fredag 31 juli 2015

Blue moon...


Så är det då dags för fullmånen att skina.
Just nu kallas den för "Blue moon" då det är 2 fullmånar under samma månad.
Så rensa dina kristaller...
Rensa dig själv.. till förändring...våga.. och till ett avslut...

Och så det astrologiska (finns så mycket med planeter som jag ej kommer skriva eftersom jag inte har kunskapen om det).. så för mig som är våg ska visst denna fullmåne båda gott för mitt kärleksliv.
Ett bra tillfälle är då att ta upp kontakten med någon jag håller av haha.. nåja..

Man kanske skulle ta och öppna det där skyddet jag har för lite kärlek eller iallafall för att vara öppen för en flirt...
Får se om det är värt det imorgon :))
Skämt åsido...

Natti på er och dröm fina drömmar :*

<3

 
 
 

Kreaivitet som smyger sig på om kvällen...


Nu är det läggdags för mig med en god bok, men fick sådan lust att tillverka mer smycken och drömfångare.
Dessa armband med ametister, lavastenar och månsten gjorde jag i början av veckan.

Börjar känna kreativiteten spira lite smått :D
Dock söker jag efter mer naturliga fjädrar från olika fåglar samt tyger av stretchmaterial i färger som benvitt, brun, svart, beige, lila b la som remsor till drömfångarna.
Så om någon har det liggandes så får ni gärna kontakta mig ;)

<3

Nytt mönster och det gamla repas upp...




Återigen är det fredag och återigen känns inte dagarna som dagar längre utan som tid.
Tid som jag inte tror existerar egentligen men som bara finns där.
Jag fortsätter att drömma helt makalösa drömmar om nätterna, som ger mig funderingar på vad det är jag ska ta tag i och som ger mig berättelser.. känslor, och ofta en puff av utmattning när jag vaknar :D

Livet har blivit lättare att leva sen jag hittade och lockade fram den sanna Mig i det.
Jag lyssnar och känner mycket klarare.
Ibland tror man att rädslan man har över vissa saker försöker säga att man ska ge upp och att vissa saker inte ska göras etc.
Men är det inte då man ska lyssna särskilt noga och faktiskt gå emot det?...
Och denna stolthet, som egentligen inte gör en lycklig eller strålande.

Men ibland finns det mönster vi har i vårt liv som inte gynnar oss.
Vi fortsätter pga tryggheten i dem, anpassningen efter andra som vi tror vi gör av omtänksamhet, rädslor för ensamhet osv och för att vi inte vet något annat.
Vi tror vi gör andra lyckliga av dom och att dessa är hur vi ska leva.
De kommer säkert ändra sig om vi bara gör om allt gång på gång...
Men hur ser det ut, ändras det?
Det kan gå några dagar, någon vecka eller någon månad, men sen är vi tillbaka i samma gamla hjulspår och med samma beteende och mående.

Jag har fått klarare bilder och känslor till mig när det kommer till förändring.
Såg mig som sladdbarnet som var en blyg, skör och känslofylld liten tjej.
Jag ville så väl, men ibland kom tankarna.. egot och knackade på.
Jag vågade inte göra något fel för då kom det dåliga samvetet och förstörde den idén som var så bra för en stund.
Men jag ville synas och jag ville höras ibland.
Det osäkra höll mig i ett hårt grepp och jag klarade inte riktigt av att få ut allt jag ville få sagt till andra.
För vem ville lyssna på mig?
Jag kunde få andra att skratta och jag hade många idéer, men det fanns alltid andra som klarade det bättre än mig.
Jag var bara den där lilla blyga, känslosamma, anpassningsbara dockan (jo jag fick höra att jag var som en söt liten docka några gånger haha).
Var nog allt lite bortskämd med, som jag ångrar idag.
Jag var rädd för ensamheten och rädd för själva rädslan.
 Men efter en barndom med väldigt mycket vänner runt mig nästan dagligen, trots att jag gillade att vara själv mycket och med föräldrar som verkligen gjorde allt för att jag skulle få en fin barndom (den var riktigt bra), så känner jag nu att vad som än har skett och hur än den lilla sköra tjejen ville anpassa sig, vara som vissa andra och försöka höras under ytan så hade jag gett upp Mig.
Jag var redan fastlåst och det var svårt att ta sig loss.

Har i frustration fortsatt att komma loss, försökt att få någon att höra och se Mig.
Få någon att förstå vem jag egentligen är och vad jag kan göra.
Men ofta drogs jag till starka själar, de dominerande och de som verkligen fick folk att lyssna.
Kan säga att de alla är strålande människor på alla sätt förutom de dåliga :)) *skoj*
Jo vi Alla har dåliga sidor med våra obalanser och alla har vi olika personligheter som alla är bra i sig.
Tyckte det var skönt att kunna stå bredvid och lyssna, inte vara i blickfånget och få inflika lite här och där trots att jag egentligen inte hördes.
Jag hade även en period där jag stod i centrum, där jag fick höras.. men var det verkligen jag?
Jag spelade en roll.
Mitt ego njöt och jag fick känna känslan för en stund.
Men jag fick nog efter ett tag, för det var inte Jag riktigt.

Jag slutade även att anpassa mig helt efter andra.
Anpassade mig förr trots att jag själv egentligen inte ville eller mådde bra.
Min stolthet kom upp för en stund, men den bleknar ut.
Ibland funderade jag på om blod var tjockare än vatten.. och det jag fick upp var att ingenting av det är sant.
Det jag behövde var att bryta mönster... förändra och verkligen stå upp för vem jag är och vad jag klarar av och mår bra av.
Det är inget personligt mot andra och har ingenting att göra med någon annan/annat än mig själv.
Har någon ett destruktivt mönster och är fast i sina ekorrhjul så ska inte jag eller någon behöva fastna i någon annans hjul.
Och Det har gjort att man är tvungen att säga Stopp.
Jag har brytt mig för mycket om andra och för att de ska må bra, så jag själv har upplevt att jag levt deras liv på något konstigt sätt.
Jag bryr mig fortfarande för mycket, Men jag försöker nu tillåta mig själv att säga stopp och inte hoppa in i deras hjul.
Vill inte vara medberoende längre och göda andras destruktiva mönster.
Jag finns där, självklart!! <3 
Men jag kan även vara ärlig och vara rak.
Ibland är det svårt måste jag erkänna, men jag är under träning ;)
Det kanske inte är vad de vill höra alltid, för det göder dom inte.. men jag försöker hitta Mig nu och ett nytt mönster där jag bestämmer hur det ska sys för att få ett välmående liv.
Jag förlåter... och jag kommer inte vara medberoende längre och fullt anpassningsbar.
Spelar ingen roll om det är "blod" eller "vatten".

För några dagar sen satt jag och en väldigt nära och fin vän och pratade...
Vi har under åren ältat, varit destruktiva, skyllt våra problem på andra och haft ursäkter.
När jag nu satt där mittemot henne så kändes allt så tomt men skönt.
Jag har nu flera gånger och under en tid svalt min stolthet, brutit stora delar av mitt mönster och sagt helt ärligt från mitt hjärta att Jag har bidragit till massor av allt som skett i livet.
Vi var alltid två om händelser och beteenden.
Våra egna obalanser går inte alltid ihop med andras och man måste Alltid vara medveten om sina egna.

Det är skönt att bli befriad från bojorna.
Och skönt att knuffa undan sitt ego som hela tiden vill ta sin plats.
Ibland behöver jag tid och ett lugn från andras destruktiva  mönster då det blir krav på mig, och där jag måste anpassa mig trots att jag själv inte orkar.
Jag behöver få säga Stopp, lyssna på Mig.
Och då hoppas jag de hör.
För idag, då hör jag mig själv, och jag lyssnar med spänning på vad jag har att säga ;)

PS: Är tacksam för dagar med mina underbara föräldrar och där jag önskar tiden kunde stå stilla några år.
Tacksam för min underbara dotter.
Och tacksam till alla som följer min resa och mina andra fina nära och kära samt vänner som ändå ger mig både sol, moln och lärdomar.

<3



  
 

  

onsdag 29 juli 2015

Lite tankar...

Så här kl 4 i gryningen fick jag lite tankar som behövdes skrivas ner...

Jag kom att tänka på hur vi människor söker svar, och vi försöker söka det rätta.
När jag ser på hur världen är och hur vi människor beter oss, så känner jag att vi egentligen inte vet särskilt mycket alls.
Människor vill ha makt, vi använder vår hjärna, vårt ego till att få andra att välja det som just vi själva tror är det rätta.
Sjukvården, politiker, olika friskvårdsarbetare/träningsmänniskor.. ja alla vi människor tror sig veta vad som är bäst för oss.
Manipulation, hjärntvätt.. psykologiska metoder för att få just Dig, Mig att tro på det de vill få ut till andra, för att ibland bara göda sitt egna ego och storhetsvansinne..makten.
De lägger ut små korta utdrag om att just deras metoder eller produkter är de rätta för oss.
Och det kanske de är... eller inte...
Och sedan ska vår nyfikenhet och vårt sökande efter att bli perfekta, välmående, friska, rika på pengar eller makt göra att vi luras in i något som vi egentligen inte vet om det är rätt för oss.
Vi alla behöver ibland olika metoder/hjälp/nycklar/redskap och i olika ordningsföljder för att må bra.
Men egentligen finns inga bevis för något, eftersom allt med tiden förändras.
Forskningen ändras, bevisen ändras...
Men tror ändå om vi lyssnar inåt i det djupaste, i det vi har låst dörren till så finns sanningen.
 
Vi är själva inte medvetna om det, men vårt ego har makten.
Vi kan ursäkta oss med att vi tror starkt på något och att vi behöver tjäna våra pengar för att "överleva".
Vi söker tryggheten.
Men på vägen flåsar vårt ego oss i nacken och behöver mer bränsle.

Vad är egentligen evidensbaserat?
Har vi verkligen bevis på att dessa saker och ting är de rätta för just Dig.. eller Mig?
Vad är egentligen bevis värt, för nu har de ju upptäckt att mycket av det de har forskat om och fått "bevis" på är helt fel.

Jag tror att vi gör allting så svårt för oss själva.
Vi använder oss så mycket av vårt ego nuförtiden, och använder vår hjärna på tok för mycket med att söka det rätta, och vara medberoende i andras sökning efter makt att vi helt tappar bort vad som egentligen är det sanna i att leva.
Det finns olika metoder inom hälsa, träning, kost och ja allt som vi lever för och inom.
Men vissa av alla dessa som har blivit stora på marknaden och som det även forskats om har helt eller nästan försvunnit för något helt annat.
Varför?
Vi skapar för våra egon.
Vi vet egentligen ingenting, eller kanske allting utan att förstå att det är enkelt.
Att vi inte behöver vårt ego för att fungera och må bra.
 Men är allt detta lärdomar som vi måste ha med oss?
Måste vi gå så långt med att göda våra egon att vi alla måste nå botten, och världen bli helt i kaos för att vi verkligen ska förstå vad som är det rätta?
Kanske är det så att det enkla och rätta inte skulle få oss att må bra pga de lärdomar som måste finnas under våra vägar för att ha ett liv.
Hur kommer annars ett liv vara i dess enkelhet och ständigt välmående.. dör vi av det.. upplöses våra själar till ett enda energihav?

Ju mer jag har blivit medveten om min egna hjärna, mitt ego, mina tankar, min kropp och själ, så har jag börjat undra varför jag och alla andra fortsätter med vår dubbelmoral, vårt beroende, vår "svaghet" i att inte kunna släppa vår demon som är vårt ego.
Att vi är så blinda och hjärntvättade och tror att vi måste ha "alfahanar", "gurus", "ledare", "religioner" och slutligen vår största Gud, våra egon för att kunna leva.
Vi är boskap i en falsk värld och fångade av oss själva.
Om vi alla skulle släppas lösa och inte ha alla dessa ledare, hur skulle världen vara då?
Vi kanske måste ha en ledare för att kunna styras upp.
Men vem säger att den ledaren har rätt?
Och då måste jag även komma in på något annat.. pengar.
Papperslappar som egentligen inte har något värde alls.
Vi ser och gör allt fysiskt och även det mentala/psykiska etc etc till något stort.
Vi har inlärda meningar, fraser och hur allt ska vara och tyckas enda sen barndomen. 
Vi har bestämt i våra huvuden att saker och ting ska vara så, men om vi inte följer detta så är det fel.
Regler... som bara få människor på vår planet har bestämt att vi ska följa och som vi ska se på samma sätt.
Vi har tagit fram olika religioner som bara skapat hat, när vi egentligen har en och samma tro... Kärlek.
    
Vad är egentligen vetenskap?
Allt vi läser som vi tror är sant, är det verkligen det?
Är inte allt en illusion?
Lever vi i en värld som egentligen bara är en dimma av flera dimensioner?
Vi har ju avlidna själar i en.. och är vi då en annan av många?

Ja det är mycket som jag har fått upp inom mig sen jag var liten.
Mycket som i andras öron låter helt galet :))
Men jag var tvungen att skriva om detta eftersom jag jobbar med mitt egna ego och helheten i vad som är Jag och min själ.
Jag försöker förstå vad jag verkligen behöver på min resa i detta liv.
Jag är tacksam för alla lärdomar som hela tiden dyker upp genom händelser, människor, budskap och allt som är.
Och jag försöker bara förstå för att kunna bryta de negativa och destruktiva mönster och beteenden som vi alla egentligen bär på.

Jag förstår att jag kanske låter som en galning för många, och jag förstår även att det är så vår hjärna fungerar när något är helt annorlunda mot hur en själv är.
Men vad är egentligen konstigt?
Vi är alla på olika vägar och resor, och vi är alla medvetna om olika saker och har olika tankebanor från vårt ego samt från våra lärdomar från det vi föddes.

Jag lever i precis samma värld som alla ni andra, är samma skrot och korn, och försöker bara utvecklas och förstå...

<3
  

 

  


tisdag 28 juli 2015

Dotterns intresse för vlogg...


Igår satt jag och lyssnade på en av våra lokala radiostationer där min dotter var med och blev intervjuad.
Hon pratade om sin youtubekanal där hon filmar sina egna videos och om hur youtube når ut till så många människor i världen.
Min tonåring går ofta lite djupare på saker och ting när vi pratar och tänker endel om hur samhället och världen påverkar oss etc.
Så ibland vill hon nå ut med sådana videos, men blir såklart mest annat tok :D
Tycker det är skoj att hon är kreativ och att hon gör det hon tycker om och som är hennes hobby :)
Som hon sa.. först tar hon ansvar för skolan, men det hon verkligen tycker om att göra ska verkligen få finnas.
Hon gör inte detta för att få bekräftelse eller att få många följare, hon gör detta för sin skull, för att hon tycker det är skoj.
Hon lär sig även hur hon ska ta negativa saker och förändra sina tankar till de bättre.
Samt hur många ungdomar och människor där ute som faktiskt har problem och är i obalans.. därav dåliga beteenden.
Och kan hon nå ut med något tänkvärt någongång som hjälper andra så är det bra.
Men det viktiga var att försöka tänka på att inte säga något som kan skada någon annan människa och att vara sig själv.
Finns alldeles för många vloggare där ute som gör allt för att få många följare, som gör detta för pengarna och som bara vill bli kända.
Genom att inte vara sig själva och inte tänker på hur andra människor kan påverkas.

Som sagt, jag är glad att dottern gör det hon verkligen gillar och som hon ändå lär sig lite av..tro det eller ej ;)

Så med detta... var dig själv, var sann mot Dig och gör din passion.


<3


 

lördag 25 juli 2015

Njutning och så...



Älgörttinkturen gjord och grobladstinkturen ska stå två veckor till :)


Dagar som gått...
Blir endel trampande i skog och mark.
Inte långa turer i min lilla skog, men tillräckligt för att plocka blåbär, växter och bara få vara.
Man får se ett och annat med.
Mindfulness för hela slanten är det, och skogsturer behövs innan snön kommer och lägger sig på alla vackra växter eller innan de hinner torka.

Det som fattas nu är en kombuchasvamp/scoby, för att prova att brygga min egna kombucha.
Mycket som jag vill testa och lära mig, men det får bli när det blir :)

Ni får ha en fin lördag :*

<3

Lördagsskriverier med värme i hjärtat...




Jag landar mer och mer för varje stund, och för varje dag, månad och år som går.

Ni vet när ni har levt och jobbat i rasande takt och när mycket tankar har snurrat i era huvuden, och när ni sen ska ta den där efterlängtade semestern då ni äntligen kan slappna av och bara försöka varva ner och släppa allt.
Så har jag jobbat i flera år nu.
För att kunna varva ner, återfå balansen och hitta till Mig.
Den första veckan på semestern går åt till att försöka få bort tankar på allt jobb och vardagsproblem.
Som sen fortsätter med att stilla huvudet och komma in i en mindre stressad kropp för att få njuta av ledig tid och få njuta av det som gör en gott.
När sen kropp och huvud börjar få en mer stillsam och lugn tillvaro så är det dags att återvända.

Jag levde ju som ni vet vid det här laget ett liv med jobb, stress, problem, destruktivitet och vara en sån bra mor/vän/dotter/ev flickvän som möjligt i ett rasande tempo.
Jag var mer social än jag orkade och klarade av, och jag levde som att jag var en superwomen, men med ett ständigt osynligt sökande efter hjälp att få harmoni och känna trygghet i mig själv.

Jag kraschade massor av gånger, men tog mig upp igen som en "duktig" kvinna.
Efter att jag nu fick ME/obalanser som verkligen sa stopp, så har jag nu försökt landa på riktigt.
Jag var som sagt tvungen för ingenting fungerade längre.
Alla nödraketer var förbrukade.
Det tar tid detta.
En semester på 4 veckor är bara en sekunds läkande för min kropp och själ.
Ibörjan på min sjukskrivning (som varade under några år) så fick jag som ni vet aldrig påbörja min läkning, då ingen trodde på mig och jag fick helt fel sorts hjälp då allt förvärrades och min kamp om det rätta gav mig bakslag på bakslag i mitt mående och kropp.

Nu och under några år har jag gått igenom fas efter fas med känslor, handlingar, lärdomar och "projekt" som behövde finnas för att börja min läkning och fortsätta den.
 Jag har tillåtit mig att känna in dessa, vara i dom, förstå och vara medveten med dom och lyssnat på min själ och den osynliga hjälpen som har guidat mig igenom det jag har behövt och behöver.
Jag är medveten om att jag har gått in i olika saker djupt.
Och jag vet att just dessa saker har behövts och som jag behöver ha med mig nu när jag fortsätter kämpa om att bli hel igen.

Under en period har jag märkt att jag har dragit mig undan.
Har behövt stillheten, det osociala och bara få vara med mig själv på riktigt.
Kropp och själ har sagt sitt med år efter år med konstant ljud, samtal, fysiskt arbete och bearbetning med min blyghet genom att ha massor av vänner och ständigt vara social blev för mycket.
Med de högkänsliga personlighetsdragen som jag har då alla intryck blir väldigt starka att handskas med krävdes det tysthet och lite ensamtid för att landa.
Men landa gjorde jag aldrig.. då.

Nu däremot prioriterar jag.
Jag prioriterar Mig, fast jag så många gånger skulle vilja närvara vid roliga event, umgås med fina vänner, hjälpa och stötta andra och faktiskt kanske njuta av Kärleken till en man.
Min dotter är mitt Allt.
Genom min process har även hon sin process.
Vi försöker hitta den där harmonin och balansen i ett samhälle där allt fortsätter vara kaos.

Jag har insett på min resa med mig själv att jag faktiskt är riktigt lycklig i det jag har hittat.
Denna sommar har inte blivit en endaste resa förutom till närliggande hålor för en kort stund eller hufvudstaden under en dag.
Det behövs inga resor eller ständiga aktiviteter för min lycka eller för min dotters.
Som förälder har jag fått dåligt samvete och frågat vad hon vill göra på sitt sommarlov då man ser familjer och ungdomar som reser och gör aktiviteter i stort sätt var och varannan dag.
Men hon vill ingenting särskilt.
Hon trivs och mår bra av att bara vara på hemmaplan.
Hon som jag har behövt det.
I och för sig jobbar hon nu i flera veckor till skolstart och hon trivs förträffligt bra.
Tacksam för de människorna som gav henne detta :)
 
Jag lyssnar på kroppen 98% av tiden just nu.
Och jag kan andas, känna mig tillfreds och vara i ett lyckorus trots att jag bara är med mig själv och i tysthet.
 Vem hade kunnat trott att man kan det?! :))
 Jo jag har ibland dagar som kan kännas konstiga, men inget mer än det.
Jag mår fortfarande bra.
Och jo jag är mänsklig och har olika sorters känslor, men de sämre kommer och sen försvinner de.

Jag vill inte fly längre ifrån mig själv.
Det jag vill fly ifrån är världen.
Den är som den är för att allt krockar.
Mer medvetenhet och ren kärlek krockar med det ytliga, makten och egot.
Människor börjar förstå men blir förvirrade.
Vissa stänger allt ute med ett ogenomträngligt skydd för all rädsla som kommer.
Något som inte är tryggt.. något nytt de inte vet hur de ska handskas med.
Därav kaoset i vår värld.

Men hur ska man fly från detta?
Och vill man och går det ens?
Jag försöker vara i det och samtidigt leva i den värld jag vill bo i.
Det är svårt när man samtidigt ska bygga upp en kropp och själ som under så lång tid har tynat bort, blivit hårt och samtidigt har raserats.

Jag vet att människor kommer och går i ens liv.
Jag vet att många får rädslor för förändringar och inser att man inte är den de är vana vid.
Jag inser även att jag har kommit i en ny fas, och i den fasen har jag behövt ett lugn, ärlighet och det sanna som uttryckte sig i ett totalt skrik för ett tag sen.
Jag fick nog av all falskhet, oärlighet och andras bekräftelsebehov pga deras egna problem och obalanser som jag fick över mig.
Men inget är personligt utan jag gick efter beteenden som inte gör gott för dem själva eller för andra.
Och jag fick själv lärdomar av det :)
Men ibland blir det för mycket under för lång tid och då var jag tvungen att sätta stopp på riktigt.
Efter otaliga försök att nå fram och få människor att förstå så får man ibland sätta stopp på ett mer tydligt sätt.

Det är tyst nu.
Kanske föör tyst ibland :))
Men jag vill inte leva i osanning eller andras osanningar.
Jag vill Leva och känna Frid och kunna Älska på riktigt.
I både vänskap och annat.
Och oj vad jag älskar... :)
Det är skönt att kunna se sig själv med öppna klara ögon.
Jag vet att många har sagt att jag får höra av mig när jag känner att jag orkar etc.
Men vill dom det?
Är jag den som de vill fortsätta umgås med efter att jag har hittat Mig?
Har vi vuxit ifrån varandra på vägen?
Finns det nya själar som är i min bana och som ska in i mitt liv på något sätt?
Vem vet...
JAG vet inte och jag tvekar många gånger att höra av mig.
Och många gånger glömmer jag efter att jag tänkt på det vissa dagar med något har kommit emellan.. förlåt :D
Jag skriver ibland och frågar hur det är för att jag saknar..
För att jag verkligen vill veta och bara vill kolla läget, fast jag själv inte orkar umgås eller prata i telefonen.
Jag bryr mig fast vi kanske har vuxit ifrån varandra, och jag bryr mig för att jag vill ha er i mitt liv.
Jag vill, men ger det något för Dig.. för Mig och för våra vänskapsrelationer?
Umgås vi ofta med vissa människor för att det alltid har varit så, eller är det verkligen ett sant och starkt energiband emellan oss?

Rädslor...
Vårt ego skapar en bild av en människa som kan vara helt annat än den sanna när vi lär känna denne.
Varför inte våga att ta kontakt för att se..
Våga skrapa på ytan och våga gå in i en annans värld.
Kanske är det just det och den personen som fattas i ens egna resa.
Att få lärdomar av.. utbyta tankar och känslor med.
Någon man inte trodde skulle passa för en själv men som visar sig fylla vissa luckor.

Och jag vill klicka.
Ni vet sådär på riktigt.. när alla känslor spelar ett spratt i kroppen.
Men hur ska jag finna klicket när jag kommit in i denna fas med att lära mig om ensamheten.
Att kunna känna lycka och välmående i det enkla och tysta.
Där inga aktiviteter eller sociala relationer gör att jag flyr från mig själv eller från den sanna och rena världen.
(Flummigt igen..sorry ;) )
Men det är min väg som det är tänkt att jag ska färdas på.

Jag har kommit så långt med mig själv att jag inte vill avbryta det som är tänkt för mig och som ska lära mig att bli helt och fullt välmående.
Men ibland kan jag undra om detta är dumt att följa.
Att stänga ute världen till en viss del.
Jag vet och känner att jag måste, men är det egot som bökar med sin rädsla?
Rädslan att mista alla runtomkring för min fas...
Är det värt det?

Lyssnar jag på min första tanke och känsla så är det det.
Min intuition..
Men hur ska andra förstå när jag själv inte gör det alltid?
Men att jag känner djupt inom mig att det ska vara så här just nu.
För de människor som lyssnar på sin själ och som verkligen vill ha mig i sitt liv kommer stanna.
Nya fina själar kommer alltid komma och andra kommer gå.
Jag tycker iallafall om er alla och vad som än sker, det sker.

Puss och kram.

<3
 
 

 



 
 
 
 
 




 
  
 
 

måndag 20 juli 2015

Min dröm del 4: ... Belysning...







(Någon typ av denna 3-armade 50-tals lampa, med träfot.)
 

Belysning gör så mycket för inredningen och för välmåendet.
Ljuskällor av olika slag är något jag gillar trots att mörker är härligt :))
Men ljuskällorna ska helst bestå av levande stearinljus eller mer dämpad belysning om jag får bestämma.
Tänk och få gå runt i orientaliska lampbutiker...
Gillar ju även lantkök stilen och det gamla.

Dessa tre godingar nedanför har jag ju redan och är äldre bilder från mitt hem, men jag bara älskar den marockanska ljuslyktan (som jag har fler av och i fler storlekar) och lamporna, (alltså stjärnan på mittersta bilden).
 

Åren får utvisa när och vad som kommer in i mitt hem.
Ibland bara dyker något upp på loppisar etc som talar till mig.
Inget onödigt ska komma innanför min dörr iallafall.. förhoppningsvis ;)
Som sagt... det kommer när det kommer, vad som än ska komma...

<3

Måndagsnjutning i mina procedurer...




Morgonmys i regn som slår mot fönstret och med myntate i koppen.
Är endel procedurer på mornarna..
Vatten ska kokas till oss bägge för att ha under dagen, te ska göras om jag inte har gjort av t ex ingefära och har sparat sen tidigare, oilpulling med sesamolja eller kokosolja i ett antal minuter, tandborstning efter det innan frukosten, intag av msm (just nu innan frukost.. då jag intar det i perioder), helst en meditation när man har nyvaknat, stretching (så smått) eller lite yoga (tappade det lite när jag fick lov att ta det lugnt med psoasmuskeln :/) innan frukost, ev plock och disk i köket... och frukosten vill jag inte inta försent på morgonen.

Ska bli bättre med tider nu när dottern jobbar och rutinerna blir strängare.
Allt går bara man strukturerar upp det lite :D

Lite läsning blir det under dagen och bara lyssna på min kropp... göra det som kommer upp och som känns skoj.
Vara i nuet och landa kallas det ;)

Fin måndag på er :*

<3


 
 

lördag 18 juli 2015

Roadtrip...

 

Regnet föll när man vaknade, men övergick snabbt till sol.
En roadtrip blev det med familjemys, mycket skratt, massor av frisk luft och vackra intryck.

Första stoppet blev vid Åsbyträdgård.
Lite gott te för mig innan vi for vidare.
Var ett tag sen man var där, så var kul att bara strosa runt lite.
 

Det här med att äta ute i det fria kan nog vara det bästa som finns.
Ta med sig picknick/mat och även dela med sig lite av godsakerna.
Alltid kul och prata lite med dessa små, och se på de vackra änderna.
Och tok det blev det.. och skratt likaså.
På en brygga bredvid stod några och metade medans andra lapade sol.
Mindfulness...
 

Desserten blev vid Slagstaglass...
Första gången för mig och förstår att så många åker dit.
Men jag tog bara en sådan där vanlig glass jag ;)
Är inte en riktig glassmänniska och jag vill helst att den ska vara ekologisk..men men :D
Kön sträckte sig lång under hela tiden och människor i alla åldrar umgicks denna fina lördag.
  



Mot kvällen styrdes kosan mot Björnön där kubbspelet togs fram i stormen.
En grupp killar kitesurfade i bakgrunden, det badades och runtomkring umgicks människor i olika konstellationer och det var mys i solens strålar.
Jag var bara tvungen att sparka av mig skorna.. känna mina bara fötter på gräset, för att sedan känna mig som ett barn där jag med lätta steg tog mig ut i vattnet.
Gräva ner tårna i sanden för att sedan gå upp på torra land och bli lycklig över att hitta vackra fjädrar att ta med hem. 

Önskar att varje dag kunde innehålla doften av vattnet... synen av grönskan och markens sköna känsla under fötterna. Finna naturens fynd och få skapa...

Nu är huvudet tungt på kudden, men jag strålar av allt jag har fått uppleva.
Kroppen talar till mig och jag lyssnar.
Dags för att åter tanka på energi genom att vila för en stund.

<3