söndag 3 maj 2015

Försöker tappa kontrollen... och försöker leva..

Kontroll....
Vill inte ha denna känsla i mig längre.
Kärnan till detta är långt därinne.
Det pedantiska (som börjar lossna), höjdrädslan eskalerar och planerandet finns där.

Ibland kommer känslan av att jag verkligen inte orkar leta efter vad som kan läka mig (och andra människor).
Hur mycket energi, tid och pengar ska man lägga ut för att hitta det verkliga och sanna som hjälper just en själv?
Har hittat flera bitar som är super, men sen då.. vad är verkligen det sanna, och vad är bara något som människor vill sprida för sitt eget egos skull och få makten och pengarna?
Som den västerländska sjukvården.. makt och pengar.. och de håller sig bara inom en gigantisk mur där inget annat ska få finnas, utom det de tror på men som inte fungerar som det ska utan bara blir sämre och sämre just för att makt och pengar styr detta.

Jag möter människor överallt där de vill höjas till skyarna inom olika områden och där människor inte ser helt klart på det hela utan följer...
Känner ju själv hur man fungerar.
De dras med i den starka energin och där människan ibland ljuger för sig själv och andra för att de verkligen vill tro på något så starkt.
Vi människor är flockdjur, vi behöver en ledare.
Men hur väljer vi ledaren?
Och varför är just den ledaren vi människor valt den sanna och den rätta för alla?
Jo vissa ska finnas för att sprida viktiga budskap, men sen finns det andra...

Nu fortsätter jag med mitt djupa tankearbete och helt ärligt orkar jag inte med detta längre.
Jag orkar inte förstå allt och hur allt fungerar.
Men något säger mig att det är viktigt.. det är som att något far runt mig och skickar in vad jag behöver få lärdom om.. det som jag behöver på min väg.
Men min hjärna orkar inte med det snabba tempot.

Igår hade jag och dottern djupa samtal som vanligt och även om förlåtelsens kraft.
Är så stolt över denna medvetna unga själ som försöker överleva i denna svåra värld.

Just nu vill jag bara bosätta mig i skogen eller i en djungel och slippa allt som världen består av.. media, ego, makt, pengar och destruktivitet osv.
Jag vill också slippa mig själv, mitt ego, gamla cellminnen och sår.. vill bara kunna släppa loss min själ och låta den få andas utan någon som helst påverkan.. bli fri.

Hur ska jag göra det.. kan man bara släppa allt?
Vet att de flesta tycker att det är idiotiskt att tänka och känna som jag, att man måste leva i detta och då gör det med råge för att ens ego säger att det är oki.
Jo vi ska lära oss av det, men om det blir för mycket av det dåliga.. måste vi leva i det då?
Om kroppen skriker av smärta av allt dåligt som var dag omfamnar den från samhället, ska man bara stå ut och låtsas att allt är oki?

Fick budskap idag... "When ego is lost, then universality exists."

Ja jag låter nog galen för de flesta, men jag vågar vara öppen om min resa.
Jag släpper ut allt som jag har haft inom mig sen litet barn.
Vet att detta bara är början på en ny era..(kom att tänka på det underbara bandet "Era" som trollband mig för många år sedan och som jag lyssnar på fortfarande.. från en sak till en annan ;)) ) en tid då vi ska låsa upp bojorna och släppa lös vår inre energi från skalet och alla regler som skapats från vårt ego.
Men som jag kände mig när jag var gravid med min dotter i  ung ålder, så känner jag mig nu till viss del.. ensam.
Jag vet att jag inte är det och jag har mig själv, och fast jag vågar vara öppen och ärlig så kan jag känna att detta bara blir för mycket för många människor.
Jag är återigen ute för tidigt... man kanske ska ligga på den nivå som fortfarande är accepterat..
Men samtidigt får jag hela tiden till mig genom min intuition att jag gör rätt.
Detta är Min väg..detta är vad jag ska gå igenom..
Ensamvarg är ju inte så dumt och jag har alltid känt mig trygg i detta och måste göra det rätta för Mig och inte för någon annan.. för de har sina resor.

Jag vill bara orka...

<3






  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar