söndag 29 november 2015

Första advent är ljusets, glädjens och lugnets dag...


 Allt blir bättre och bättre.
På kvällarna eller sena eftermiddagar tänds alla de där stearinljusen som gör att jag kan få ro i själen.
Inga problem och inga bekymmer förgiftar mitt huvud.
Nu ser inte jag mina obalanser som dessa då jag har lärt mig att leva med dem som är kvar just nu eftersom jag får mer och mer kunskap om Mig samt om att bli läkt.
 Drar inte till mig alla dessa män heller som själva har obalanser av olika slag.. de senaste uppriktigheterna jag gav dem och att jag vill vara ärlig och sann mot mig som mot andra gav nog resultat.
Det är så genomskinligt och man märker och förstår så väl..
Men jag ville inte någon nåt illa utan ibland behöver man kanske få höra om destruktiva beteenden man själv har på olika sätt som både sårar en själv och andra och som verkligen inte gör gott i någons liv.
Fast de vet de redan att jag inte ville och de är alla fina människor trots sämre mönster man kan ha i sina liv eftersom man är van vid dem och inte ser eller märker av det själv.
Det är liksom tystare nu och har varit det under längre tid, och jag får en inre frid.

Känner att jag inte behöver bekräftelsen längre.
Jag tycker väldigt mycket om när någon är helt ärlig och vågar säga fina ord spontant.. precis det som personen tycker och tänker utan en baktanke.
Och jag skulle vilja säga mer sådant till människor än vad man gör.
Mycket man har i tanken men som aldrig kommer ut i ord.
Jag har nog även lärt mig att älska mig själv för första gången i mitt liv.
Det tar sig, men vägen är inte slut för det.

Det märkliga är som jag har tänkt på är att jag inte känner att jag behöver göra något och inte längtar direkt efter något speciellt.. ni vet resa, gå på evenemang osv osv.
Jag trivs så bra hemma och med mig själv.
Är det bara en fas tro för att bli hel som människa och för att bli redo för att ha en till i mitt liv och i mitt hjärta?
Det känns som jag har behövt reda ut mig själv, förstå och läka mycket som suttit fast och förändrat mig.
Jag hoppas att jag inte har blivit för kräsen på vägen nu när jag vet vad jag vill ha i mitt liv.
Men det viktigaste är ju ändå kärleken, kommunikationen och ärligheten.
Att ha något som är något sånär medveten (inte ytlig och går efter samhällets "krav") och är öppensinnig.

Vet att den personen finns och kommer komma in i mitt liv.
Spelar ingen roll om det tar många år dit, för jag trivs som jag har det ändå.


När dagar har bestått i social kontakt eller saker som ska skötas och ärenden som ska klaras av så kan jag sätta mig ner och känna att jag råkat tappa balansen och inte riktigt är närvarande i dagarna.
Det har jag lärt mig i min ensamhet, att den behövs i stort sätt varje dag för att få det där inre samtalet med mig själv och rensa ut det som inte behöver finnas, höra kroppens signaler och få vara och känna in dagen liksom.
Det har varit otroligt nyttigt för läkning och för medvetenheten för mitt välmående.

Efter gårdagens fix så är första advent både lugnets, ljusets och glädjens dag :)

<3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar