torsdag 5 februari 2015

En mycket märklig situation :D ...

När jag i förra veckan hade möte med min läkare och min handläggare på FK så slogs jag av hur konstigt det kan bli.
Här har man gått i så många år i början av min sjukdom och fått kämpa emot oförståelse och dåliga beslut.
Sådana beslut som bara gjort mig sämre och som har satt stopp för min läkning.

(Forskningen har funnit avvikelser i nervsystemet, immunförsvaret och hormonsystemet b la)
http://www.gotahalsan.se/sv/myalgisk-encefalomyelit/
http://www.rme.nu/om-me-cfs/behandlingar 

Nu har min läkare läst på om diagnosen ME under några år.
Han har även deltagit i ett av ME föreningens möten. 
När jag i början gick hos honom visste han inte ens att ME fanns och väldigt många med honom.
Man har fått dela ut information och tragglat sig igenom många samtal om alla symptom etc.
Det har varit riktigt jobbigt då samtal och allt tänkande för hjärnan gör att symptomen uppkommer.

Läkaren tyckte att jag var alldeles för positiv för hur jag tänker om att jag en dag kommer bli läkt och hel.
Jag hade utmärkt psyke eftersom jag har jobbat med acceptansen och mitt inre på många sätt.
Jag mår bra och är lycklig och det tyckte han var jättebra, men jag skulle inte ha så stora förhoppningar.
Men varför undrar då jag?

Jag har ju ett mål och det är att bli läkt och hel..
det är att kunna jobba, klara allt i vardagen utan att min fysiska kropp tar stryk och att uppfylla mina drömmar :)
Det tjatas om att man ska tänka positivt och att man ska kunna tänka rätt (kbt) för att få ett psykiskt bra mående och det gör jag och kanske mer än de som är friska :))
Hur kan då andra inom sjukvård osv säga ifrån för att man mår fantastiskt.. är inte det grejen?
Acceptera situationen och försöka ändra den.

Och så var det då att de vill att jag ska få sjukersättning och bli "pensionär" hmm..
När de flesta sjuka kämpar för att få det så kämpar jag åt andra hållet.
Jag saknar mitt jobb och jag saknar att kunna ha chansen att jobba med mer av allt jag vill göra.
Såklart att detta inte är definitivt och kan avbrytas när som, men känns inte rätt på något sätt.
Jag hoppas och tror iallafall att jag en dag kommer vara läkt helt eller så pass mycket att jag kan vara aktiv, arbeta och orka med alla intryck osv.
Ja det är mitt mål och klart jag ska klara det!!! ;)

<3 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar