tisdag 22 september 2015

Vad äger vi egentligen? ....


Det är intressant att lyssna på andra människor och höra hur de ser på pengar och sin egna ekonomi.
Och oftast är pengar något som vi människor inte vill prata om, det ska hållas hemligt på något sätt.

Under livet har jag pendlat med att få en normal (absolut inte över 20 000 kronor) och en väldigt dålig inkomst.
Man är ensamstående med barn (har bott heltid hos mig) och har levt några år i perioder med att inte kunna ha råd att köpa det som behövs för att vardagen ska fungera.. såsom mat, vissa klädesplagg som barn behövt, hygienartiklar och ja sådant som man måste ha helt enkelt (som ibland samhället kräver).
Sådant tar ordentligt på psyket, kropp och själ men jag har gett mig fasen på att det skulle ordna sig en dag trots att man då bröt ihop var dag.
Inte lätt att be om pengar till sitt barn heller fast man är två föräldrar om det.
Och inte lätt att få hjälp med det på olika håll haha.. har alltid skämts för att fråga om hjälp.
Många kan ju "tigga lite fint" på olika vis.. alla är ju olika och inget sätt eller väl fel förutom de dåliga :))
(Är ju bra om folk som verkligen behöver får hjälp menar jag.) 

När man arbetade kände man sig rik trots att pengarna inte räckte till semestrar osv.
Man måste ju även unna sig (gillar inte ordet unna) att göra sådant som både en som vuxen och barnet vill ibland.
Inte dyra grejer men något...

När man pratar med andra kan de gnälla och få panik över deras levnadsstandard trots att de åker utomlands, köper dittan och dattan, är ute på nöjen, låter barnen få månadspeng etc och då ofta hela barnbidraget/studiebidraget och förser barnen med för mycket än de behöver.
De kan även gnälla att de är fattiga när de får sjukpenning trots att beloppet är långt mer än jag hade som inkomst när jag själv t ex arbetade.
Har också gnällt då jag faktiskt haft till mat och mina räkningar.. fast inte så mycket över det, men vi överlever ju.

Mycket handlar om prioriteringar och verkligen se vad man lägger alla pengar på.. även de minsta summorna som växer och blir stora.
Tycker inte om att pengar ska behöva vara en egendom då de egentligen är en illusion.
Det finns människor/familjer som ej har ett hem eller pengar till mat eller kläder och så finns det de som verkligen har ett överflöd och ändå gnäller.

Jag mår dåligt av att se när dottern som är så ekonomisk nästan får panik när det blir insamlingar i skolan till något etc.
När man försöker få henne att inse att det ordnar sig och att Hon Inte ska ta på sig ansvaret om detta utan att det faktiskt är jag som förälder.. det gör ont i mammahjärtat.

Hon ser ofta hur ungdomar/vänner handlar upp studiebidraget på några få dagar och kräver ännu mer av sina föräldrar.
Hon gillar det inte och tycker så mycket är onödigt.
När hon var liten så var hon nog lite bortskämd med att jag köpte så mycket till henne.
Jag ville inte att hon skulle växa upp i detta för det gynnar ingen och är inte hälsosamt.
Är så stolt över henne och hur hon handskas med pengar och sparar till när hon ska flytta hemifrån.
 För hon har vuxit upp med att lära sig värdet av pengar och levt med att vi inte kan göra allt det som så många kan.
Men vi mår bra och lever väl ändå och just nu har jag allt jag behöver trots att vi inte kan vara i överflöd som så många kan men är trots allt tacksam för det vi har.
För vi har inga lån (tack gode gud) förutom bostaden, och vill aldrig hamna i sådan situation heller med stressen som det ger.
Man känner sig fri nu på något sätt.
Kanske är för ärlig nu eftersom man inte ska prata om pengar haha, men va sjutton vi lever ju ändå ett liv som alla andra och varför ha hemligheter?!

Men ändå kan jag inte förstå hur man kan vara "fattig" när utlandsresor, utemat, inköp av diverse grejer etc är det som så många gör men ändå gnäller om.
Jag försöker få bort känslan (obalanser från mitt inre) av att hemmet/sakerna är mina ägodelar.. vi äger ju ingenting utan har vår själ (och kropp) som vårt "eget".
Varför skapar vi människor denna press på att se perfekta ut, ha alla grejer man "måste" ha och göra så mycket aktiviteter och resor som möjligt för att visa att man mår bra och är lycklig??
Det är inte klokt vad obalanserade de flesta av oss i världen är.

När man sitter i skogen t ex i stillhet och faktiskt är närvarande i nuet med gamla kläder och osminkad etc så kan jag känna mig så fri.
Jag vill då liksom inte ta del av världen något mer.. konstig känsla men det känns så lätt på något sätt.
Och lyckan som kommer då är nog faktiskt på riktigt.

(Jag skriver inte detta för att på något sätt få medömkan eller vara ett offer i livet, för det är jag inte.
Jag skriver bara för att lyfta fram hur vi människor ser på pengar och kanske få lyssna på andra hur de ser på detta och känner.
Som sagt, vi lever och mår bra i tacksamhet just nu trots att det kostar mer att vara sjuk (obalanserad) än frisk och hel...
Hoppas verkligen att det blir ändring på inkomsten för sjuka framöver och att rättvisa skapas :) )

Hur kan vi skapa en värld där perfektion, materialism och status ska få härska, men där stress och sjukdomar/obalanser är större än någonsin pga något som egentligen är en illusion?
Där hemligheter och krav är vanligt för att människor ska börja tänka, argumentera och förhoppningsvis skapa mer onödiga arbeten...
Då vi istället kunde få göra det som är viktigast för allas vårt välmående.. passionen.. våra drömmar.. kunna lyssna på vår kropp och själ.. ta hand om och leva bland varandra i en gemenskap från våra hjärtan.
Nåja, vad är väl en bal på slottet när vi kan vara lyckliga i det lilla och enkla ;) 

Ta hand om er och ta er en tankeställare om ert eget liv, det kan vara intressant ;) :*

<3




 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar