torsdag 9 augusti 2012

Sooo lonely...



Här får man allt mysa med sig själv i lodis kläder och svullen kropp och med stressutslagen i ansiktet...
Joodå jag känner mig som en liten pingla (måste vara positiv) :D

Är barnfri och det blev för tomt och tyst...

Dagen hos neurologen var inte som jag väntade mig.. inte en massa prover och tester som jag ville utan bara en basundersökning :(
ME finns tydligen inte och den är väldigt diffus tycker många inom vården.. hmm..
Less och frustrerad på detta nu!!
Ska få remiss till Uppsala och få testas med mina sömnproblem... nåja alltid nåt eller not...


Jag VILL bli normal/frisk och jobba... orka med vardagen/dotter/familj/vänner och allt skoj som finns i livet!!!

Varför ska man behöva kämpa så förbannat för att vilja få den vård och hjälp man behöver??
Varför ska det vara så svårt för läkare etc att skicka mig till rätt distanser och vilja göra något för att få en klarhet över mitt mående och få en diagnos... vill bara få må bra och kunna leva det liv som min situation tillåter och kunna få en balans...

Jag tänker inte bara på mig själv, utan vad mina närstående också får gå igenom... min dotter som får lov att stå ut med detta och som säger till mig på skarpen när jag blir envis och gör mer än min kropp pallar <3

Men jag ger inte upp fast det känns så ibland :/
Jag är positiv och stark.. är lycklig att jag får lärdom och är i livet fast jag inte är helt normal :))

<3 Natti ni fina själar

 

 
 
 








 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar