med och det känns lättare där just nu.
Kravet att även dela samma här har mitt ego satt åt mig och jag vill inte att egot ska få ett övertag, så får se hur mycket som skrivs här och vad som kommer på Instagram.
Jag gillar det enkla men samtidigt att dela och blotta mig själv, lära och få vara den Jag är genom Insta.
Min dagbok i mindre form än här på något sätt, men i lagom mängd.
Landet lagom :D
Att få ta del av andra och lära av dem utan att det tar för mycket energi för mig.

Vardagslivet rullar liksom på, balanserandet.. läkningen.
Det går framåt, och det går även bakåt innan det går framåt, processen ni vet.

Har haft perioder med ensamhet, lugnet, vardagssysslor och bollandet med allt som sker i livet med mig själv, dottern och kaninen haha och ibland med någon enstaka själ.
Mer har inte behövts just då.

I helgen så tog jag mig i kragen och gick på en aw med några andra (eller blev mest med en) som man inte har lärt känna än riktigt... jättetrevlig kväll :)
Behöver gå utanför "trygghetszonen", att inte gå i samma spår och faktiskt få ny luft i mina lungor.
Men under perioder behövs inte något alls (gör lite men inga stora grejer), bara en hemmiljö och få vara i processen ifred.
Jag lyder mig själv nu.
Sen gäller det bara att lista ut vad som är rädslan, vanan, egots ord osv och vad som verkligen är min själs röst om vad jag behöver.
Det gott folk är min utmaning som jag går en kurs i ;)

Så ni tysta läsare, er pratar jag viskande till hela tiden.
För jag vet att vi människor behöver även uppskattande ord och få dela saker med varandra.
Många läser bara och det är helt oki :)
Till er tysta viskar jag min tacksamhet att ni finns, för ni finns här trots allt.

Jag skriver när jag skriver och när jag orkar eller får lusten.
Vill inte bara skriva för skrivandets skull, utan det ska kännas inom mig att det är för Min skull, inte något sorts bekräftelsebehov.

Ibland behövs orden bara skrivas ned, 
och ibland bara vara i tysthet för att sedan suddas ut...

Puss på er :*

<3

måndag 13 mars 2017

Ännu mer som dyker upp...


Tänk att det aldrig tar slut.
Har varit och fixat i förrådet igen och vad hittade man inte i en kartong... minnen bland lite leksaker som dottern nu har bestämt sig för att sälja.
Vi tänkte spara lite (som vi fortfarande gör, dock väldigt lite) till när hon eventuellt får barn.
Precis så som mina sparades till dottern.
Men hon är inte lika sugen på barn som jag var, eller inte alls :))
Hon vill även ha mer träleksaker om hon får barn och skippa dålig plast så som jag också tänker...
Så nu blev det en massa som skänks, säljs och kastas igen.
Minnen som visst hade gömt sig bland leksaker och lite bebiskläder.

Mina minnen finns på insidan, och de som man har utanför tar bara plats och samlar damm.
Har läst mina gamla noveller där Brasilien ofta var inblandad, böcker man skrev och diplom man var stolt över.
Studentsagan var inte så händelserik för min del dock förutom de typ två sista veckorna av firande :D
Hände mer utanför skolan än i oftast...
Lite minnen som får samla damm finns dock kvar, ytterst lite.

När jag nu har börjat få in känslan som gör så gott inom mig, att konsumtion inte skapar den där lyckan som man tror sig finna i den samt att man förstör vår värld.
Vi förstör oss själva då beroenden skapas, beroendet för att alltid ha mer.
Det blir aldrig bra nog.
Vi människor (de flesta av oss) har det rotat i oss sen ung ålder.
När man har varit shoppingberoende i sitt liv så inser man vad farligt det är att känna som man gjorde.
Man kommer aldrig må bra av det... att handla och handla.
Det mesta handlar jag second hand, men såklart blir det klädesplagg eller annat som kommer hem då och då.
Nuförtiden får jag som en ångestkänsla varje gång jag står i kassan och ska betala.
Tankarna snurrar, behöver jag det här.. vad kan jag istället få för dessa pengar?
Oftast har jag tänkt länge i butiken och kommit fram till att det faktiskt är onödigt.
Ibland har jag tänkt hemma och gjort retur.
Har jag behövt det jag handlat så brukar nu känslan och tanken vara att jag måste sälja eller skänka nåt annat från hemmet.
En sak in, en sak ut...
Det är skönt att känna så då vi oftast har alldeles för mycket i våra hem än det vi behöver.
Kan fortfarande inte förstå hur vi har kunnat haft så mycket grejer här hemma, var de har fått rum.
Ändå har vi inte haft så mycket som många andra har.
Det finns ändå så mycket kvar här så det är mycket underligt :D
Nu känns det iallafall återigen lättare på insidan och ännu ett inlägg om rensning har gjorts, förlåt :))
Det har varit en tid med rensning på olika vis och det behövs för välmåendet och för att utvecklingen och lärdomarna blir fler och går framåt...
Det är ett hårt arbete att få bort det inrotade, och det lilla framsteg som blir är en gåva bara det.
Men jag är fortfarande en människa.

<3

måndag 6 mars 2017

Tålamod, tålamod i zazen...



Zenmeditation är min nya träning..
 Nya lärdomar och få komma ännu mer in på djupet för att rensa inom en själv och läka.
Väggen och jag försöker samarbeta.
När jag väl kan behärska tyst meditation någorlunda utan att bli distraherad så kommer detta.. spännande.
Vet inte om min plats är trist nog att sitta på dock haha.. det ska vara lagom..

Envishet och övning kommer ge resultat, det är jag övertygad om ;)

<3

Att så ett frö...




~ Jag anser att människan är natur, naturen/människan.. en enhet.
Om den får chansen, kommer naturen alltid tillbaka till oss.
Vi kan skydda det som finns kvar och återskapa det som gått förlorat.
Tänk om du kunde förändra världen, åtminstone lite grann..
Jag började med att så ett frö. ~

/ Mary Reynolds (en av tidernas främsta trädgårdsdesigner som arbetar med att skydda den vilda naturen)
Från filmen "Dare to be wild"

Att så ett frö... jag har ibland tvivlat på mig själv så smått.
Eller mer undrat vad det är jag håller på med, samtidigt som jag tror på mig själv att detta sker av en anledning och är så klockrent då det både hjälper och jag ser sammanhanget i.
Jag får till mig saker hela tiden, och mina faser med lärdomar förändras som en bildserie framför mina ögon och inom mig.
Ibland får jag fram samma bild flera gånger för att förstå.

Jag utvecklas som människa som vi alla gör, vi har bara olika resor.
Något har viskat till mig många gånger.. du ska få lärdom och skriva om det här, dela det..  så ett frö.. och samtidigt sår det även frön i mig som vill få rätt näring för att växa.
Jag har matats och fått till mig samma saker från olika håll under flera år nu, eller egentligen hela livet fast jag inte såg det riktigt.
Det har med rasande takt de senaste åren rullat in som på ett löpande band av en massa som jag ska ta tag i och få lärdom om.
Ibland hänger jag nästan inte med.

Men bara dessa två dagar som varit har just orden.. Så ett frö, kommit till mig på olika vis.
Så jag fortsätter att så frön i mig, dela det som kommer på min resa med lärdomar i livet oavsett om någon vill ta del av det eller ej.
Jag är bara tacksam att få leva, och allt detta har nu blivit min egna dagbok..
Min livsresedagbok.

Filmen "Dare to be wild" (Autocorrect tyckte dåre, kanske det jag är :)) ) är så otroligt vacker.
En värld jag vill leva i.. det vilda och naturliga..

<3



Övning ger färdighet...


Dagar att vara tacksam för finns hela tiden.
Det är så mysigt att sitta i köket med dottern och pyssla lite, samtala och sen dra sig till soffan för att dra mystäcket över sig, sätta på en god film samt inta dessa mumsiga linschips med kombucha.

Jag har en stor del av livet haft mat som en destruktiv känslogrej.
Jag älskar att äta, men det är dock inte bra för min kropp att låta tarmarna osv ständigt jobba för att tillslut krackelera.
Det är detta jag tränar på, hela tiden...
Varför tugga på något, är jag verkligen hungrig, vilka känslor kommer med detta, vilka obalanser gör mitt sug på de olika sakerna...
Tänk att vissa konsistenser gör en "lycklig", som att tugga på chips.. har dock inget sug längre trots att vanan gör att jag vill ha det på något sätt.
Det är gott ja men inte bra.

Man tränar och får lärdomar/erfarenheter så länge man lever.

<3



Påväg med min bästa...





Hon och jag <3
Nya äventyr varje dag.. vare sig man balanserar liggandes eller på språng.
Livet är en fantastisk resa där jag har fått privilegiet att få möta några väldigt starka själsliga energiband som tryggheten, kärleken och lyckan finns med i oavsett om det är under hela livet eller under en period.
Men livet är ej slut än, och vad som kommer efter detta är spännande det med.

Hade en fin dag på lovet i hufvudstaden med myslunch på "Hälsocafeét" och även se lite härliga människor som virvlar förbi överallt.
Bussresan hem fick jag göra själv då dottern stannade kvar och sov över i det lilla "veganska kollektivet" :))
Och ännu en komplimang om åldern fick jag haha.
Han trodde jag var en vän till dottern, alltid kul att höra ;))

Det har gått snabbt, förändringen... hon är nu vuxen min älskade tös..
Lilla trollungen som alltid finns som bilder i mitt hjärta och huvud <3

<3

Ett besök...


I förra veckan var det kinesiologdags för dottern igen.
Det går framåt det här med läkningen, och jag fick en liten privatlektion i att själv lära mig känna in genom energin vad man själv och andra tål/behöver för att bli/vara i balans, och hur man ska tänka med saker och ting...
Det var häftigt!! :D
Jag hade visst förmågan till det som han sa :D.. som vi alla kan sen när vi börjar lyssna inåt troligtvis..
Så nu blir det träning.

Mycket som man kan känna in och som jag gör som sen stämmer med vad olika alternativmedicinare/läkare osv har sagt.
Det är bra när man kan själv :))

<3

söndag 26 februari 2017

En helt vanlig lördagskväll...



Vi har inte Mr Trump här hemma, vi har bara lilla Miss Luna :D
Eller lilla.. hon har vuxit och blivit stor nu.
Hon är så gosig och sprider så mycket kärlek, den bästa vi har.
Som oss så har hon sina rutiner och vad hon älskar mest just nu :))

Foto: Aftonbladet

Jag brukar inte se melodifestivalens deltävlingar, men igår ville jag lyssna och se fler bra artister jag tycker om.
Jon Henrik och Aninia.. så vackra!!
Deras budskap och låt var helt fantastisk som gick rakt in i hjärtat och själen.
Japp man blev ju känslosam som vanligt :D
Fler av dom behövs här i världen, och det kommer... <3

<3

Filmtips...


Ärkeänglarna... han var en bra skådespelare Andy Whitfield och tyckte denna var mäktig på något sätt i min värld :D


Intressant och bra film med olika känslor.
Om två bipolära människor och deras insikter och svårigheter i de maniska perioderna samt i de bättre.




Det är en fin känsla att känna att vi inte kan vara ensamma i universum.
Att i denna film få se två olika arter kommunicera var rörande på något sätt.
Jag är sådan, jag känner så mycket...


En verklighetsbaserad film som utspelar sig i Indien, i fattigdom och i Australien.
Två länder som ofta dyker upp inom mig nu på olika vis, på tal om annat :D
Den var tårdrypande och väldigt känslomässigt jobbig.
Den var även fin med mycket kärlek till människor som inte har det lätt här i världen, vi måste förstå <3





När man har sett de andra två och bara måste följa dessa galningar :))
Jag älskar att få skratta och höra lite dansk.


Har väntat med att se denna serie och nu tog jag tag i det.
Ja den berör på olika vis och den är bra.

<3

Peter Pan...

Nu är det över.
Den stora föreställningen som dottern och alla estet 3:or jobbat på sen i höstas är nu förbi.
Den föreställning de själva såg framemot när de som nyblivna gymnasieelever fick se skolans studenter framföra.
De har skapat texten till låtarna och skapat allt själva.
Vilket jobb de har gjort och vad fantastiska de är <3
Man blir både rörd och stolt.
Dottern gav en av huvudrollerna hon fick till en annan tjej pga hennes utbrändhet/obalanser hon har haft.
Hon tyckte det var nog att ha de andra rollerna och att det var det bästa för henne.
Klokt beslut när hon lyssnar till sin kropp i första hand <3
Det har varit så roligt att följa dem på denna resa och hur de många gånger nästan har velat gett upp när det har varit för mycket.
Men slutresultatet var bara WOW!!!

Lärarna tyckte denna var den bästa på 25 år, och bara det..
Ungdomarna har en sådan fin gemenskap och verkligen en vilja att lära sig, skapa och ta hand om varandra.
Det är så otroligt fint att se.
Det spelar ingen roll vad de har gått igenom eller hur de ser ut, de respekterar och accepterar varandra.
Man får vara precis som man är.

















Att skapa är livet, att inse att man kan mer än man tror.
Att lyssna på sin själ och inse att livet är en gåva vi har fått att förvalta.

<3

Livet händer!!...


Skatbo i håret och yoga om mornarna är en bra kombo.
Kroppen behövs mjukas upp och den behöver få flöde för att även kunna rensa ur vätskan som lägger sig som bomull inuti mig.
Med en acceptans njuter min själ av att bo i min kropp, för att andas, bearbeta och läka :)
Den där morgonen lyxade jag till det med ett oljebad som jag gör då och då och helst minst en gång i veckan behövs dom.

~ Den självläkande människan har insett att hon är en del av alltet.
Det hon gör mot sig själv, så gör hon också mot sin omgivning.
Det hon gör mot sin omgivning, gör hon också mot sig själv.
/Sanna Ehdin

video~

Vissa dagar så känner man sig bara så förälskad och så glad och lycklig.
Det bara är så. Sådär så man inte riktigt vet var man ska ta vägen och benen svävar när man tar sina steg.
Man vill le med hela ansiktet och sjunga ut glädjen.
Livet händer gott folk.. Livet!!

Sen var det bara hem och vila, för ja det tar på kroppen att vara så här också :D
Balansering är viktigt, men jag är så otroligt glad över att kunna röra mig lite utan symptom eller att de gör mig helt utslagen.

Det är nu skiftet pågår, vintern börjar sakta förbereda sig för våren och snödagar blandas med helt kala landskap.
Fåglarna kvittrar som aldrig förr och även jag :D

<3




fredag 10 februari 2017

Tungan b la visar hur du mår... klockren info :) (Ett riktigt trist inlägg för er som vill läsa roliga saker)

Har under några veckor tagit något steg tillbaka med kroppen.
Med kylan och torrheten under vintern behövs en varm, oljig, "sötare" kost med även starkare kryddor som jag inte kan inta mycket av pga pittan "elden" i mig.
Men jag blir ofta sugen på det motsatta till viss del, torrt knäckebröd, starka kryddor och annat som är för "rått" för att få en balans.
Intuitionen skriker åt mig vad som är rätt och fel och jag viskar ibland bara tillbaka ett jaja... :D





Trötthet, knakande leder, utmattning, blåsor (gigantisk och någon liten) på tungan, med brännande känsla, med lite mörkare tunn beläggning och spår som av tänder på kanterna som gjort att jag har lidit av att dricka och äta.. det tar detta :D
Mina tarmar är ju inte i det bästa skicket... läckande och dålig matsmältning pga obalanser då organ som lever t ex inte fungerar som de ska med avgiftning av slagg och gift.

Tar inte upp näring, därav märkena på tungans kanter och lite sårig tunga.
Och järnbristen finns hos mig och tar därmed blutsaft som min kropp lättare tar upp, men som dock ej gjort det riktigt nu när det har varit förstoppat ordentligt, därav kan det bli mörkare beläggning på tunga.
De mörka ringarna under ögonen och symptomen på tungan b la indikerar på det, känner liksom av med intuitionen på nåt sätt också innan jag fått det bekräftat.
Kan även vara att man har B-vitaminbrist.
Behöver B12 och har ätit det under många år.
Men då kroppen har svårt att ta upp näringen så blir det lite svårt.

Har märkt att jag har slem i kroppen och med det kan tungan bli svullen.
Är den svullen i mitten har man problem med förstoppning.

Nu när våren snart kommer så kommer vi även in i kapha-perioden inom ayurveda.
I den kommer slemmet, tyngden i kroppen och lätt för att få förkylningar om vi är lite obalanserade, så måste tänka på det när jag nu har fått vila så mycket.. behövs en balans, men det krockar med hur min kropp mår :D
(Svullen tunga med lite vit beläggning kan också ha att göra med bakterier i kroppen, att man håller på att bli sjuk i influensa, att man äter för mycket mejeriprodukter eller risk för svampinfektion.)
Hade även som lite skummande saliv och det är symptom för inflammation i tarm och magsäck.
Inte undra på när allt stannar upp där :/

Tungans symptom kommer av ev inflammation och/eller bakterier i kroppen då det i perioder blir som stopp, (pitta/vata obalanser).
Tänk vad problem med vår viktigaste funktion i magen kan ställa till med, immunförsvaret blir också sämre av det.
Och man känner en nedstämdhet i och med detta.
Magen gör så mycket med oss och det tycker jag är intressant.
De flesta sjukdomar och även depressioner har ofta att göra med magregionen..
Var längesedan jag blev lite nedstämd och jag kände mig konstig.
Men med min lärdom och träning på hur jag ska förändra detta fungerar bra.
Mår prima i mitt sinne :))
Det är bra att kunna känna in alla känslor och våga/orka vara i dom för en stund.

Så nu har jag då suttit i ett par kvällar med min hmm goda triphaladryck för att rensa ut och få lite ordning på torpet.
(Hett/varmt vatten med triphalapulver)

Vintern är inte lätt att leva i för mig och magen kan man bli galen på haha
Det tar tid att läka, och att lyssna och se på ens egna kropp är en viktig del av läkandet.
Tur att det blev ett bra yogapass igår på Shanti :)

Ni får ha en riktigt fin helg :*

<3

måndag 6 februari 2017

Så kan det bli...


Fantastiskt.. gott skulle det vara!!!

<3


Jag har mig själv på min vandring...


Jag må vara och vill leva annorlunda mot vad samhället vill att vi människor ska i stor grad.
Och det har bara förändrat mig till det bättre, om man ser till hur jag mår på insidan och hur mycket bättre jag har blivit i mina obalanser (ME;n).
Jag har hittat min sanning och själen jublar.
Nu kan det bara bli ännu bättre ju mer jag får leva i det som vår jord har givit oss.
Att vara ärlig och genom att ha öppnat mina ögon har gjort att många inte vågar/vill vara kvar eller att vi har valt olika vägar och vuxit isär :) 
(klart det finns människor runt mig men ofta på lite håll eller i små perioder. 
Har ju den närmsta familjen som alltid finns dock <3)
... jag är ingen marionettdocka mer, jag är en fri själ med ett varmt stort hjärta som åter vill breda ut mina vingar för att upptäcka livets alla skrymslen med alla ni andra resenärer.
Sedan lär man sig något genom alla människor, även de obalanserade med beteenden som skadar... inte minst om en själv.
Är hellre "ensam" på min resa än har människor med som inte vill en väl, och jag lider inte av det på så sätt förutom när de trycker ned en med flit och inte kan se sina egna destruktiva beteenden, eller ens ber om ursäkt när de märker att man blir sårad (dock önskar jag att människor vore ärliga) :)
Jag har även blivit bestämd med tiden och tillåter mig inte utnyttjas, komma med i andras draman eller lekas med, och då tänker jag t ex på män som är otrogna och kontaktar mig och även annat...
Jag vill vara trevlig, men ibland måste man vara hårt och överärlig och tro mig, skoj är det inte.
Man behöver vara tydlig och faktiskt låta människor förstå vad det gör med andra och dem själva i dessa beteenden.
Man måste känna in hur det skulle kännas för en själv... 

Om man tänker att människor till största delen (även jag) är obalanserade så går det lättare att inte ta åt sig fullt ut och må dåligt över elakheter.
Nu är jag väldigt känslig och tar saker hårt, men jobbar på det väldigt mycket.
Varför döma när man ej vet vad människor har gått igenom, fått för sjukdomar/obalanser efter hur de lever sina liv eller vad de har för erfarenheter och kunskaper som man inte kan ta till sig pga triggningar/offerrollen (obalanser) osv?
(Gäller även brottslingar som gör hemskheter)
Det är så mycket som speglar och triggar en här i världen, så bäst är att ta tag i,- och vara medveten om sig själv varför man reagerar som man gör.


Hur ska vi annars få lärdomar och utvecklas om vi inte kommer tillbaka i det som vi inte lärde oss det rätta om från början.
Sedan att se djupare på saker är väldigt intressant och det vi trott om saker och ting kan förändras eller få fördjupande lärdomar ju mer vi får till oss det och ju längre tiden går.
Livets skola är fantastisk och klockren om vi är medvetna och lär oss att förstå det som vi får till oss från små saker till det mest omvälvande.
Vi måste förändra mycket under livet som vi först kanske inte fattar.. ofta uppmärksammar vi inte det som kommer eller förstår varför, och därigenom fortsätter vi vår utveckling... häftigt va?! :)

<3