lördag 8 september 2012

Kärlek...



Har varit mycket om kärlek och relationer idag... 
Människor runt mig som har det jobbigt och det förs över i mig med... man vet hur det känns.. deras frustration, ledsamhet, ilska, lättnad och sorg och vad det nu kan vara...
Man har haft sina perioder i livet med just separation..ett brustet hjärta...

Många jobbar inte med sina förhållanden utan det lättaste blir att bara avsluta... förstår inte det riktigt.. beror väl på hur man haft det också.
Ibland blir det som ett ekorrhjul... lycka-tjafs-göra slut och tillbaka igen för att börja om i det destruktiva hjul som inte leder till något nytt.
Bryt och stanna upp...reparera... se vad som verkligen är felet på djupet...gör om, gör rätt!!
Respektera varandra, era tankar och åsikter... lyssna på varandra och döm inte...
Var ärliga och dölj inget... vet hur det är att dölja och att partnern gjort så mot mig och det blir ingen lycklig av!!


Har lärt mig så otroligt mycket på vägen och har nu börjat fundera på om Kärlek verkligen finns på riktigt?!
Varför skiljer sig så många eller avslutar förhållanden?
Varför är många otrogna och vill flirta runt?
Är bekräftelse så mycket viktigare från så många andra än ens partner?


Efter att nu ha varit nästan föör ärlig i ett förhållande och verkligen gjort allt så partnern ska förstå att det verkligen inte finns någon annan, har jag börjat funderat på om man ens ska vara det...
När partnern ändå inte tror en och vännerna säger att man inte behövde vara så ärlig som man var för det fanns ju inget konstigt med det, hur ska man då vara i ett förhållande??

När ska en partner uppskatta att man verkligen bara vill ha honom och vill ha lika mycket ärlighet tillbaka??

Just nu är jag lättad att slippa förklara på alla de vis för att inga missförstånd ska uppkomma.. men hur skoj är det och hur mycket energi tar det inte att göra så?!.. men att partnern iallafall inte vill förstå, det gör en bara ledsen och frustrerad...
Kan inte saker bara vara enkla... att kunna säga nåt och den andre förstår precis...



Har kunnat det med någon, men tyvärr var både jag och han för skadade inombords för att klara av en relation.. iallafall med varandra...
Mycket jag ångrar där men det hjälps ju inte... kan bara säga att jag är riktigt ledsen för att jag gjorde som jag gjorde och sårade... men att bli sårad på djupet gjorde att jag själv ville såra tillbaks fast jag egentligen inte ville det... var inte meningen men det undermedvetna gjorde väl sitt kan jag tänka mig :/
Fast jag själv blev sårad gång på gång så förlåter jag det nu...

Allt har en mening och erfarenheterna och arbetet med mig själv har stärkt mig och jag ser på saker med nya ögon.
Men det är svårt att finna den där personen som man kommer känna riktig trygghet med... kanske finns närmare än man tror.. ;D

"Män och kvinnor kommer från olika planeter.
 Tyvärr bor bägge på jorden." ;)

  



<3 Ta hand om varandra <3 
 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar