onsdag 7 oktober 2015

Jag växer och tar in det som behövs och utesluter allt annat.. på mitt skruvade lilla vis...

 Jag hade en dag för inte alls längesen då jag släppte min skyddsmur, då jag var öppen för att sprida min glädje, den som är jag och den som inte är rädd för att släppa in fel energier i min bubbla.
Jag strålade ut den som jag höll inne och vågade möta det som sökte sig till mig utan att ta på mig min dräkt med obalanser.
Det var i ren glädje och det kändes skönt.

Det hela har satt fart genom att under så lång tid försöka finna de rätta sätten att bli läkt och få mer kunskap att jag stängde in den svävande i mig som inte har kontrollen utan som bara är i ljuset och i det som är och finns.
Genom t ex yogan och i vardagen finna min kärna och låta mina rötter ta lika stor plats i jorden som de behöver för att växa sig stark upp i skyn, som att låta skiten som inte ska finnas rinna ut..
Våga andas och ta in all den kraft man behöver och faktiskt låta den spridas i hela mig, inte låsa dörrar i onödan.
Men skyddet måste finnas.. den tunna hinnan.. från det som inte gör en gott.  


Efter den dagen behövde skiten som fanns nu ut.
Kroppen slog till helt plötsligt med all kraft och jag lät mig var i det.
Jag hjälper den att rensa med det naturliga som finns och varje dag har en fas övergått till den andra.
Det går fort när man väl lyssnar på sin kropp och med lätta händer smeker den med just det enkla den behöver.
Inga chockartade grejer som får kroppen i stress och obehag.
Den pratar och jag lyssnar och den ler precis som jag.
I vilandet så fann jag serien som faktiskt på något sätt har något tänkvärt i sig.. på sitt skruvade lilla vis :)
 

De som jag under så lång tid aldrig lät växa och få fäste... mina rötter.
Underbart ställe i Stockholmstrakten där mycket fanns som representerade mig på olika vis.. häftigt :D
Bilden den dagen är det som jag behövde och som jag fick chansen att återställa och träna på mer efter det.. en bättre metod för mig eller mer att nu var rätt tid att ta till sig det bättre kanske.
Och jo det tar sig, och nu känner jag rötterna växa.

Jag menar inget illa när jag prioriterar.
Jag känner in vad som behövs för mig.. vilka energier, och låter min magkänsla prata.
Jag låter mig vara rak och ärlig mot mig som mot andra för mitt välmående som omtanke mot andra, men förstår när andra misstolkar eller tar åt sig på fel sätt när det inte ens är personligt mot någon.
Man måste lära sig vad som är ens egna obalanser och speglingar för att ibland tolka saker rätt.
Det handlar om att jag måste för första gången lära mig att vara snäll mot mig själv, att älska Mig.
Att vårda Mig och det som gör att jag kan fortsätta älska och bry mig om alla andra som jag har gjort och inte rasera mig själv för det.
 Jag är en varm själ som bara vill bli hel igen och få sprida den jag är istället för att hålla det bakom murarna.

Det är viktigt i livet att faktiskt förstå hur bra detta är för att finna sig själv och låta sig själv landa, växa, få vakna upp och fortsätta orka vara den man är i denna underbara vardag.
Att vila från världen för en stund i sitt egna sällskap i sin egna bubbla.

 <3

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar