lördag 20 juni 2015

Det dånande ljudet av känslornas älv...


Det har gått några år...
Då jag bestämde mig för att det var dags, och började förändra mitt liv och mitt inre på riktigt.

Jag fick lov att bli "kyligare" och tänka mig lite för hur jag pratade eller skrev till det andra könet så att de inte skulle missuppfatta syftet när jag ofta föredrog män som vänner framför kvinnor.



Under tidigare år blev jag utnyttjad och sviken av flera av mina närmsta kvinnliga vänner.. och någon förstörde för mig i den relation jag hade pga avundsjuka.
Av detta destruktiva blev såren för djupa och jag såg att de manliga vännerna var ofta rakare och ärligare.
Så jag bytte... och nu börjar jag sakta men säkert åter hitta tillbaka till det kvinnliga släktet.. det går försiktigt men framåt :D
 
Jag har själv varit för destruktiv och jag har själv dragit till mig destruktivitet, men försöker ändra på det nu genom att jobba med mig själv och samtidigt försöka hålla kvar de jag vill ha i mitt liv trots att jag är vääldigt dålig på det.
Detta med att jag föredrog det manliga släktet förr har också till liten del att göra med mitt destruktiva leverne jag hade då. 
Men det är inte Jag att vara "kylig" eller vilja någon något illa.. och vill inte längre skada mig själv heller.

Jag vill ge utav den varma kärlek och omtanke jag har kokandes i mig utan att det ska ses som att jag skulle vara intresserad på kärleksplanet.
Jag vet att jag måste bryta detta helt och vara den jag är.. vara varm och kärleksfull men i vänskap.
Vet även att jag jagar bort människor pga detta.. min "kallhet" när jag bara vill ha denna fina vänskap.
För att rädslan finns i mig att de tror något som jag inte alls menar.
Spelar ingen roll om man är tydlig, med ord.
  
Rädslan finns även att jag ska få denna kärlek för någon och sen bli sårad... min kropp orkar inte med dessa starka känslor av besvikelse och trasigt hjärta för tillfället.
Men klart jag vill hitta den.. den där starka känslan och bli lycklig med någon förutom den lycka jag har i och med mig själv.. men det kommer... när det är meningen för det..

Jag får de där känslorna så smått ibland och det är härligt, måste bara släppa rädslan :)

 Jag har även rädslan av att vänner tar mycket av min energi, då min kropp och knopp dräneras så fort.
Men det jag vill är att ha vänner runt mig, som finns utan krav.
Det minsta jag vill är att de ska försvinna, för att min energi just nu visar att jag behöver space.
Jag njuter och kan njuta i min ensamhet för jag älskar även den.
Men vill att de ska finnas ändå.
Jag tänker så mycket på alla med värme var eviga dag, men jag har inte luft att orka vårda den så som jag skulle vilja.
Så snälla hjälp mig på traven <3
Som sagt, jag försöker att vända mitt liv och bli frisk.. det tar tid och massor av min energi som jag egentligen inte har just nu.
Min hjärna är väldigt påverkad av alla utbrändheter och nu vad ME;n har gjort med den, så det tar att försöka leva som er andra :D
Jag kan skämmas ibland fast ändå inte, hur min hjärna fungerar och allt vad den förlorat, men samtidigt så förstår jag att den har blivit som den är.
Så hoppas ni förstår...
 Jag försöker så gott jag kan... <3


Just nu förstår jag tillfullo varför jag Älskar serien "Sense8".
Jag är en otroligt känslomänniska då varje känsla är 1000 gånger starkare än vanligt och att jag känner av andras känslor...
Är någon lycklig.. genom kärlek, vinster, födslar och allt som gör en lycklig i livet, så gråter jag av den enorma lycka som överväller mig eller blir som en sprakande bomb inombords.
Har någon sorg så känner jag precis hur de känner den, eller ilskan så får jag in den så otroligt starkt.
Jag försöker handskas med alla dessa intryck och lära mig hur jag ska hantera dom på ett lugnande sätt för mig, men det är svårt, men jag klarar det bättre och bättre.
Det tar otroligt med kraft det med, både att ha dom och träna på att handskas med dom.

Jag tränar på att lägga "skydd" från alla energier och känslor som sugs in i mig, därför har jag valt att lägga fokus på mig själv och inte all tid och energi på allt runtomkring fast jag vill det med.
Det har helt enkelt inte fungerat.
Kan inte se nyheter exempelvis.. allt emotionellt.. känslor av alla de slag, skapar kraftiga symptom i min kropp och mitt nervsystemet är rubbat b la..
Så här försöker jag flöda fram sakta men säkert utan toppar och dalar :))
Vill inte vara en robot så därför testar jag hur min kropp fungerar med olika saker..psykiskt, fysiskt och mentalt.
Häftigt är det hur allt hänger ihop i kroppen :)
Så lärdomar får jag, och därför svårt ibland för andra som inte gör en så "djup" resa med sig själva att förstå mig.
Men så livet är.. alla har olika resor och under olika livslängder.

Och allt och alla kommer till oss av en anledning, och det tar jag till mig med tacksamhet :)

Nu ska jag försöka ta tag i dagen och göra denna  midsommardag till något fint.
Jag hoppas ni är rädda om er och varandra och gör er dag till den bästa för just Dig :)

<3




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar