måndag 23 maj 2011


Så trött så trött i kropp och själ.
Men jag stretar emot och vill verkligen vara levande.
Svårt att kontrollera kropp och huvud men jag kämpar så hårt.. så hårt det bara går...
Vill försöka inte visa hur sårbar och skör jag är men det håller inte och sakta spricker fasaden bit för bit.
Är rädd för att andra i min närhet ska må dåligt pga mig och det som jag ej kan hålla på insidan och fortsätta med min låtsas fasad.

Tar otroligt med energi för att orka hålla ett någorlunda litet sken uppe.
Jag är och har alltid försökt vara positiv under denna tid...och jag vill verkligen inte ge upp... vad ska då hända, törs inte ens tänka på det...

Men svårt att få ny energi när jag öppnar min själ så fullständigt för någon/några och man inte får något gehör, inget samarbete så att allt ska kunna flyta på lättare och ny energi lagras samt sår läkas.


Jag har försökt med allt för att få dem att förstå hur vi ska kunna lösa situationer så man slipper kämpa så förbannat i motvind.
Men att jag skulle få dubbla motvindar mot mig hade jag inte räknat med, eller snarare en storm emellanåt.
Allt jag har försökt göra för att andra ska må bra har varit helt onödigt som det känns... börjar tvivla på mig själv... försöker kämpa emot det med...

Jag är ju en glad människa som vill andra väl... måste få hjälp att läka nu... intuitionen finns där och vet ej vad jag ska tro om den...

<3 

1 kommentar:

  1. Hos mig är du välkommen ,,jag ser vi har samma tankar om livet..Massa bra länkar på min sida om smärta och fibro...Vill du fråga mig något bara skriv,,jag publicerar aldrig personliga tankar..Just lever jag själv i en bubbla som jag har svårt att ta mig ur...jag förstår dig...Kram Susanne

    SvaraRadera