torsdag 2 april 2015

Det är varmt nu.. och jag är lycklig!!!...

Precis haft hjärtat i halsgropen i 2 ½ timme.
Galet hög MEfeberkänsla då dottern fick komma in med iskalla händer och kyla ner mig.
Illamåendet smyger sig på och jag hoppas det nu lägger sig.
Jo jag har kollat på ishockey :))
Jag kan bara säga att Leksand verkligen är folkets lag, 
och det är otroligt synd att de åkte ner i ishockeyallsvenskan nästa säsong.
Men bara kämpa sig upp igen, och det kommer dom klara!!
De kommer alltid vara mitt favoritlag :)


Nu till något annat...
Idag har jag läst om vår essens..våra gåvor och livslärdomar.
Vi föds med gåvor som ska ut till andra och som ger oss glädje.
Men gåvorna är inte våra talanger som vi egentligen tror.
Våra talanger utvecklar vi ofta i ung ålder, och är något vi kan känna oss bekväma med och något vi eventuellt kan tjäna pengar på.
Men efter ett tag så brukar glädjen för vår talang svalna.
När vi blir vuxna söker vi framgång och status och tappar barndomens glädje när vi var fria att känna lyckan i våra gåvor.
Vi får oftast bekräftelse och respekt på olika vis för våra talanger, men tillslut ger den ej den glädje till vår själ som vi vill ha, vi blir olyckliga trots framgång av talangen.
Men ger man av sina gåvor får man överflöd tillbaka och det gör att man står stark i livet och blir påfylld med lycka.

För att finna sin inre essens.. sin gåva, ska man tänka på vad som gjorde en lycklig som liten.
Vad ville man bli när man blev stor och vad var det som man tyckte så mycket om med det?
Vad gjorde en extra glad när man var liten?
Vad har jag glömt bort och försummat, och varför? osv osv..

 När jag började tänka på detta så var det riktig lycka och glädje jag kände.. känslor som uppfyllde hela mig.
När man nu blir vuxen så söker man oftast vad man är bra på fast det kanske inte gör en lycklig på samma sätt.
Då är det inte min gåva.. min essens.
Jag har verkligen ingen talang med att måla t ex, men det gör mig lycklig på riktigt att få uttrycka mig i bild.
Skrift ligger mig även varmt om hjärtat fast jag inte är någon författare.. men det gör mig lycklig och jag ler av att skriva långt in i hjärtat.
När jag var liten ville jag bli cirkusartist och se alla människor skratta och vara glada.
Jag älskade att få andra att skratta åt tok man kom på.
DET var något som jag verkligen kände frid och lycka i.
Att få andra att må riktigt bra i sig själva.

Och sen detta med livslärdomar...
Vi människor är ju här på jorden för att få lärdomar och utvecklas till en högre nivå.
Vi kommer vara med om en massa på vår livsväg som ger oss beteenden som inte alltid är det som är vi.
Destruktiva beteenden som skapas av händelser.
Det är en utmaning som vi ska lära oss.. om och om igen tills vi får den sanna lärdomen.
Och vi kan få beroenden, sjukdomar, bitterhet etc som blir till en livslärdom, sådant som vi måste acceptera och lära oss av för att få våra livslärdomar som vi ska ha.
Det hjälper inte att ignorera eller lägga skuld för sitt beteende på andra, utan förstå att detta är din lärdom.
Detta som ska hjälpa oss att växa och få vishet på vår livsresa.
Därför jag är så tacksam nu för att jag har blivit sjuk i min ME.
Jag är lycklig för alla lärdomar jag har fått av allt skit man gått igenom och även fast det är drygt med min ME nu.

Allt har en mening, och det känns verkligen så nu när jag har jobbat så mycket med mig själv och har blivit medveten om så mycket.

De beteenden man haft förr går att förändra.. det är nuet som är det viktiga, inte vad man gjorde i det förflutna.
Detta medför att vi nu kan dela med oss av våra livserfarenheter till andra.
Och det är det som är en av vår livsuppgift.
Våra livslärdomar hjälper oss att finna vår livsuppgift.
Och det är dessa med vår essens..vår gåva, som ger oss den fullkomliga glädjen och frid inom oss.
Och som sprids till andra.

Är det inte häftigt och magiskt så säg?! :D

<3 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar