tisdag 12 april 2011

Inget är som väntans tider...

Igår fick jag lite mer info från patientnämnden igen.
Är otroligt tacksam för kvinnan som ringer runt och letar var jag ska vända mig för att förhoppningsvis få hjälp.
Hon blir själv galen på att var hon än hör av sig så får hon till svar att hon ska vända sig till psykiatrin.
Det är inte stället som hjälper i min situation och det förstår hon..hur glad är inte jag för det :)
Hur många inom sjukvården/landstinget hjälper en så mycket som hon..ingen!! än sålänge...

Hon gav sig inte och tillslut pratade hon med en överläkare eller vad det var..en vän...för hon kom ingen vart..
Och då skulle jag skaffa remiss till Enheten för psykosomatisk medicin där de har hand om utmattningssyndrom..för att sedan ev få remiss till Uppsala eller Gottfrieskliniken,om inte de kan hjälpa...


Men hur galen blir man inte när jag under 3 år har varit frustrerad,arg och helt förstörd när jag har bönat och bett hos läkare, psykologer, försäkringskassa med läkare och allt vad det har varit, för att få hjälp var jag ska vända mig eller ta massa prover osv för att bli bättre.
Nej då ska man kämpa fast man ligger ner och de skiter i en totalt.




Så jag är fruktansvärt tacksam nu över denna kvinna som själv blev intressserad av detta och verkligen inte ger sig...hon tycker själv det är mycket märkligt att hela tiden få svar att psykiatrin är dit man ska vända sig.
Jag har ingen depression och det är inte tabletter jag behöver!!!


Hoppas för andra skull med samma som mig att det blir ändring snart inom sjukvården och de får mer kunskap om detta.


Fortsättning följer...
<3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar