torsdag 20 november 2014

Livet har sina krokar...

Ibland är livet riktigt svårt.
Speciellt när man tycker sig kommit in i ett okej flow med små framsteg hela tiden i min sjukdom ME trots svackor som ändå blir och som jag ej kommer undan, till att försöka finnas, stötta och hjälpa dottern komma ur sin ärstörning.

Våra sjukdomar krockar rätt rejält ibland, eller ganska ofta.
Som mamma är jag orolig, frustrerad och önskar att hon slapp må så dåligt med "demonerna" hon har i sig.
Att hon fick tillbaka hälsan i kroppen och fick må fullständigt bra.
Varje dag är en kamp mot min egna kropp samt min dotters.

Mitt mående har på senare tid förståerligt nog blivit sämre, trots att jag är positiv etc.
Jag mår bra i mig själv men frustrationen över att inte kunna hjälpa henne så pass mycket som jag skulle vilja, ledsamheten att se sitt barn må dåligt och att min egna kropp säger ifrån helt av frustrationen och allt omkring är förjäkligt just nu.

Tankarna snurrar.. hur ska jag kunna hjälpa henne ordentligt när jag har det kämpigt med att hjälpa mig själv?

Den lilla energi jag har behövs ju till att få mig att bli frisk så jag kan hjälpa min dotter och finnas för henne.
Hjälper jag inte mig själv kan jag inte vara till hjälp för henne :/
Det hon sa igår när jag låg fullständigt deckad med värsta MEmigränen och alla andra dryga symptom jag får.
Kunde knappt stå på benen, men att se hur slut hon blir av sin sjukdom och att hon ska stå och göra mat till oss blev droppen för mig.
Jag försökte hjälpa till men hon blev då sur och ville jag skulle lägga mig för hon vet hur lång tid jag kan bli liggande annars och det hjälper ju inte henne direkt.

Det fruktansvärda dåliga samvetet genomsyrade mig.. ledsamheten och frustrationen tog över.

Vet inte hur jag ska få detta att gå ihop och jag behöver hjälp, men vet inte hur.
Jag vill bara kunna hjälpa mitt älskade barn men vill samtidigt inte förstöra de framsteg som blivit med min sjukdom.
Jag klarar ju för fasen inte min egna vardag riktigt.
Allt jag gör får konsekvenser om jag inte lyssnar på kroppen och vilar etc etc.
Men det fungerar inte riktigt när det inte bara är mig att tänka på... krock på krock på krock.

Vill inte ge upp, jag vägrar!!
Men detta fungerar inte...


Det komiska är att denna vecka skulle bli fylld av möte,behandling, tandläkare och annat som behövde göras och det är inte bra för mitt mående när det blir för mycket.
Och min kropp är verkligen kass nu.
Men i tisdags blev behandlingen ombokad pga att K låste in nyckeln i lokalen, idag ringde de om att morgonmötet med FK och läkare fick flyttas fram pga vab.. och jag väntar bara på nästa.. :))
ALLT HAR EN MENING... min kropp fungerar inte och därför skulle den vila.
Ja det är mycket konstigtheter som sker, samtidigt ville jag ha detta gjort men det sker av en anledning ;)

Så nu förstår ni vänner och nära och kära lite mer varför jag kanske drar mig undan lite för tillfället då och då.
Hoppas ändå på lite stöttning och läkande tankar för det behövs nu.
Jag försöker så gott jag kan.


Kram på er alla!!

<3  
 

4 kommentarer:

  1. Förstår dig, man känner sig så otroligt maktlös när man inte kan finnas till för sina barn som man önskar. Skickar så många styrkekramar det bara går <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket för din omtanke!! :)
      Stor kram tillbaka <3

      Radera
  2. Kan ni ta hjälp av hemtjänst eller anhöriga under en period då ni bägge är sjuka?
    Jag älskar att följa din blogg!På hösten och vintern mår min kropp alltid mycket sämre än vanligt.Klarar tyvärr ej heller min egen vardag utan får ta hjälp av min sambo.Kram på dig och din dotter

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det dumma är att man helst vill klara att ta hand om sin lilla familj själv :D
      Har fantastiskt underbara föräldrar men dock bor de ej i samma stad.
      Vi hjälps åt här hemma min dotter och jag och jag har faktiskt släppt många "måsten" och att jag inte kan göra allt hela tiden.

      Ja vintern med kylan är inte rolig så förstår dig <3
      Underbart att din sambo finns för dig!! Håll hårt i honom :)

      Tack för att du vill läsa om min resa här.. stor kram tillbaks <3

      Radera