torsdag 19 mars 2015

....


Varje dag matas vi med hemskheter, destruktivitet, negativitet...
Vi vet vad som händer på väldigt många ställen på vår jord.
Det sker ständigt orättvisor, krig, mobbning, mord, övergrepp både psykiskt och fysiskt och fina saker som hjälp, stöttning, omtankar, positivitet, goda förändringar, kärlek osv.
Och jag gråter... för allt!!
Jag kan knappt läsa något för då känner jag hur de måste känna både i glädje och i sorg.. och ja tårarna kommer, nästan var eviga dag och för varje liten grej.
Jag får bita mig i läppen för att hålla dom inne och det tar så oändligt med energi.
Inte många som kanske tänker på det, men efter att ha fått ME (stora obalanser) så har jag fått en känslighet med att känna hur mycket energi det egentligen tar på kroppen och inom en.  
Nyheter klarar jag inte längre, för vi matas av alla dessa hemskheter och göder oss på dom.
Vi skapar själva dessa genom att bara få ett dåligt och destruktivt flöde genom kroppen... hat och osämja finns i vår vardag och jag vill kunna känna ett hopp om att detta ska sluta, att alla hemskheter som finns ska få ett slut.
Att vi inte uppmärksammar fel saker som det ibland kan bli.. både inom nyheter eller vad pengar ska gå till eller vad det nu kan vara.
Att vi försöker rikta in oss på att göra något FÖR fred, trygghet och kärlek bland oss alla.
Vi har hela tiden siktet inställt på att vi är EMOT saker.
Hur ska vi alla göra för att förändra detta mönster och detta beteende vi har?
Hur ska vi göra för att hjälpa de som är otrygga, sjuka, hemlösa och som lider på vår fantastiska planet..?
Hur ska vi göra för att bevara vår jord och våra grödor utan gift och förstörelse?
Vi har börjat.. i liten skala.. men ett steg fram går ibland två steg bak...
Jag är precis lika som alla andra och vi är alla på olika nivåer med det hela.

Iallafall jag måste ofta ta djupa andetag och torka mina tårar.. men glädje och kärlek finns ändå med stora leenden och tårar av glädje och inte av sorg.
Vi är alla på våra olika vägar och det är som det ska..
Men hoppas bara att vi alla kan tänka en extra gång om det vi själva gör skapar en stor skada, en liten mindre eller ingen alls.
Vi måste ändå leva i hur samhället är och hur allt går "framåt".
Så klart det känns som dubbelmoral i den värld vi lever i.
Vi måste alla försöka överleva.. men ibland undrar jag om vi inte har missuppfattat detta med vad som behöver finnas för att Leva..

<3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar