onsdag 15 juli 2015

Jag är inte duktig längre.. jag är lycklig :) ...

 
Kom att tänka på detta med att "vara duktig".
Vi ger varandra feedback med ord som att vi är så duktiga när vi presterar i något (är högpresterande), när vi sliter ut oss i ett träningspass eller när vi har gjort så mycket under en dag att vi går på knäna.
-Kör hårdare så visar du hur duktig du är, peppar vårt ego med en klar röst.

Vi klappar oss själva på axeln och hör ett eko av dessa ord i vårt huvud medans vår kropp flämtar efter luft.. efter ett andningshål och stillhet i både kropp och huvud.
Den ropar med all kraft den kan;- Stanna upp och lyssna, vad gör du?!

Men själva så upptäcker vi att symptom börjar dyka upp lite här och var.
Vi skrattar bort och skämtar om när vårt minne börjar svikta lite smått.
Vi får ont på vissa ställen, blir skadade lättare vid olika aktiviteter, andningen blir ytligare och snabbare eller så går vi och drar efter andan, sjukdomar avlöser varandra och kropp och själ är separerade.. vi skapar psykiska symptom eller hemska sjukdomar.
Med tron att detta är vanligt och att besöken hos läkare eller apotek är endel av hur livet ser ut och ska vara så fortsätter vi att "vara duktiga".

Vi jobbar ihjäl oss, och många gånger i frustration kommer orden; Och inte får man ett tack för allt man gjort och slitit med, på jobbet, hemma eller var det nu kan vara.
När får vi egentligen ett riktigt Tack av oss själva?
Då när kroppen tackar oss för att vi lyssnat på den, när huvudet känner sig lugnt med harmoni och vi själva är välmående, då vi bara kan vara och känna oss trygga i att kunna vila och vara ensamma för att bli balanserade.
Att kunna släppa det samhället och vi människor tror är det "Duktiga".

Vi har ursäkter... vi har "måsten"...
Men tänk till en andra gång.
Vilka har skapat dessa "måsten", är dessa något som vi hamnar i fängelse för eller dör av?
Varför skapades dessa från första början?
Ja vi måste ha mat/bränsle (mat är medicin och som får vår kropp att fungera) och vi måste ha någonstans där vår kropp kan få vila, må bra och få röra sig.
Men sen då?
Behöver vi ha miljoner projekt och behöver vi skapa falsk lycka genom olika aktiviteter 24/7.
Behöver vi ha skitmycket pengar för att leva och känna välmående egentligen?

Har ni provat att bryta det inlärda mönstret och bara vara ett med er kropp och med er själva?
Att t ex sitta ensam hemma eller i naturen där bara djurens och naturens ljud existerar.
Eller känner ni rastlöshet, ångest, oro eller mår ni allmänt dåligt av att inte vara sociala hela tiden och inte aktivera kropp och huvud under dagen?
Det är obalanser.. det är något Vi har skapat och tror är det riktiga, trots att kropp och själ varnar både lite smått och stort.

Vi hade inte behövt så många läkare, specialister och annat om vi bara hade lyssnat på vår kropp och själ.
Vi hade inte behövt jobba ihjäl oss för att kunna skapa vår falska lycka, som faktiskt känns som den riktiga (för vi vet inget annat) när man väl gör något.. men den försvinner lika fort och något nytt måste påbörjas eller flykten till något.
Och vi hade inte behövt jobba ihjäl oss för att slänga dessa intjänade pengar på läkarvård etc, just för att vi under tiden tror att dessa pengar ska göra oss lyckliga och för att vårt ego ska gödas med ordet "Duktig".
Vi flyr från oss själva utan att vara medvetna om det.

Idag ska jag bara vara.
Vila, balansera och fråga min kropp och själ,- Vad vill ni idag för att må bra och vara lycklig på djupet..
Ta fram passionen från hjärtat och magen kanske, och sprida värme ut till varje del och ut från min kropp.
Ja så får det bli :)

<3

  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar