söndag 22 oktober 2017

Bara fortsätter köra på...


Det har varit en utmattande tid.
Renoveringen av badrum och toalett har kommit till sitt slut, de har bara lite småfix kvar men äntligen har vi toalett och dusch.
Dottern och jag tog oss ut för att lyssna på lite musik på afterworken i fredags.
Behövde ha lite kul och göra något tillsammans.. lite dans och så...
Just nu känns det som att jag behöver vila och sömn i flera veckor, men jag lever ändå.
Symptomen hopar sig och jag är fullt medveten om vad jag behöver göra för att få tillbaka balansen.
Vataproblemen är stora nu och ländryggen smärtar.
När den börjar kännas av ordentligt, då vet jag att nu är det illa.
Bara lite till... så mycket jag vill...

Har varit social denna helg och kvällen igår blev inte riktigt som det var tänkt.
Den var mycket trevlig men kom även med mysko inslag.
Idag står b la rening av energier för mig och mitt hem på listan.
Och gårdagen blev ännu ett litet uppvaknande att jag faktiskt åldras fysiskt fast jag känner mig som 20 inombords..
Dottern står och lägger lite ögonskugga på mina ögonlock och utbrister att mitt skinn inte följer med haha.
Har märkt själv att det inte är som förr längre, man förändras och jag har inte tänkt så mycket på det tidigare i så stor grad.
Jag älskar att bli äldre trots att vissa saker kanske inte är lika roliga.
Men det är naturens gång.. och man får följa med på den resan och inse att det bara blir bättre och bättre.
Att få ha varit med om allt man har varit med om och blivit medveten om sig själv på olika vis, det är häftigt.
Mer vishet, lärdomar och erfarenheter, och de fortsätter att komma till en.



Mycket som sker i världen.. mycket förändringar och mycket som måste till en förändring med..
#MeToo är grejen nu.
Det är stort att rädslor, skam, tystnad kommer upp i ljuset.. att vi vågar blotta oss och vågar säga Stopp.
Alla är vi människor och energier.
Jag skäms egentligen aldrig över att prata om mitt... jag gör det hela tiden.
Vågar blotta mitt innersta allt som oftast.
Önskar att vi alla börjar se oss själva, på våra egna beteenden och tankar.
Vad behöver vi själva bearbeta för att bli balanserande själar så världen förändras till det bättre.
Alla har vi fel och brister.
Men vi kan bli medvetna om dem och varför vi har dem.
Det som jag själv reagerar på är hur feminister ibland blir lite för mycket.
Det ska vara jämställt såklart och jag är på deras sida.
Men det har gått lite överstyr med mycket... det blir för extremt.
Mycket "bitterhet" eller annat och för stor hets som drar med så många.
För en balans så behöver vi även männen, kvinnor och män är olika...
Det är för mycket maskulin energi cirkulerandes i världen idag.
Svårt att förklara dock hur jag tänker utan ett exempel.
Detta är bara min tanke.

Nu ska jag ta min slitna kropp och huvud och fixa lite smått i badrummet innan jag återigen intar ryggläge under mystäcket i soffan.
Det är vilodag, och jag kommer inleda den nya veckan med mer vila för att inte återigen bryta ihop.

Fin söndag på er :*

<3









måndag 16 oktober 2017

En varm höstdag...


... med skogspromenad i spåret och plocka med några svampar hem.
Härliga skog.
Doften går inte av för hackor och alla färger löven ger.


Gjorde en lins/tomatsoppa till lunch som blev riktigt god.
Nu när hösten är här vill kroppen ha lite varma soppor.

~
Börjar bli van att leva så här, i lite renoveringskaos.
Grejer och kläder som ska flyttas från rum till rum beroende på vad som behövs just för dagen.
Det där att ta en dusch varje dag finns inte, men ändå känner jag mig inte så äcklig.
Har väl blivit van vid lukter nu :D
T om så jag kan glömma att se mig i spegeln när jag har vaknat och sedan ska ta mig ut senare.
Det kan vara skönt, att skippa den där kontrollen och ytligheten för en stund.
Tanken om vad andra ska tycka.
Det går att leva ändå trots att man är bortskämd med bekvämligheter så som toalett och dusch etc.
Man börjar tänka till...

Nu börjar man se slutet på allt och snart har vi allt det där igen.
Det är verkligen en lyxvara att få kunna ta sig snabbt och några steg till en toalett när man väl behöver.
Tacksam är vad jag är.
Jag har ett hem och slipper tänka på var jag ska sova om natten och var jag ska göra mina behov.. bara en känsla som kommer upp ibland.

Det kommer dock bli tyst.
Hantverkare som ständigt far runt och låter ytterdörren vara öppen för allmän beskådning.
Ibörjan var det väldigt jobbigt för en ensamvarg som jag.
Som behöver tystnaden för att ladda mina batterier och för läkning.
Det är för mycket för mig att ta in... intrycken som trycker sig på då mitt huvud få gå på högvarv.
Att vara högkänslig med detta tar på mig.. mycket energier i omlopp.
Men som sagt, jag börjar bli van efter alla veckor.
Man gör så gott man kan i situationen, och i slutändan kommer allt bli bra :)
Jag har väl inte varit mitt bästa jag under denna tid och som har gått ut över andra.
Då jag har varit så utmattad vissa gånger så att allt brister.
Just nu känns mycket rätt fantastiskt dock.
Frustrationen och den lilla ilskan har försvunnit.
Ett spår av det dröjer sig kvar för att sedan blekna.
Fnns så mycket gott i livet och då är det egentligen inte människor i sig jag pratar om eller andra tillflykter vi ofta har för att försöka må bra.
I ensamheten finns mycket att känna sig välmående av.
Att våga vara i det som bara vill finnas just nu.
Det är som en tv-serie där händelser skiftar efter varandra.
Med en tanke och en känsloknapp kan vi bestämma själv om det egentligen är värt att lägga all vår energi och tänkeverksamhet på det.
Tänk vad svårt vi gör allting.
Vill inte vara utan min högkänslighet eller den empat jag är, men vi bara finns här.
Att finnas... det gör jag.
Nu finns längtan att se lite folk, vara runt dem och känna hud mot hud.
Om ni möter mig, ge mig en kram.
Kramar gör gott för oss alla :D

En till dag är snart till ända..
Har varit till yogan tidigare ikväll och fått mer verktyg till att läka och må bra i livet.
Verktyg som jag även har tränat med under en tid.. en påminnelse.
Att klara av att handskas med världen, problem, energier, känslor, mig själv och min kropp.
Det är magiskt hur vi med tekniker som b la intentionen faktiskt kan förändra det destruktiva vi har givit oss själva under livet och att kunna få ett flöde för vår kropp med andning osv.
Skapa oss en rymd som inte krymper och ger oss smärtor eller psykiska problem etc..
Häftigt är det.

Några dagar kvar... bara några, men just nu är det idag.

Natti och sov så gott  :*

<3

lördag 14 oktober 2017

Ibland blir det inte riktigt som det är tänkt...


... men det blir bra ändå.
Jag testas ständigt känns det som, och är man i det som blir så fungerar det också rätt bra.
Det är väl menat att det ska bli och vara så helt enkelt just nu.
Att leva i nuet och göra det bästa av situationer gör att man lever så mycket bättre.
Har skrattat så jag nästan har kissat på mig idag på äventyret man var ut på, härlig känsla det :D
Tror ändå det är dags för mig att varva ner en smula.. landa min vatakropp som far runt som en duracellkanin.
Jag är faktiskt rätt utmattad.
Men mycket jag vill och just nu känns det som man har en smula vårkänslor.. vet inte varför, men det sprudlar runt i min kropp samtidigt som jag har andra känslor.
Mycket märkligt då det kanske är meningen att jag ska vara lite nere.
Dock har jag haft en längre period då jag inte har varit på topp och det har pendlat lite.
Är det något fel på mig kan jag undra...
Hur kan en kropp reagera på så olika vis, och det intressanta är hur olika vi alla reagerar på kanske samma händelser eller situationer i livet.
När jag väl börjar filosofera så kan tankarna skena iväg.


Denna låt är förbaskat bra!!
Vilket sound.. och så mycket i en och samma låt ,och kroppen börjar genast röra på sig.
Alltid kul att få tips på nya låtar och musiker :)
Vissa drar man sig till mer, något som verkligen lockar en att lyssna på ofta eller i perioder.
Musik gör så mycket för ens själ.. det blir olika känslor med varje låt.
Det som känns bra för mig är inte samma för någon annan.
Sedan är många låtar skrivna av musiker som delar sina speciella känslor eller perioder i sitt liv med olika sorts måenden.
Det i sig är intressant kan jag tycka.
Idag var musik härligt för mina öron.. speciellt denna, "Flickan i Havanna" samt "Gräsänkling blues" med Governor Andy.. jag är lite gott och blandad med min musiksmak och ingen dag är egentligen den andra lik riktigt :D

Kände min kreativa ådra dra i mig med.
Vill både skriva och måla lite.. måla till mina texter kanske.
Svårt att komma igång bara, speciellt med målandet.. skrivandet går bättre.
Så mycket jag vill, så mycket jag behöver...

<3






fredag 13 oktober 2017

Det är fredag...


... Martini Bianco värmer i höstkylan, och man har fått bli ren med en skön dusch till helgen när man inte har ett fungerande badrum än hemma.
Det är mysigt med höst, jag älskar det trots att man blir så trött när mörkret faller så tidigt.
Men jag lever för stearinljusen... mys.
En helt okej dag med en massa leenden från människor har nu passerat.. man blir så glad och varm inombords av sådant.
Dags för äventyr imorgon.. :)

Natti på er :*

<3


Så det är... så det ska bli...



Har inga tårar som vill ut för honom...
för jag vet att kärlek kommer till mig på riktigt en dag.
Oärlighet kommer inte in i min oas, den kommer inte in innanför min hud igen.
Snälla, visa mig den respekten så får Du all den kärlek jag går och bär på som bara vill ut... som jag vill ge...
Har stött bort så många i mitt liv, de som faktiskt har haft egenskaper som jag värdesätter och mår bra i men som jag har varit för snabb att välja bort för att jag inte har känt att det "klickar" för mig på andra plan... och rädslan för att bli sårad.
På senare tid har jag vågat stanna och utforskat olikheter etc för att jag vet att riktiga djupa känslor kan växa fram med tiden.
Men under den tiden är det viktigt att vara ärlig och kommunicera.
Har märkt att väldigt många människor har problem med just den biten, det som är det viktiga i Alla sorts relationer... kommunikationen samt att jobba för en relation tillsammans.
Men jag får fortsätta min resa, och en dag kommer den själ som tillsammans med mig vill utforska livet, varandra och tillsammans få lärdomar vi behöver.
(Mina känslor)



Ett nytt skede börjar i mitt liv.
Jag står här redo för att kasta mig ut och ge mig hän till glädje och harmoni, att vänja mig vid att bo själv i min oas då dotter flyger ur boet och till kärlek.
Ja jag längtar efter det.. kärleken.. närheten. 

Livet kan gå i hundraåttio, men livet kan också kännas som man travar fram i tjock lera.
Det kan kännas som man inte kommer någon vart fast man förändras och får en massa till sig var eviga sekund.
Det i sig är ganska magiskt :)
   
Jag har insett mycket de senaste månaderna som jag ändå är tacksam för.
Lärt mig massor om mig själv och andra..
Jag är bara arg och besviken (frustration som vill ut)... och den ilskan ska jag i ett yttre lugn få ur mig på yogamattan.
Det blir bra... här ska ingenting samlas inom mig, och solens strålar eller regnets flöde ger mig ljuset, energin jag behöver och rensar bort det dåliga.
Behöver bara landa och andas.. få balans igen. 
Med en nystart och en värme i hjärtat finns jag nu här.. i min oas... i min bubbla och ute i livets magiska värld.
(Kanske även ute bland folket ;) )
Allt har en mening.

Ni får ha en underbar dag :*

<3




torsdag 12 oktober 2017

Behovet jag har... känslor som kommer och sanning som vill finnas...



Ingen dag är egentligen den andra lik.
Vi kan vakna och känna en känsla just då, samtidigt som den kan ändras under dagen.
Det är spännande i sig hur allt kan förändras beroende på hur man mår, tänker, känner eller vad som händer.
Man kan bygga upp allt i förväg och förvänta sig saker, men det kan bli nåt helt annat i slutändan.
Jag försöker att inte göra detta, men det är svårt ibland.
Det man tror behöver inte stämma och det man vet, vet man verkligen att det är sant?

Har haft några veckor då jag har snubblat lite och hamnat på knäna.
Det har helt enkelt blivit lite för mycket för vad jag har klarat av just nu.
Sommaren då jag klarade så mycket mer än vanligt har hunnit ifatt mig.
Jag är så tacksam för denna långa tid jag har kunnat leva så mycket mer aktivt både med kropp och huvud än det jag har varit van vid.
Nu har mycket av utmattningen kommit ut i tårar vid olika tillfällen, men jag vet att detta en dag tar slut det med.
Då energin har byggts upp igen för nya tag.
Det är lite mycket att gå i här hemma med byggarbetare som avlöser varandra om dagarna, intryck och annat som varit.
Måste få lite stillhet och lugna min vatakropp och sinne.
Behöver massor av kärlek och närhet, men det är som det är med det också just nu.

Jag vet att min frustration ställer till det för mig, när jag inte får svar som jag behöver.
Kan handskas lite bättre med den nu, men dock inte så som jag önskar.. än.
Vill inte bli så.. kall och känna mig lite halvt "elak".
Värmen och den omtänksamma själen brottas med egot och de avlöser varandra.
När jag inte känner att jag kan prata om allt som finns i livet just nu fast jag behöver ha en sådan person i min närhet.
Jag har en vän, en fin sådan som alltid finns som jag finns för denne.. dock för långt härifrån.. men det är ändå någon jag värdesätter otroligt mycket i mitt liv.
Jag värdesätter också andra jag har som är otroligt goa människor, så tack för att ni finns trots att jag är så dålig på att ha en tät kontakt.
Men jag bryr mig om er alla och även de som sårat mig i livet (de flesta ;) och de som jag har sårat) <3

Jag älskar att känna trygghet och kunna dela allt med någon man tycker om, att ingenting känns konstigt att prata om och ta upp.
Det ger mig frustrationen... mitt behov av något som inte riktigt finns eller som människor kan ha svårt för.
Det är svårt att hitta sådana som man dessutom finner den där kärleken till och man får det besvarat utan rädslor och alla obalanser inblandade som vi alla oftast har.
Två fina män har jag haft i mitt liv, i en relation som jag har känt det med.
Det är jag ändå tacksam för, och kanske en lyx då jag vet att djup kärlek samt att kunna ha sådana samtal och tillit inte är något som många hittar under sitt liv.

Igår var min dag.. ett år äldre och med mer lärdomar i bagaget.
Älskar att bli äldre fast jag känner mig ung fortfarande.
Men dagen kändes inte glädjefull.
Besvikelser som egot tar fram la sig som en filt över mig, och jag ville bara sova för att slippa känna.
Men det är bra att vara i sådana känslor också, för de är just bara känslor och de kommer att försvinna.
Har underbara föräldrar och en dotter som jag fick umgås med för en stund och de ger mig ändå ljus i mitt liv när det är lite mörka moln som svävar förbi.
Tacksam för grattishälsningar på sociala medier och sms som ger mig värme i hjärtat.
Men lite märkligt ändå hur meddelanden kan skilja sig så åt från samma personer när de skriver till en offentligt och sedan privat.
Privat får man jättefina och varma ord etc (inte bara vid grattishälsningar :D ) och offentligt blir det "kallt" och "fåordigt".
Det är många som är så.
Hur kommer det sig, och varför ska det vara hemligt och så olika kan jag undra?
Varför inte vara öppen och ärlig?
Hemligheter, oärlighet och falskheter vill jag inte ha i mitt liv och det har jag under flera år tagit upp.
Ville ändra mitt egna beteende och samtidigt få samma av andra.

Nu när dessa kaotiska dagar börjar komma till sin ende och jag snart kan få lite balans igen så kommer jag ändå se tillbaka till denna period och le så smått.
Jag klarade detta också.
Regnet slår mot mina fönsterblecken och världen stannar aldrig upp.
Redan nu kan jag känna att detta är en bättre dag än igår (jag kämpar på)... ord som vill ut har luftats, 
och i mina tankar tar jag nu fram personer och annat som ger mig ett leende på läpparna och en värme inom mig som ska lyfta mig upp igen.
Vi har den förmågan att läka oss själva, så bara att ta fram "medicinen" och sätta igång.
I ensamhet finns mycket vishet och läkande energi.

Det jag sänder ut får jag till mig.
Lärdomar jag ska ha kommer in i mitt liv.
Allt är som det ska och allt blir som det blir.

Ta vara på er dag och ta hand om er :*

<3




tisdag 10 oktober 2017

Mina ord och enbart mina denna dag...

Ur askan kommer små puffar av den känslan som fanns.
Känner mig lurad.. faktiskt arg och frustrerad... jag som inte skulle tillåta mig att ha oärlighet i mitt liv igen.. inga frågetecken.. inga ord som sägs men som sedan inte stämmer?
Ord som sägs allt mer sällan.. handlingar som inte stämmer överens eller som ej finns..
Man blottar sig totalt och lägger bort den stora rädslan för sårbarheten, den som har plågat mig så mycket förr.
Skäms till viss del för att jag blottade mig så, för att jag ville visa och ge den där tilliten.
Jag vågade och släppte kontrollen mer än jag någonsin gjort... tog en dag i taget..
Vet hur det ska kännas med den där riktigt djupa känslan, men den är svår att få.
Man ser fel och man tar fram en sorts rädsla, men jag ville kämpa.. inte ge upp så lätt som jag tidigare har gjort, gång på gång.
Var sann ut i fingerspetsarna och trodde det skulle vara något bra.
Var noga med att kommunikationen är det viktiga, det som får bort missförstånd och annat som kan förstöra.
Jag bara va.. gick i det vecka efter vecka.. månad efter månad utan större svårigheter.
Allt kan vara så enkelt.

Men det blev inte enkelt.
Det är jobbigt när man är rätt ensam om att lägga så mycket energi på att få detta.
(Nu är inte alla öppna av sig som jag oftast är och detta är inget ont mot någon annan)
Att känna sig ensam i något som ska delas.
Varför ska det vara så svårt att dela sina tankar och känslor...
Att Dela.. ge och ta... jobba för något som kan bli bra.
Ett liv i frihet men ändå med en djup gemenskap, värme, glädje och trygghet.
Att vara tacksam för lärdomarna som kommer till en och stanna kvar i det.
Komma över barriärerna man ständigt bygger upp inom sig och ligger och ruvar bakom.
Det går att klättra över, och det går att riva ner dem.. om man verkligen vill.
Ville bara veta sanningen.
Inte gå i förvirringens dunkla rum.

Men det som ska komma kommer (förhoppningsvis)... universum är stort.
Den där nålen i höstacken..

Våga leva, förändra och våga bryta destruktiva mönster.
Jag är inte färdiglärd än på långa vägar och kommer aldrig att bli i detta liv.
Vill bara göra allt detta tillsammans med någon som vill detsamma... och samtidigt njuta och ha roligt av vad livet bär på.

Yogan igår öppnade upp ett flöde i mig.. det sipprar iallafall igenom lite.
Men i halsen tar det halvt stopp.
Jag blir hes och får en klump... saker som vill ut.. känslorna som har fastnat.. frustrationen..
Yogan och meditationen är bra, det hjälper när man kommer lite på sidovägar..
Jag är mest besviken.. och arg.
Alla är vi olika och det är okej det med.

Idag är en dag och imorgon en helt annan.

<3


söndag 8 oktober 2017

Är så trött, så trött... från dagar i mitt liv...



Ingen som vet om den utmattning som lamslår min kropp, inte ofta den syns.
Den trötthet som tynger ned mina ögonlock som cementklumpar.
Hur jag varje dag vaknar och hoppas det har försvunnit så mitt liv kan helt och fullt kännas så där sprudlande igen.
Jag kämpar på och det har varit mycket nu som sätter stora spår i mig.
Mina tårar ligger där precis i ögonvrån och vakar till det tillslut inte går att ha dem infångade längre.
Jag är så trött och utmärglad från min själ.
 Min energi har tagit slut av att kämpa med saker och ting...
Det finns sorg över ett litet liv som ej fick se solen gå upp om morgonen, en ledsamhet och empati/medkänsla utan dess like, frustration och besvikelse över något som jag inte kan förändra.. någon jag ville så väl, finnas för och dela av mig själv till och jag känner mig så otroligt dum och så denna utmattning av kaoset här hemma som jag inte riktigt pallar med osv.
Jag skäms för att jag har insett att jag har ett värde, konstigt men så jag känner... att även jag måste få det jag behöver och mår bra av.
Inte bara anpassa mig efter andra eller i samhället.
Att det är bra att få utlopp för sina känslor och tankar så att ingenting fastnar där på insidan och ställer till med oreda.
Men jag skäms för att jag vill ha en dialog, för att jag uppskattar att man delar med varandra om det som finns inom en eller händer i livet, för att jag känner så otroligt mycket med allt och hur andra mår och att allt känns så otroligt mycket för mig jämt.. less på det ibland.
Är det för stora krav jag ställer på människor?
Krav..som låter hemskt i mina öron.
Vill bara ha det så...
Jag är bara så trött... så trött så det gör ont i varenda del av min kropp.
Kanske är jag för snäll ibland (och dryg som jag känner det), för dum för mitt eget bästa.
Men det är Jag.

Det tar stopp när det tar stopp.
Och nu är jag där.
Ensamheten är min bästa vän.
Mitt varma hjärta försöker värma min trasiga kropp.
Men värmen tar slut...

(En dag i mitt liv.. känslor som dyker upp och som med tiden dunstar bort.
Det blir bra.. allt blir bra..)

<3


fredag 6 oktober 2017

Film/dokumentärtips till helgen...



Den var bra.. jag som gillar danska filmer och konst etc.
Blev lite inspirerad faktiskt.. alltså med konsten, inte dramat :D


Vilken fin och fantastisk människa hon är denna Gaga.
Så skör och begåvad..


... likaså denne man.
Begåvad och märklig på sitt egna sätt.
Han har ett djup som jag tycker är intressant.








Sedan lite andra filmer som var helt okej och vissa bättre än andra...

Fin fredag på er :*

<3

torsdag 5 oktober 2017

Det blir bra... allt blir bra... en dag i livet..


~ Vill bara gråta, ingen som ser
Känslan som döljer min glädje och lust
Ord som behövs om dagar som nu
En värme och kärlek som lyfter mig upp.

Vill inte visa hur illa det blir
Har tappat gnistan kroppen vill ej mer
Drar täcket om mig för kylans skull
När dagen är här då kommer jag le. ~

/Lindha



(Meditation under en pw vid Mälaren förra veckan)

Jag försöker hålla balansen så gott det går.
Min kropp triggas förfullt i renoveringskaoset och allt som blivit med detta.
Flängandet har tagit ut sin rätt trots att det har gått rätt bra mot hur jag har mått förr för minsta lilla.
Jag har lärt mig otroligt mycket om att handskas med saker och ting på ett bättre sätt.
Men ibland går det inte mer... jag har lagt på lite av min mask fast den blottas lite då och då.
Roboten har även den varit framme titt som tätt.
Jag försöker lyssna på mig själv och känner att vataobalansen (inom ayurveda) helt har tagit över sitt grepp.
I teorin vet jag, men i praktiken fungerar inte allt som jag skulle vilja just nu då det ser ut som det gör.
Jag håller ut... 2-3 veckor kvar... sedan blir det att återställa balansen igen.

Vill inte tjata mer om mitt mående för människor som jag trodde förstod efter alla år om hur min kropp fungerar.
Jag har blivit bättre så det kan kanske lura andra att tro att jag är nästintill återställd.
Men jag är skör...
När något blir mer än det skulle från början, eller det blir för mycket av saker under en period, beroende på vad det är, så faller jag ur banan..
Då börjar triggningarna ta fart och bli starkare än vanligt, symptomen visar sig med större kraft.
Men jag är glad.. jag ligger inte "döende" med lika stora plågor som förr.
Men kan erkänna att jag är rädd att hamna där igen, därav är det så viktigt för mig att försöka stilla mitt inre.
Rastlösheten som kommer av min enorma utmattning (stor vataobalans) som krockar med min kropp och med mitt sinne.
Behöver någon som stoppar mig.. håller om mig och får mig att lugna ner hela systemet innan det går för långt.
Jag har svårt att klara det själv ibland som den envisa robot jag är :))
Men den holistiska yogan i måndags då vi b la fick göra en indiansk (tror jag att det var) cermoni/meditation blev lite jobbigt för mig.. den var både underbar och jobbig ;)
Att ta till sig kärlek.. fylla sitt hjärta och om man klarade av att ge det vidare utan att själv bli dränerad.
Det fick man känna in själv just då.
Jag har oftast i mitt liv givit så mycket att det inte finns mer att ge.. lät mig inte bli påfylld så energin tog helt enkelt slut.
Man behöver dessa meditationer/yoga för att balansera sig, och alla andra som gör att man klarar att leva helt enkelt i full blom :D

Min finaste dotter får min irritation när kroppen och huvudet blir så utmattat, det jag är medveten om hela tiden.
Förlåt är ordet jag använder för mycket just nu.
Inte bara till henne...
För när jag blir så här utmattad så kan små fragment av gammalt skit som behöver rensas dyka upp genom gråt t ex, eller destruktiva tankar som jag ändå är medveten om att mitt ego vill styra mig med.
Jag filtrerar och kämpar så smått med att inte låta de förstöra och få mig destruktiv.
Det går bättre än förut det med.
Men livets resa är spännande, ger så mycket erfarenheter och lärdomar som jag är tacksam för.

Idag landade jag i min oas och skippar flängandet.
Arbetare löser av varandra med öppen dörr, och här sitter då jag.. inlindad i ett skönt täcke och får lite gjort med skrivandet.
Snart behöver även detta huvud få sin vila.

Fin dag på er och ta hand om er i höstens vackra värld :*

<3

måndag 2 oktober 2017

Vaknar 4.44 med ett kreativt huvud...




Det är härligt det där.. att vakna tidigt med saker som vill ut.
Har funderat på ett nytt projekt, eller kanske ett projekt som sammanflätas med det som redan finns.
Måste lära mig att ta tag i det som faktiskt är mina kreativa drömmar trots den där osäkra lilla personen som ligger och lurar och som vill få mig att inte våga.
Sedan får jag även andra tankar och funderingar som vanligt...

Jag vill leva utan andra människors tankar om vad som är rätt och fel att leva med och i.
Varje dag får jag känslan av hur onödigt det är att vara i detta samhälle med allt vi matas med, som jag tidigare har skrivit massor om.
Jag går på dessa nitar hela tiden trots att jag oftast är medveten om det.
Man är van att vara i det, men det är inte skoj att allt sveper över en utan tillåtelse.
Vi matar oss själva med det som finns och ändå räcker det aldrig till.
Vill inte leva i detta egentligen.
Ja det är bekvämt och det ger en sorts tillfredsställande för stunden.. som media, konsumtion, allt som tillverkas för att vi ska ha det så "lätt och bra" som möjligt.
När tar det stopp?

Och kan vi sluta komma med ord som "Beach.. årtal"... och andra snedvridna uttalanden.
Vad hände med att bara vara den man är när som på året och sluta prestera så förbaskat till den grad att vi blir sjuka?!
Jag ser människor som utövar t ex yoga som ska göra de perfekta yogapositionerna och visa hur vig man är osv.
Pittaobalansen inom en kommer fram.. hettan, kritiken till oss själva och andra.. och det som slukar energi.. allt ska vara perfekt, och är det inte det kommer frustrationen och ibland ilska etc.
Yoga handlar inte om ett perfekt utförande, det handlar om att lyssna och må bra.
Ett samtal med sig själv.
Hitta de där triggningarna och obalanserna som man varsamt tar tag i.
Ha intensionen på vårt inre.. energin som ska få ett flöde, organen som ska må bra, det endorkina systemet som ska hitta sin balans och hitta in till oss själva.
Det är ingen tävling eller perfektion.
Detta är vanligt inom så mycket nuförtiden, och det måste få ett slut.

Jag blir även ledsen av att höra om vikt då vikt inte handlar om enbart ohälsa/hälsa.
Vi har olika kroppskonstitution.. muskelmassa, obalanser med slagg i kroppen eller vätska som gör att vi väger olika.
Allt handlar inte bara om fett.
Hos oss väger vi oss nästan aldrig för vi äger ingen våg och har aldrig gjort.
Finns en våg hos föräldrarna som jag kan ställa mig på någongång bara för att, men jag gillar det inte.
När jag rensade ut min slagg och det mesta av min vätska på ayurvedaretreatet i Indien så tappade jag flera kilon på några dagar.
Just nu är min muskler obefintliga och jag väger för lite om man kollar på alla tabeller som folk envisas med att se som viktiga och korrekta enligt samhället.
Sådant där går helt bort för mig.
Sluta mata oss med nonsens och få oss att bli sjuka på olika vis.
Istället behöver vi bara lyssna på,- och bearbeta obalanser/problem med oss själva.
Allt är så logiskt egentligen.

Jag försöker sakta hitta tillbaka till ursprunget.
Där mina beteenden och tankar inte är destruktiva och drivs av den gamla vanan.
Vill så gärna ha fler i min närhet som tänker som jag, som även de vill jobba med sig själva och vara medveten om vad samhället egentligen skapar och hur det påverkar oss alla på olika sätt.
Man får plocka lite här och var för att få energi att fortsätta min resa.
Vill inte ge upp när jag har mått så bra av förändringar man har gjort.
Idag är idag.. imorgon en helt annan...

Fin måndag på er :*

<3