söndag 17 april 2011

En stundtals glad zombie...

Mina inre känslor och tankar går upp och ner.
Känns som man är en hormonstint zombie som har för mycket på insidan som vill ut.
Skulle bara vilja ut i skogen och skrika som en galning men samtidigt vara lugn och ha närhet.
Man blir lite rädd för sig själv vissa stunder men samtidigt är jag glad över att saker kommer ut och inte samlas på hög inom sig.
Inte för att jag är våldsam utan jag vill prata konstant ibland om allt jag känner, tycker och tänker...
DET är läskigt!!

Alla människor kan inte ta sånt och lyssna på andra och själv känner jag mig bara dum med dåligt samvete för att jag pratar om mig själv.

Ska man få dåligt samvete för att man öppnar sitt hjärta och sin själ??
För att man bearbetar sig själv och vill läka?

Eller är det bara till för andra och inte för mig...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar