måndag 16 mars 2015

Lögner... Ärlighet...

Lögner...
Ärlighet...
Vad är det?
Som ni alla vet är det mänskligt att göra fel och misstag.
Vi har beteenden ibland som går emot allt som är Vi (för vi är enbart rena själar från födseln) och som efteråt kommer med den där ångesten eller dåliga samvetet.
Ibland är inte ens en person medveten om sina egna dåliga/destruktiva beteenden och mönster för att denne låtsas som att de inte finns, skäms för mycket av dem och då ljuger för sig själv och även för andra.

Vi får dessa beteenden när vi själva är i obalans...mår psykiskt dåligt, har dålig självkänsla etc, varit med om något dåligt som skett i livet, trauman osv osv..
Vi vill fly...

Försök att bli medveten om era egna svagheter och varför ni har dom egentligen.
Var ärlig om dom både för dig själv (fast det kan vara otroligt jobbigt) och andra för att kunna bearbeta bort dessa från grunden.
Det finns ingenting som är pinsamt med att ha dåliga beteenden, (det tror jag nog alla människor någongång har haft i olika skalor i livet) för det är så vi är och vår hjärna/ vårt ego fungerar på dåliga händelser som skett eller genom destruktiva känslor om sig själv.

Ställ er själva frågan varför ni t ex
 sprider lögner om andra,
skadar er själva,
är otrogna,
inte är ärliga om era känslor till andra,
inte är ärliga för er själva med vad ni egentligen har för känslor för någon,
inte är ärliga om syftet i olika situationer,
inte vågar erkänna för er själva när ni har gjort något fel,
inte erkänner för andra att ni hade fel osv..,
eller åt andra hållet..inte vågar säga att ni faktiskt har gjort något bra eller är riktigt fin osv för att det känns för egocentriskt?

Sen har vi detta med att prata bakom ryggen på människor..
Då kan man ställa sig frågan:
Är detta sant eller bara ett rykte?
Hjälper detta mig eller denna person det handlar om eller någon annan?
Vill ni skapa drama för att ni själva njuter av att det händer något och är "underhållande" i ert trista liv?
Vill ni få någon att må sämre för att ni själva ska må bättre i era egna lögner och dåliga mående?
Osv osv..

Sen är det ju så att vi människor kan förändras.
Vi kan bearbeta oss själva och faktiskt vara medvetna om våra problem och svagheter.
Att vara otrogen gör inte att en person alltid kommer att vara otrogen!!
Att skada sig själv gör inte att man hela livet kommer försöka begå självmord!!
Att vara rånare gör inte att man hela livet kommer vara en brottsling.
Att vara missbrukare gör inte att man hela livet kommer vara fast i sitt missbruk..osv.
Inte döma och fälla livet ut för att vi människor oftast någon gång i livet är i obalans med oss själva.

Eftersom jag är så öppen om mig själv så vet ni som läst att jag verkligen inte är perfekt och har varit en ängel i hela mitt liv :D
Ni får tycka detta är olämpligt att jag delar, men eftersom jag bearbetar mig själv och vill vara ärlig mot både mig och andra så får de som inte gillar öppenhet sluta läsa nu :)
Detta är ändå en blogg där jag kan både bearbeta mig själv i, kanske ge något råd om något, dela min livsväg och se mina framsteg.
Det kan även vara skönt kanske för andra att se att det finns så många som gjort samma eller andra misstag som man själv inte vågar bekänna.

Jag har varit otrogen och det är det värsta jag har gjort!!
Dålig självkänsla, frustration och obalanser som ofta (inte alltid) är från bägge håll skapade detta beteende.
Jag skämdes och mådde otroligt dåligt och visste precis vad jag gjorde.
Min "demon" tog över fast min magkänsla o min själ skrek STOPP högt och ljudligt.
Det gick emot allt som är Jag och min själ.
Har också för några år sedan genom lögner från andra blivit oskyldigt anklagad för att vara otrogen när jag blev dumpad stup i kvarten och faktiskt var singel.
Nog visste jag och kände att lite närhet bara var en flykt från besvikelsen, ledsamheten, frustrationen och var HELT FEL val.
MEN jag gjorde inget fel mot personen Förutom att inte säga vad jag gjort under uppbrottet.
Och DET gör mig riktigt illa.. och jag skäms för min rädsla.
Jag var själv i otroligt destruktivt skick med en frustration som inte visste sina gränser under den tiden.

Vet även att någon tror att jag har dragit med någon lögn under en relation på senare tid men det stämmer absolut inte!!
Sjuklig svartsjuka har en grund i sig själv...
Det som gör oss människor obalanserade.
Man vet att man är oskyldig och faktiskt varit ärlig rakt igenom men blir ändå anklagad pga den andra personens obalanser och svagheter.
Har även själv från en tidig start i livet varit med om fruktansvärda lögner från partnern och otrohet som gör att min tillit till andra män var mycket liten under väldigt väldigt lång tid.
Jag har försökt byggt upp min tillit men ser ofta lögner och otrohet runt mig.
Jag tror ändå på att män och kvinnor kan vara ärliga och att jag finner någon en dag att ha en ärlig kärleksrelation med :)

Jag är otroligt tacksam över en av de bästa killvänner jag har som faktiskt varit rak och ärlig mot mig när jag var på botten och ville skada mig själv för att fly från mina känslor och mig själv.
Jag var totalt medveten om vad jag gjorde och orden från honom var otroligt jobbiga att höra, men de som fick mig att faktiskt inte fly längre.
Tack P, du är min klippa och den finaste vän man kan ha <3

Jag hoppas mina ärligheter faktiskt kan få en tankeställare hos er andra som är på fel spår, och börjar tänka lite djupare på era beteenden etc.
Eller fel spår är det egentligen inte, för allt har en mening och genom det får vi lärdomar.
Men dessvärre genom att då såra andra och speciellt sig själv.
Nuförtiden vill jag inte vara den där lilla tysta musen som inte säger något.
Jag säger vad jag tycker och tänker oftast och mina ord kan ibland se för raka och ärliga ut.
Men jag menar aldrig något illa utan jag vill bara ha en öppenhet och vara ärlig.
Det är otroligt befriande från att ha varit totalt stängd och haft en rädsla för att säga för mycket.
Ni får ta mig som jag är och hoppas ni ändå tycker det är bra att jag vill försöka vara i sanning med mig själv och mot andra :)

Jag är lika glad varje gång jag hör eller ser någon skriva ärliga saker om sig själva.
Att de vågar dela och faktiskt ta bort sin rädsla :)
 
 Vi människor/själar är värda att vara i ren ärlighet och kärlek.
Men hur ren ska den vara.. total eller är det okej med små lögner?
Vad har ni för tankar om det?

<3

 
 
 
 


 



 

 
 

 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar