lördag 23 maj 2015

... men det är ju Positivt!!!... :P


Hahaha ja det är inte lätt när man försöker leva trots plågor :D
Men mina skratt och leenden betyder faktiskt nuförtiden att jag mår toppen trots allt!!
Och ni som såg "Ack Värmland" igår (bästa humorn)...
- Mycket plågor har väl ingen dött av..och det är ju positivt!!! Haha
 Så känns det verkligen.. hellre detta och få lov att förändra sitt liv totalt och inte klara så mycket, än att vara frisk och må dåligt i själen och leva i sin låtsasvärld och följa mängden fast det gör en olycklig.

Vet också att människor när de blivit utbrända eller fått andra sjukdomar inte har kunnat acceptera sin situation till en början eller kanske aldrig.
Man fortsätter i det destruktiva hjulet och plågar sig själv med det negativa, plågsamma och kanske att livet blev helt förändrat.
Känslor som ilska, frustration och ledsamhet kokar inom en och man tror detta bara kommer försvinna när man blir frisk, läkt och hel.
Men det är inte sanningen. 

Först tror man det inte eller orkar känna det.. för allt som kretsar inom en och tar all ens energi är det svarta, smärtorna eller plågorna och förändringen av sin kropp och mående. 


Jag skriver inte detta för att jag vet bättre än någon annan.
Det enda jag vill är att dela med mig av vad som fick mig att komma till detta positiva och mer välmående inre liv jag är i idag.
Och jag vet även hur mycket ursäkter vi kommer med för att vi är i de obalanser vi är i och hur mycket vi själva triggas av vissa ord och texter.
Men tänk istället på.. det du gör idag, blir du bättre av det och är du lycklig i dig själv och har en harmoni i ditt liv?
Varför triggas du av just de orden eller texterna.. vad är det som du retar dig på?..
Kanske det är just det du vill ska vara i ditt liv och just det som även skulle få dig att må bra som någon annan mår bra av i sitt liv, men som ditt ego avskyr pga att du har rädslor, inte orkar eller vågar ta tag i det osv för att komma dit själv. 
 
1. Det handlar om att få den där acceptansen.
Fast man inte tror det och kanske inte är medveten om det i början så lär man sig otroligt mycket om sig själv.
De människor som inte kommit upp något steg på stegen kommer triggas av det jag säger dessvärre.
Det finns inte bara ett mörker och hopplöshet trots att man kanske har en kronisk sjukdom... Allt kan ändras.
Är det inte bra att kroppen varnar på alla sätt den kan när något är fel?
Att fysiska smärtor kanske inte betyder att man har brutit ett ben eller att man behöver läka en skada.. det kanske betyder att din själ mår kasst eller att något är fel i kroppens oändliga system.
Man löser Inget med "quick fix"!!
Förstå att denna resa faktiskt kan vara ganska intressant ändå.
Det är positiv sak att ha med sig på sin resa i livet fast man inte tror det just då.
Jag var lika i början... frustrerad på situationen.. arg på Alla och på mig själv i första hand.
Ledsen över att jag drabbades av detta och oro som uppkom av att ingen visste vad som var fel på en.
Kan fortfarande få en liten gnutta frustration, men den går bort ganska snabbt nuförtiden utan att jag behöver kämpa för att ändra min tanke till det positiva, för det har liksom blivit "inprogrammerat" när jag har bearbetat och den mörka känslan har lämnat min kropp :)

2. Andas och faktiskt se att det finns så mycket runt om en som är bra.
Börja med dig själv... Du lever och är såå mycket mer än bara en kropp och handlingar.
Ett hopp måste tändas att det faktiskt finns saker att göra för att just Du ska bli läkt och hel.

3. Förändring av gamla mönster och ett inre jobb med dig själv...
Ja det är otroligt smärtsamt och jobbigt.
Men av det kommer harmoni, lycka och välmående.
Fortsätter man på den mörka och destruktiva vägen utan att ha rett ut sår, trauman, allt man lagrat inom sig och faktiskt förändra saker i sin omgivning, kommer man att fortsätta på samma spår, må dåligt och vara destruktiv och därmed inte läka ordentligt.
Må bra eller må skit, bara Du själv som kan bestämma.
Inget hjälper med ständigt gnäll.. det göder bara mer destruktivitet och mörka känslor och tankar inom oss.

4. Känn ingen rädsla för att vara öppen.. var ärlig mot dig själv och lägg inte på en "mask".
Vi är inte ensamma om att vara sjuka, må dåligt eller vad det kan vara.
Lyssna på din kropp och själ.. vad varnar kroppen om och vad vill den?
Var i alla känslor som kommer, det är faktiskt helt okej att vara ledsen eller arg ibland.. bara det inte tar över ens liv helt.
Känn in känslorna, bekräfta att du känner dom och släpp dom sen när du fått ut det som behövs få ut.

Känn att du fortfarande lever, ditt liv kollapsar inte fast du tror det och det finns faktiskt sådant i livet du kan glädjas av..
som dina hjärtslag, något du tycker om att göra, titta på allt som rör sig utomhus :)), andra människor som du tycker om eller bara dig själv i din "ensamhet" (för ensam är man inte) osv osv...
Du kan skapa precis det liv du vill fast inte allt går att genomföra precis på det sätt du tänkt dig.
Och klarar man inget förutom att ligga i sängen, ja men låt livet vara en liten paus.. du har din känsla och din hjärna att kunna skapa en helt sagolik värld inom dig, där du lever och är och faktiskt mår bra i.

5. När man har accepterat sin situation, tränat.. bearbetat sig själv så smått, fått till den där positiva känslan för det mesta, faktiskt brutit de mönster eller de sämre man hade som inte var bra för en och förstå att livet ger en allt man behöver för nya lärdomar.

Vad skulle livet vara och ge en om man bara gled igenom det och aldrig fick lära sig något?
Hur skulle du veta vad riktig lycka och välmående är och hur den skulle kännas om du inte fick några upp-, och nedgångar?
Varför tror ni vi får dom?
Allt har en mening för oss.

Vi ska lära oss att inse vad som är falsk lycka, harmoni och välmående.. 
 
Att bli sjuk är nog det bästa som hänt mig, trots att jag är ledsen för att jag får dras med ordentliga plågor och att inte knappt kunna orka något eller ens använda hjärnan. Men det jag har lärt mig och det som jag har blivit och verkligen hittat... Mig, är det som gör detta till något bra :)
Jag har blivit medveten och insett mycket under denna tid, och jag ser så fram emot att få se vart livet tar mig.
Jag är inte klar på långa vägar.. ett steg fram, två steg bak och sen tio steg fram.. ett steg bak..
För varje steg bak försöker jag se och känna det positiva och att det går framåt.. det måste gå bakåt för att se om man har lärt sig läxan tidigare, det man har jobbat med b la :P

Alla kan ta sig upp och se livet på ett annat sätt och må bra i det.. det gäller bara att börja acceptera och försöka se vilka mönster som skapar ditt dåliga mående, obalanser och sjukdomar.
FÖRÄNDRA dessa.
( Det är ingen lätt resa och det är jag ärlig med, men det som kommer ut efter det jobbiga är såå värt det.
Och INGET är farligt att genomgå.
Känslor skadar oss inte till döds om vi nu inte släpper in vår hjärna och "ego" i det som gör allt för slippa smärtan och rädslan att stoppa det jobbiga. )

En dag..en dag då jäklar kommer jag leva som jag aldrig någonsin har gjort ;)

<3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar