tisdag 3 november 2015

Det är en gåva att få känna och ta del av det viktigaste vi har...

Vilket jobbigt och samtidigt underbart yogapass som jag var på för ett tag sen... riktigt tungt.
Fortfarande har jag detta i mig och längtar till att få vara i det igen.
Det är detta jobbiga som man behöver göra gång på gång för att rensa, lösa upp knutarna och bli balanserad av..
Det handlade om metta (- som är ur den buddhistiska traditionen.. skapa ett öppet hjärta, en önskan om att det ska gå väl för alla osv..) och tonglen (- en meditationsform ur den tibetanska buddhistiska traditionen.. att arbeta med allt negativt i vår tillvaro.. lidandet, hatet, smärtan, illviljan osv och  föra in sin medkänsla för att skapa en bättre värld.

En liten del av en av meditationerna.. tonglen..
Att skapa ett vitt ljusklot i sitt hjärta med medkänsla, och sen låta all negativitet från en själv eller från speciella personer/ omgivningen slukas som svart mörk rök in i sitt ljusa klot och förintas var b la det som kändes väldigt starkt och djupt för mig.
Att sedan sprida ljuset till omvärlden.
Vilken känsla det gav.. vilka energier.. och så starkt att tårar rann ner för mina kinder.
Sedan gav mettameditationerna ännu mer tårar :D
Så alltså, öppna upp hjärtat...

Ibland behöver det bara komma upp till ytan...
Har under lång tid haft mitt hjärta stängt.
Jag har oftast under livet glömt bort mig själv och värmen av medkänsla till allt och alla är så stor där inuti.
Blev bortvald som liten av några jag kände så stark kärlek för, som stod mig så nära.
Min sorg finns fortfarande samlat i ett litet hörn trots att jag idag har fin kontakt med denna själ och bryr mig så mycket om.. men mitt inre barn behöver fortfarande gråta.
Jag har givit av hela mitt hjärta till allt som är och har varit i den djupa kärleken, men hjärtat har samtidigt fått stora ärr av mina obalanser med vrede, bitterhet och till största delen sveket, men har under de senaste åren lärt mig att förlåta och se..
Har även behövt förlåta mig själv.
Vi alla, eller iallafall de flesta bär på obalanser av olika slag som gör så mycket med oss, och jag kan idag ta fram den medvetenheten för att känna den kärlek vi alla behöver,

 trots de dåliga handlingar som många har pga allt som funnits på livsvägarna och obalanser som skapats.
Jag slöt mitt hjärta, det gjorde för ont för att ha det öppet.. rädslan slukade mig hel.
Det kändes som att en hand kramade ur allt liv som fanns i det och lämnade det flämtandes och livlöst.
Jag kan känna hur det vill spränga det tjocka skalet av allt ljus, men när rädslan och människor kommer för nära sätter jag ofta upp handen för att snabbt blockera det finaste vi människor har.
Har vågat haft det på glänt och släppt in... men rädslan och osäkerheten har haft övertaget.

Jag jobbar varje dag med att försöka släppa rädslan, och jag låter mig gråta ut det som måste rensas.
Oj vad tårarna rann under och efter det yogapasset :D
Både över sorgen, längtan att få släppa skalet, all kärlek jag har som vill strömma ur mig, förståelsen till de människor som har sårat, det jobbiga som ville ta över mig men som jag lät mig vara i, medkänslan till de som har det svårt och faktiskt förlåta Mig och mitt självhat som jag tidigare har haft.
Jag kunde inte sluta gråta.
Cyklade hem från yogan i tårar och sitter nu och skriver med tårar som inte vill sluta rinna.

(Jag började skriva detta inlägg dagen efter yogan, men kunde inte riktigt avsluta det.
När jag nu skriver klart det så kommer känslorna upp igen och tårarna börjar åter fylla ögonen.)

Har varit med om samma förr, med tårar som aldrig ville sluta och som fortsatte i hulkande då jag var hos den kinesiolog jag gick hos.
Brukar även göra lite meditationer etc för att få ur mig detta, och jag vet att alla yogapass och meditationer som är jobbiga och som känns ordentligt på djupet ska göras ofta.

Man blir ju aldrig helt klar med sig själv, men allt är så otroligt kul att få lärdomar om och jag är så nyfiken på att få lära mig mer.
Det största jag har nu är Hoppet. Och jag vet att jag har så mycket kärlek att ge bara jag låter tilliten få finnas och släppa på min rädsla.
Jag är så otroligt tacksam att livet gav mig den holistiska yogan som jag så väl behövde för att komma vidare med mig själv, få lärdomar om hur vi fungerar, hur man kan läka och bli medveten om saker och ting.


Det är så otroligt stort allting och helt galet spännande :D

Att jobba såhär med mig själv har givit mig mer än att gå hos psykologer.
Jag har upptäckt så mycket och blivit medveten om hur mycket man kan ha och nå på djupet.
Har gått in i alla känslor som kommit upp hur jobbiga och tunga de än har varit utan att vika undan och fly.
Det är aldrig farligt att känna.. utan en helt makalös gåva vi får ta del av.

<3     

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar