måndag 23 november 2015

Vill ge mitt förlåt...

(Vi har också en del i vad som sker..
Våga vara sann och ärlig)
 
Under de senaste åren har jag själv förändrats och vaknat upp ur min dvala.
Ni vet, ibland kan man få små korta glimtar av gamla minnen när man gör något eller är i en viss situation, och det är det som jag fick rejält idag.
Jag gick flera år i ett zombieliknande tillstånd där jag skulle försöka leva i en relation med någon under några år.
Ja det var ett destruktivt förhållande men vi båda ville varandra så väl fast det var helt fel tid för det.
Jag var så frustrerad och rädd att kroppen helt skulle kollapsa från mig men idag kan jag se klarare på det hela.
Jag var inte mig själv på långa vägar.
Små delar av mig fanns men resten...
Jag fick uppleva så mycket och ta del av saker och ting som jag nog aldrig skulle ha gjort utan personen.
Var så otroligt tacksam för allt denna goda fina människa gav till mig.. oss och delade av sig själv.
Ja det fanns många mindre bra stunder med, men dessa år har kommit med så mycket lärdomar och känslor som jag fick uppleva.
Jag vet att personen kände och tog emot den stora tacksamheten från mig, men just då hade jag velat visa den ännu större och det ångrar jag idag.
För en stund sedan kom det bara över mig och allt rabblades upp som en film.
Då kunde jag inte förstå att jag någonsin kunde vara värd allt detta, och idag är så jag så otroligt tacksam så att mitt hjärta knöt ihop sig totalt.
Stora tunga tårar behövde bara få släppa och rinna ut.
Solens orangea sken lös upp rummet samtidigt som denna känsla kom över mig och totalt knockade mig.
Den generositeten som jag fick uppleva har jag inga ord för.
Från de innersta tankarna till helt underbara gåvor och upplevelser.

Men detta handlar inte om det materiella så eller om pengar..
utan enbart om allt det som fanns hos honom..
  godhet, omtanke, medkänsla, kärlek...
Det handlar om att den tiden som jag var mitt destruktiva jag, obalanserad ut i fingerspetsarna och med rädslor när ingen kunde hjälpa, så var jag för "borta" för att verkligen kunna få fram min enorma tacksamhet för allt och finnas så mycket som jag hade velat.
Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna få säga mitt varma tack öga mot öga.
Eller få förlåta det som sårade och gjorde mig illa.
Och det som jag önskar mest av allt... att verkligen få be om förlåtelse för mitt.
Jag behöver det, men vet ej om jag kommer få yttra dessa ord i denna livstid.
  Allt är så starkt nu och jag Ser verkligen och det största av allt, jag Känner av tacksamheten i varje del av mig.
 Vi var i fel tid, men karman behöver lösas och läkas.
Det handlar inte om att jag har kvar några känslor för honom, utom kärlek till en medmänniska och en fantastisk person som jag fått ha en stund i mitt liv :)
Som jag bara önskar all lycka.  

Men min största önskan är just nu att få avsluta denna fas och få berätta om min tacksamhet och säga mitt förlåt.

<3



 

  
 
  
 

2 kommentarer:

  1. Vackert skrivet Linda !!

    Du .... ta kontakt om du vill. Jag skulle säkert behöva be dig om ursäkt för ett och annat jag också.

    // M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :)
      Bara att du hör av dig...

      Radera