onsdag 19 augusti 2015

Vet att många inte vill läsa... men när är det dags att förändra och våga leva i sanning?...

 En mycket intressant bok om vår kropps läkande med ayurveda och naturens skatter.

Ibland stannar jag upp i mina dagar då jag alltid stannar upp.
Ja det låter konstigt, jag vet :))
Det har gått så fort att få denna insyn i vad vi människor har tappat bort i våra liv.
Jag får till mig texter och mer kunskaper precis i de ögonblick de behövs och när jag är redo för dom.
Jag har ändå haft de på lager.. kunskaperna i mig, men aldrig vågat ta fram dom.
Egot hade min nyckel till skattkistan och sanningen.
Mitt inre och det som är Jag föll för rädslan att förlora "tryggheten" och kontrollen som egot så starkt vill ha i sitt grepp.
 
Steget till att börja förändra tog ju sin tid.
Det var svårt, jobbigt och ett helsike att förstå på riktigt det vi egentligen ska sträva efter för att bryta våra destruktiva mönster och liv.
 Jag blev kallad en psykolog av vissa psykologer jag besökte och kunde fylla i vad de sa åt mig väldigt ofta, men allt jag förstod och visste inom mig praktiserade jag inte på riktigt.
Inte från mitt allra innersta.
Jag tog fram ursäkter för min egna obalans och jag ljög för mig själv att jag satt fast och inte kunde ta mig ur detta, och att allt var livets,- eller andra människors fel.
Mitt ego/tankar/hjärnan vill vara ett offer.
Jag visste precis tankarna och praktiserandet kring kognitiv beteende terapi etc etc, och jag märkte även att många psykologer inte var balanserade själva.. när man bara ville ha ett svar, ett svar som de inte klarade att säga för att de inte visste förutom det som de har läst sig till.
Men jag är tacksam att de finns och kan börja nysta i människors obalanser.
Vi passar inte med alla och det är därför så viktigt att hitta den som känns rätt för en själv.
Men det jag rekommenderar är att ni släpper ert ego, alltså hjärnan och era destruktiva obalanser som vill skydda er genom att vara fullständigt ärliga för den som försöker hjälpa, men först och främst mot dig själv.
Jag valde att låta mig själv vara min lärare.
Efter alla år med psykologer etc är det Jag själv och människor som kommit på min väg som har gjort att jag är där jag är idag.
Allt vi triggas av, personer vi ogillar osv är bara speglingar av oss själva och våra innersta tankar.
Ofta kan det vara så att om det är något du inte gillar hos någon annan så är det just det du inte gillar eller accepterar hos dig själv.
När man själv då stannar upp och känner in sin känsla och varför man får den så blir man medveten och kan lösa mycket som har skadat oss.
Vi kan lösa mycket symptom eller sjukdomar vi har genom att bli medvetna om vårt egna inre och hur våra tankar styr känslor, beteenden och måenden.
Vi behöver inte bli fångar i våra egna kroppar om vi bara släpper vårt ego och låter oss bli fria...
Men med det kommer rädslor och otrygghet, det som vi är så vana att försöka styra med järnhand.. alltså egot är den med makten, vår chef. 

Så här upplevde jag det när jag gick från min destruktiva bana till att se sanningen i vitögat ;))
Det är en chock, jag lovar!! Men en bra sådan :D
Jag förstod inte hur medveten man egentligen kunde bli, och ändå är jag bara i de första faserna av det.
Jag förstod inte vad skönt det kunde kännas av att bara tänka till en extra gång och erkänna mina lögner för mig själv.
Hur härligt det är när man förstår livet på ett nytt sätt och att jag känner en ny skönare lycka i mig fast jag inte gör allt det som vi människor är inprogrammerade med som ska göra oss lyckliga.
Jag gör misstag och har dubbelmoral fortfarande, men det tar tid och energi att lära om och göra rätt.
Misstag är även bra för våra lärdomar och är endel på vår livsresa.
Jag kände inte det förr, men idag kan jag stanna upp och förstå att allt detta jag har gjort för mig själv... dag efter dag..
har givit mig ett fantastiskt liv trots att jag har en fruktansvärt obalans (sjukdom).
Ibland har jag frågat mig själv.. min själ.. hur är det möjligt?
Och varje gång svaret ges till mig så ler jag, tårar rinner och en skön lyckokänsla sprider sig i hela kroppen.
Och det är universums och min själs svar.
Allt är möjligt bara vi släpper trygghetszonen, vågar låta oss känna alla känslor och vara i dom och erkänner att vi oftast lever i en falsk värld, i en falsk sanning.
Vi förnekar oftast att det är så för vi vågar inte låta oss bli medvetna.. vi vågar inte gå emot strömmen.
Och vi dömer.
Vi alla dömer olika människor och deras beteenden, men när vi gör det är det bara för att vi inte accepterar något med oss själva.
Men vi människor är sådana.. vi styrs om vi inte försöker jobba med det.

Vi vill få en bättre värld och vi öser ur oss åsikter om det.
Åsikter och beteenden som är precis likadana som de människor eller beteenden vi ogillar.
Vi vill få harmoni och fred, men vi sprider lika dåliga vibbar själva.
Jag har sett detta själv med mitt eget, och jag ser varje dag människor göra det om och om igen fast de tror att de gör gott.
T ex rasism... lika mycket "hat" kommer ut från alla som är emot detta.
Att ösa ur frustration, destruktiv energi och Hat (fast många skriver att de inte gör) mot de som har andra åsikter än en själv.
Varför har de fått dessa åsikter från början?
Är de verkligen sanna mot sig själva?
Obalanser/trauman/problem/destruktivt liv ger destruktiva tankar, frustration, ilska, osanningar mot sig själv och offerkoftor/ursäkter flödar.
Vi människor vill hitta hjälp och lösningar men oftast på fel sätt pga frustrationen och kaoset inom oss.
Egots (hjärnans) tankar som bara vill skylla på andra och situationer eftersom man skyddar sig själv.

Vill vi få en bättre värld?
Börja då med dig själv. 

<3
   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar