måndag 21 december 2015

Hemlöshet...





En bra film men en liten liten del av hur det kan vara..
Dom finns och vi ser dom ibland.
Men inte ofta de hörs.
Jag har pratat med några riktigt fina själar som inte har ett hem och som inom sig har så otroligt mycket att berätta.
Många är öppna och så glada att få dela av sig själva.
Ofta har ett helt vanligt liv fått sig en törn och efter en tid vänt till ett otryggt liv med rädsla, hopplöshet och ett kämpande för oss så självklara saker som mat, en sovplats och kanske inte lika självklart.. tillit.
    
De ger en stora leenden och skratt kan bubbla fram.
Fast de lever dessa hårda liv så har de ofta ändå glädjen av minnena, äventyren och tacksamheten för det lilla.
Att någon lyssnar och ger leendet tillbaka.
Tänk vad många gånger vi människor går omvägar eller ställer oss flera meter ifrån dem för att vi inte vill se, inte vill vara nära det smutsiga och är rädda för de som vi tror inte är som vi.

Minns när min dotter var liten och vi gick hand i hand mot mataffären.
Där stod ofta några av dessa själar och pratade med varandra.
Ibland stod någon själv och många blev skrämda av deras ruffiga utsida eller när de velat fly från livet och dem själva med alkohol.
En äldre man hälsade på oss med sin skrovliga men mjuka röst och berättade hur fina vi var där vi gick hand i hand..
att vi skulle vara tacksamma för varandra samt önskade oss en fin dag.
Både dottern och jag kände hur det gick rakt in i våra hjärtan av den ärligheten som man kände med honom.
Han var så otroligt omtänksam denna man, och jag har även fått ta del av flera möten med dessa själar som råkat hamna lite snett, fått skratta åt deras humor, krama en sliten kropp av tacksamhet och värme och fått höra de mest underbara eller tragiska historier.
Fler av dom tackar så många gånger för att man svarar och vill lyssna.
Det som är så självklart bland oss är de så otroligt tacksamma för.
Så tragiskt.
  
Jag funderar ofta på hur det kan komma sig att så många inte får hjälpen att slippa att hamna där utan något.
Varför har vi inte kommit längre att försöka läka deras inre och ta tag i problemet på riktigt.
Vem som helst kan hamna där de är.
Vi människor väljer själva hur vi handskas med våra känslor, trauman och händelser i livet.
Många av dessa kan vara så jobbiga att vi har svårt att orka att ta oss upp från de svarta hål vi kan hamna i.
Men att döma någon, sparka på dom som redan ligger och se ner på dessa fina själar är fel.
Vem vet om det är du själv som är där om några år.

<3  
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar