lördag 16 juli 2011

Haft några bra dagar där tröttheten "glömts bort" och jag faktiskt fått sova drygt 8 timmar per natt med några uppvaknanden fast med hjälp av sömntabletter.
Jag har varit föör utmattad och därför blivit väldigt rastlös i kroppen... känns som det pirrar och kryper på insidan när jag blir för slut.

Men med det har jag äntligen kunnat ta tag i stor städandet av köket som jag har haft över mig under såå lång tid.
Tog 2 dagar med många vilostunder men nu är det gjort, och har väl denna rastlöshet och sömntabletterna att tacka för.
 
Nu behöver jag bara något att se fram emot så man blir lite gladare i själen.
Jobbigt att gå hemma och inte kunna jobba samt plågas så av alla symptom man har.
Jag vill också komma ut bland folk och göra nåt... vill vara glad och orka... vill tjäna pengar så man kan göra saker... etc etc


Känns bara nu som man anpassar sig... när jag vill göra saker på helgen när andra är lediga så vill inte X... jag känner mig bara tjatig och ser och hör andra som ska göra än det ena än det andra... fast jag själv inte orkar mycket så klarar jag ändå inte av att vara bara i denna lägenhet...
Vill så mycket med familjen och vara lycklig och få lite andra tankar och intryck... 
Kan ju göra saker själv..som jag dock gör, men hur kul är det alltid?!
Jag dövar mina känslor och försöker lägga locket på dem men det sipprar alltid ut och sliter i min själ...

<3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar