fredag 21 augusti 2015

Något jag glömde dela...

För några dagar sedan promenerade jag i skogsspåret och kände mig sådär lätt.
Kroppen var svullen av vätska och min "kvinnoperiod" var över för denna gång, men lätt var jag på ett konstigt vis :))
Jag minns att jag kände hur det blev tjockt och värmde i mitt bröst.. ni vet när man blir förälskad och det känns så starkt i hjärtat.. men att inget specifikt hade givit mig detta..
 
Där gick jag steg för steg med naturen som jag älskar runt mig och några människor som snabbt passerade på min väg.
Jag ser ett litet barn som småjoggar och går om vartannat komma mot mig.
Bredvid kommer en man (barnets far) joggandes och med hejjarrop och småpratande sprider de så mycket kärlek omkring sig.
Ju närmare jag kommer desto mer värme får jag i bröstet, än det jag redan hade..
Han tittar på mig, ler så smått och jag möter lite blygt hans blick med ett omedvetet stort leende.
Jag ler stort mot barnet som sprider en sådan glädje.
Han fick mig att känna något som jag var rädd att jag murat in.
En flyktig sekund som gav mig en underbar känsla.
En främling, någon jag säkerligen aldrig kommer möta igen och någon som säkerligen har en underbar familj och partner fick mig att känna hopp.
Jag kände värme fast jag knappt hann se hur han såg ut.. en helt "vanlig" man.
Hans gestalt, energi, och närhet till sitt barn fick mig att le.
Jag tog ett djupt andetag när jag hade gått några meter och insåg att vissa själar verkligen gör avtryck.
Jag hör ljuden av deras ord och glädje sakta tyna bort ju längre jag går, men känslan satt kvar en lång stund i mitt bröst.

Så jag tackar universum för den upplevelsen, och förstår att när den dagen kommer ... då kommer jag brinna av Kärlek till en själ.

<3
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar