tisdag 9 juni 2015

Att bli medveten och reda ut en obalanserad härva tar Tid, men det bästa jag gör på min resa...

Skriver nu detta med kärlek, värme och omtanke så fler ska förstå...
Det är svårt att ha en hjärna som har blivit skadad av det liv jag har levt, med sviter av flera utbrändheter, panikångest på hög nivå och tillitsskador från andra människor och även med mig själv.
Senast blev nu även min diagnos ME som gjort att jag har svårt med att uttrycka mig och få mig förstådd och det är bara lite av det som förändrats i min kropp och knopp.
Jag har jobbat på i flera år med att försöka acceptera hur jag har blivit (trots att det är svårt när människor kanske inte förstår och jag får skämmas, samt blir ledsen för att det inte går som jag vill eller får ut det jag menar och känner i min själ) samt försöka bearbeta mina sår och mina obalanser.

Tidigt i mitt liv när jag var en väldigt tillbakadragen, blyg och osäker själ gick jag in i en destruktiv relation som medförde att jag fick lov att ta hjälp av psykolog och beteendevetare.
Jag fick lära mig att stå upp för mig själv, släppa på rädslor och vara öppen och ärlig.
Att vara en "bitch" som de sa att jag skulle vara (alltså vara stark och få ur mig det som behövdes) var helt motsatsen till den jag var då.
Men för att bli välmående behövdes det.

Under åren (destruktiva sådana då jag inte lyssnat på min kropp och själ samt levt bland andra människor som varit som jag b la) har jag gått hos psykologer och olika slags terapeuter som jag har lärt mig att bli helt öppen hos.
Man är tvungen att lägga fram allt man har inombords, trots att det är sådant som man skäms över.. skador/sår som gjort att jag fått destruktiva beteenden.
Nuförtiden är jag väldigt öppen och nu helt ärlig om allt som finns i mig.
Jag har fortfarande många sår som jag jobbar på att läka och mycket har jag fått bort.
När det kommer till vänskaper och relationer så är jag väldigt öppen och sann mot mig själv och försöker även vara det mot andra fast det ibland kanske triggar människor i deras sår, som det även gör för mig i livet i mina.
Det är detta som är så fantastiskt (om vi nu själva är medvetna om vårt egna) och kan få lärdomar av dessa och läka.
Jag älskar människor som är öppna, raka och ärliga och vågar vara sårbara.
Även er andra med förstås fast det är svårare för mig att komma nära i vänskap då.. (min känsla) ;D
Och man är i en otrolig sårbar sits när man är helt öppen som människa.
Men jag vill inte gå på en väg med skyddsmurar när jag är i en vänskaps,- eller kärleksrelation, utan jag vill känna mig helt fri och mår otroligt bra i det.. jag är helt sann i mig själv och släpper mina rädslor för det.
Jag är fullt medveten om att mycket missförstås när man kommunicerar pga hur min hjärna fungerar nu och hur vi människor triggas av det och hur vi tar till oss det i våra egna obalanser och sår.
Och javisst blir jag frustrerad så smått på det, för jag mår själv dåligt av om en människa missförstår eller triggas och blir ledsna eller arga.
Min mening i allt är Absolut Inte att vara elak på något vis eller att det ska tas på det sättet.
Jag försöker oftast på alla vis att förklara på olika vis så inget ska missförstås, men ibland går det iallafall inte fram så som jag känner och menar inombords.
Vi är alla olika på det sätt att vi alla har olika sår och obalanser och vi är antingen medvetna eller omedvetna om dessa.
Men under min livsväg har jag börjat jobba med att våga ta fram mina rädslor, bli medveten om de destruktiva beteenden jag har från mina sår och obalanser och vara helt öppen och ärlig, just för att det känns så otroligt befriande och jag mår väldigt bra av det.
Ser även i många fall att det hjälper andra i deras liv.

Som sagt, jag älskar att lära känna öppna och ärliga människor och omge mig med dessa.
Var och en av er och alla människor jag träffar lär jag mig utav.
Och det är otroligt mycket lättare att lära känna en person och snabbare och smärtfritt ;) att reda ut tankar, känslor osv om man är öppna mot varandra (och kommunicerar) :)
Jag triggas i mina sår och får massor av aha-upplevelser.
Jag skrattar, gråter, svär, känner oro och rädslor under denna Underbara resa till att bli läkt och jag njuter av det.
Men jag njuter inte alls av att bli missförstådd eller att människor tror att jag är elak, för det är det minsta Jag är.
Jag är inte perfekt och jag gör också fel och har svagheter.
Och vi alla behöver tänka både en och två gånger varför vi tar åt oss av saker eller beter oss på vissa sätt.
Att gå in i sig själv är ingen dans på rosor men det är värt det.
Det tar tid och det går fram och tillbaka..
Men, jag kommer fortsätta denna väg på att vara sann, öppen och jobba på att bli fullt balanserad en dag.

(Det blev mycket av samma ord i denna text, men ni får ta det ;) )

Så jag säger Förlåt till er som eventuellt tar till er mina ord på fel sätt och kramar om er hårt med värme <3

<3  
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar