fredag 21 augusti 2015

Glädje över att just Vi alla finns och får dela denna dag och detta liv...




Jag dras till detta ställe.
Bara älskar att få andas och vara ett med naturen.
Det är så vackert, men det går inte att fota känslan riktigt och det kommer inte ut på bild så som jag ser det.
Satt och målade det sista från mitt innersta samtidigt som jag pratade med en av mina närmaste vänner.
Någon jag inte har träffat många gånger i verkliga livet, men någon som jag pratat med i flera år och delat många händelser i mitt och dennes liv med.
En person som man bara varit sig själv med.. i upp och nedgångar och i vardagen.
Två liv som delas och där förändringar har skiftat.
Att bara kunna ha telefonluren mot örat och vara tyst, och det är oki...
Jag är tacksam över att ha detta.
Brukar tänka på det.. hur fint det är att dela tankar och livet och förstå att vi alla har problem och lycka.
Stora som små och sann eller falsk lycka.
Vi dras till olika personers energier och ingenting har att göra med om det är en kvinna eller man... vi bara vet att vi behöver vissa själar i våra liv, under hela eller en del av det.

Träffade min andra närmsta vän häromdagen och vi pratade just om detta.. hur många nära själar har vi egentligen i våra liv?
Ni vet en sådan själ som man kan vara helt sig själv med och som man kan prata med om allt som kommer upp i ens inre och liv.
Den som förstår eller försöker förstå det man har passion över, det som är en själv och det som är på ens resa i livet.

Har insett att jag har väldigt få nära vänner och det är oki :)
Insåg också att den person jag trodde hade många nära vänner eller själar i dennes liv även hade lika få som mig.
Vi människor lägger ofta på en fasad av att ha många omkring oss som ska vara väldigt nära, men så är ofta inte fallet om man bara tänker efter lite djupare.
Vi kan ha många vänner och bekanta, men är de så nära som man vill tro eller visar utåt?
Är det för att det ska se bättre ut, för att vårt ego ska ha en "fin status".. vad nu det är?

Jag har lärt mig att vara min egna bästa vän för att må bra i mig själv.
Har även min dotter som min närmsta vän, fast många i samhället anser att det är fel.
Barn ska inte skyddas från världen, och vad har åldern med nära vänskap att göra?
Hon är snart vuxen... ett år kvar, och jag är så tacksam att få vara endel av hennes liv, att både få vara hennes mor och hennes vän.
Såklart har jag ett privatliv utan dottern, men hon skyddas inte av allt som sker.
Hon är delaktig och får lärdomar.
(I ett tidigare liv har hon även funnits nära och vi vet det båda två... det känns.)
Hon är vuxnare och klokare än väldigt många andra vuxna jag har och har haft i mitt liv.
Detta har gjort att hon inte har rädsla för att dela sina misstag med mig, vi tjafsar knappt och hon tar ansvar och förstår så mycket av vad livet består av.
Kärlek, lärdomar... och få dela känslor, energier och våra vägar med andra själar.. liv.

Men det jag även älskar är kunna vara i min ensamhet och även där känna Liv och Kärlek.
Man tror att man behöver en hel flock för att kunna leva.. det är inte sant.
Vi är alla Ett.

Idag ska jag ta mig till dotterns arbete.. hennes sista arbetsdag denna sommar.. och äta en god sushilunch med henne :)
På måndag börjar hennes andra år på gymnasiet... mer lärdomar och mer glädje.
Men vi tar en dag i taget.. och just nu är augustidagen här med sol i sinnet och ej så mycket tankar i knoppen ;D
 
<3


 
 
 

 

 
 
 
   
     

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar