måndag 31 augusti 2015

Jag färdas genom alla liv med känslor som fastnar...


" Jag såg mig själv, där jag är.
Det finns kvar allt det där.
Inga tankar tynger mig, inga ord gör mig illa.
Vi pratar, du och jag.. i det tysta.
Där vi satt en gång med längtan,
finns ett andrum fyllt med luft.
Nu sitter vi här igen, du och jag.
Ett andetag, två... och kan le igen.
Vi har ro, där vi är just idag och kanske imorgon. "

©Lindha

Jag känner ofta känslor från någon annan som engång var jag.
Jag gör saker som jag omedvetet inte alltid förstår varför jag dras till dem.
Men när jag väl är där och känner dessa så är jag trygg.
Jag låter det vara så trots att jag ibland undrar varför...

Vet inte varför jag väntar på allt det jag väntar på.
Men jag känner att jag måste, och att varje pusselbit kommer hamna rätt tillslut.

Ni vet när en känsla är så stark inom er att ni tvekar till om det kommer göra något gott.
Varje del av mitt liv, varje grej rör upp olika känslor.
Det är som att jag pratar med någon annan där inne som jag måste lyda.
Och jag har förstått efter otaliga misstag när jag inte lyssnat att jag får sota för det på ett eller annat sätt.
Måste vara min själ som är min chef och den som ibland har starka åsikter om t ex relationer eller något annat i livet.

Och nu går jag in på relationer...
När jag vissa dagar undrar varför jag väntar.. varför vänta på någon som man inte vet vem det är men som kan ta evigheter vad vet jag.
En evighet utan att få känna närheten eller få se någon som är förälskad i en i dess ögon och känna likadant.
Men jag har valt att inte gå efter egot eller dess behov av allt en människa har.
Jag kommer säkert falla på den punkten en dag, men vem vet.. det kan ju vara den som jag har väntat på.

<3


 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar