torsdag 9 juli 2015

Vill förstå och förändra...


Jag satt med mina orakelkort går...
För varje gång den senaste tiden dras enbart kort då tolkningar måste få kännas och lyssnas på av mig fullt ut då tolkningar ej finns som hjälp i böckerna.
Dags att ta nästa steg i mitt lärande.. tack <3


Och här sitter jag och spretar med tårna... kombuchan är nu tom, och så kom tankarna...

Att döma.
Vi människor är experter på att få fram våra egna tankar och känslor om olika människor eller situationer utan att vi egentligen vet om de är sanna.
Vår bild av någon/något är oftast helt annorlunda än den sanna bilden är.
Känslan som blixtsnabbt kommer hinner vi inte ens nudda på, den suddas ut när vår hjärna-vårt ego börjar att arbeta.

Vi har formats sen vi föddes.
Allt vi går igenom på de högsta berg eller djupa dalar sätter spår i oss.
Människor som vi mött, olika situationer och alla känslor vi har fått tagit del av i olika perioder har gett oss våra åsikter, våra sanningar och de minnen/känslor som varje del gav oss.
Vi föds som rena och goda själar, men på vägen kan saker ske.
Vi har minnen av varje känsla som kom vid olika tillfällen eller vid olika personers beteenden.
Vi minns dessa och tar fram dom vid ett nytt tillfälle eller med personer där liknande händelser sker.
Vi tror att samma sker igen och därför tar vår hjärna över och signalerar med samma sorts känslor och ev dömande.

Varför inte stanna upp och omvandla tanken och känslan.
Vänta och se om din "sanning" är rätt.
Kanske blir upplevelsen bra, kanske känns den fantastisk.. kanske är personen du tyckte illa om innan du lärde känna denne den mest goaste människa du har träffat?!

Det är svårt att inte lyssna på sitt ego.. sina tankar och känslor och den där starka hjärnan som sitter där uppe på sin tron.
Vem är jag att döma?
Vem är jag att säga att min sanning om någon är den rätta?
Den kanske är helt annorlunda än nästa persons sanning.
Genom detta kommer skitsnack... våra obalanser tar över och vårt ego jublar av vällust.
Men inte Vi.. inte Vår själ.
Alla människor klickar inte med alla... vi dras till olika personer och deras energier..
De personer som gör gott för en kanske inte gör lika gott för en annan.
Vi behöver kanske ha olika människor på våra olika vägar för att få lärdomar och för att må bra.
Men döm inte.

Har fått tänka till många gånger under åren och försöka få bort mitt ego.
Jag måste skaffa mig en egen uppfattning om människor innan jag kan känna om dessa får mig att må bra.
Har försökt att inte lyssnat på andra.
Förr var det svårare, men jag har alltid haft i bakhuvudet att alla inte har lika uppfattningar.
Men som sagt, det har varit svårt.

Har ofta försvarat människor som har hamnat snett och som gjort hemska saker pga deras präglingar sen barndomen.. på deras livsväg..
Många dömer utan att ens ha lyssnat eller umgåtts med dom.
Sjukdomar/obalanser, psykiska som fysiska gör även mycket inom en människa.
Finns så mycket som svärtar ner deras goda rena hjärta.
De kan vara underbara och goda människor men beteendena som kommer ut kan vara hemska men kommer av en orsak.
Dessa har ALLTID en orsak.
Varför döma?

Många säger att vi gör våra egna val, och det är helt riktigt.
Men om den mörka demonen och måendet är för starkt inombords, kan vi då stå emot alltid?
INGEN kan säga att valen är lätt när man aldrig har varit där.
INGEN kan förstå hur starka känslor kan vara eller vårt ego/våra tankar när man hamnat snett eller i det djupaste hålet.
Hur kan alla veta vilka val man skulle göra när man aldrig varit där själv?
Varför döma andra då?

Har skrivit om mördare förr.
Har även skrivit om när jag själv fick morddrift och blev vettskrämd över de känslor som kom upp inom mig.
Dessa var inte jag men de fanns där av en orsak.. av obalanser och dåligt mående.. starka känslor av frustration och ilska.
Men är jag en ond människa för det?
Är jag någon som borde ha spärrats in och inte fått en chans att få må bra och bli hel?
Vad är skillnaden egentligen?
Vi alla är goda från början, och alla som hamnar på fel spår eller mår dåligt behöver bara få hjälp Innan det går för långt.
En Rätt sorts hjälp.

Såg en tragisk film idag.


En sann historia om tre små pojkar som blev mördade.
Tre ungdomar, den yngsta bara 16 år blev dömda för det  hemska brottet pga hur människor dömer varandra.
De var annorlunda... gillade det ockulta, satanism, hårdare musik och klädde sig annorlunda.
Det lilla samhället gillade inte det annorlunda.. det som de kallade onormalt.
De drog till lögner för att få bort det som deras ego inte gillade, men de visste inte sanningen och de ville inte veta.
Varför döma i förtid?
Varför döma och inte ta reda på sanningen?
Varför inte våga gå emot egot och se alla med nya ögon.. se deras själ?

Jag lider med de dömda och jag lider med de som mist sina barn.
Jag grät som ett barn av att känna allas olika känslor i filmen.
Sen kan man fråga sig vad man känner t ex för gruppen Isis och deras fruktansvärda handlingar.
Ska vi döma dom också?
Jag har velat det.
Men börjar tänka om.
Vad har alla dessa människor varit med om som fått dom till att vilja mörda och tortera?
Hur ska vi hjälpa dom på rätt sätt?
Hur ska vi få dom och alla mördare etc att förstå att de har gjort fel och kunna förändras?
Något sorts straff för att bli medvetna om vad de gjort?
Jag har sagt många gånger att de som mördar ska själva dö.
Just för jag vill få stopp på alla hemskheter.
Men skulle jag också dö för mina mordtankar och de hemska tankar jag fick och handlingar jag ville göra?
Vad har jag för rätt att döma?
Vad vet jag vad de har varit med om och som gjort att de får dessa beteenden?
Hur ska vi få bort dessa religiösa handlingar och regler som inte ens hör hemma i sann religion?
Hur ska vi få dom att förstå att en Gud inte sätter regler, att en religion och en tro bara ska finnas som en värme och stark kärlek i hjärtat?

 För egentligen vill dom nog alla bara skada sig själva och känna plågan för att straffa sig själva, men för vad?
Det är DET som vi måste få fram och jobba med.
Det som är det viktiga.

Så varför dömer vi allt och alla på olika vis när vi inte vet?
Och hur ska vi människor hjälpa varandra att komma på rätt väg?
En tanke...

"Tillit gör oss bättre på att hantera livets olika motgångar."
 
<3
 
   


  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar