måndag 28 december 2015

Vi är så små i detta oändliga universum...

~ När livet känns så stort vill man se in i alla dess rum.
Vad som döljer sig där bakom oändligheten.
Ingenting tar slut och vi kommer aldrig veta vad som kommer till oss härnäst.
Vi bara lever och fortsätter brinna med vår energilåga.
I alla de skikt som vi en dag kan få besöka, finns de svar som ger oss helheten.
Jag fortsätter att andas, skratta och leva det liv min själ vill leva. ~

©Lindha

Dottern och jag låg häromkvällen och pratade om lite djupa saker och om det andliga.
Vi kom in på detta med det oändliga universum som finns och vad som mer kan finnas i det.
Olika dimensioner vi inte kan se i vår egna och inte höra de ljud eller vibrationer de skapar med våra öron.
Vad svarta hål är, vad egentligen bermudatriangeln är och har för syfte, och om dessa är porten till en helt annan dimension eller om andra livsformer/energier använder oss som forskningsobjekt, för att få mer lärdomar om hur våra energier kan fungera i en robotkropp som vi har på ett sätt, och hur vi kan skapa en sådan här värld.
Att det som sker i vår värld är precis som det ska vara, så vi får mer lärdomar och tillslut vishet.
Det kommer en tid då vi alla energier i universum kanske kan mötas i en explosion av ljus.
Men vi människor gör allting så svårt, och vi utrotar oss själva för att vi vill klara mer än vår energi kan handskas med i det hem den lever i.
Vi bryts ner av bränslet vi stoppar i den och av det yttre som inte är rätt element för att den ska hålla sig hel. 

Titta på dina händer, på hur de rör sig och din kropp...
Hör ljuden som kommer från din mun och titta dig omkring.
Förstår du att vi faktiskt lever och kan skapa så oändligt mycket genom att vi är en energi i en kropp.
Känn dina känslor kring det... häftigt eller hur? ;D

När jag var liten eller var djupt nere på botten så gav dessa djupa tankar en rädsla.
En rädsla att jag måste gå igenom så många år i livet utan att veta hur det kommer att bli eller om jag kommer må bra i det.
Nu njuter jag bara av det trots att känslan är mysko :))


Musiken i mina öron, orden som sägs, rörelsen med kroppen och allt det vackra i det vi lever i som jag får ta del av varje dag ger mig lycka.
Allt går inte att se utanpå mig... men jag sprudlar och har samtidigt lugnet inom mig.
En häftig känsla att ha en hel värld av känslor, färger och liv inuti kroppen.
En annan dimension.. en helt annan värld än den ytliga vi lever i.
Tänk vad fantastiskt att vi kan skapa detta helt själva.
Men då gäller det att inte föra in alla obalanser i denna värld, all destruktivitet som vi måste bearbeta, rensa och balansera.
Bara göra den ljus och precis den värld du älskar och vill leva i.
En dag är det även dags att föra den älskade världen utanför kroppen och låta den fysiska kroppen få uppleva den också.
Det jag ska göra nu... jag vet att jag vågar... bort med rädslor och bara leva med ett leende i vårt oändliga universum. 

Each person is like a door.
When you are a person,
you call out to everyone,

 ‘Come into my room,’
but behind the door it is often full of junk.
But when you are free,
your door becomes a door to the Infinite.
It is not any old door.
It is a door into the Infinite.
It is a door into everyone’s own Self.
Can you be such a door?
Some doors are kept locked.
A big private sign outside: Do not enter!
And some are like a door that’s been taken of the hinges.
Step in anytime you like.
Meet yourSelf.
~ Mooji, Monte Sahaja 2015

Kom ihåg: Bli medveten om och förstå att allt börjar hos oss själva.
Vi kan inte skylla på alla andra längre.
Dra ursäkter...
Börja jobba med dig själv så löser det mycket annat i våra liv :)
(Jobbigt när man ser det själv, men en skön känsla att allt känns annorlunda efteråt.)

Fin vintervit måndag på er :*

<3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar