onsdag 7 december 2011

Smygande frustration...


Är så slut i kropp och själ att frustrationen har kommit smygande tillbaka.
Rastlös blir jag med när tröttheten tar övertag.
Jag struntade återigen i min hälsa för att bege mig ut på en powerwalk i snöfallet som blev lite halkig... fyy för snö o halka, eller speciellt halkan!!!
Älskar att gå i mörkret.. alldeles ensam och låta musiken beröra mig..hur jag än mår...


Min handläggare på försäkringskassan ringde idag och var även hon lite frustrerad på att det inte händer nåt med min situation och att inte någon läkare eller så kan göra något...
Förstår hon inte att den lilla förbättring som blivit är jag väldigt glad över, att det går iallafall lite framåt...
Jag försöker aktivera mig fast jag inte pallar, jag är på läkare etc om hur de skulle kunna hjälpa mig.. jag gör allt i min makt för att bli frisk och kunna jobba...
Men ändå känns det som de dömer mig... att jag inte gör tillräckligt :(
Hon skulle bara veta vilket helvete man egentligen har... hur man lider av situationen och bara längtar efter att kunna känna man orkar med det vardagliga i hemmet osv utan att kropp och huvud säger ifrån...


Jag försöker vara positiv och lära mig leva med detta samt testa mina egna gränser... men när myndigheter och folk misstror eller pressar och dömer mig för något de inte vet nåt om så blir jag riktigt ledsen och arg.


När ska detta få ett slut undrar jag??!!

(Det är ingen semester direkt att gå sjukskriven med ME och dess symtom samt ev fibro.)



Jag vill vara normal och läängtar till att kunna jobba igen!!


<3
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar