måndag 31 augusti 2015

Jag färdas genom alla liv med känslor som fastnar...


" Jag såg mig själv, där jag är.
Det finns kvar allt det där.
Inga tankar tynger mig, inga ord gör mig illa.
Vi pratar, du och jag.. i det tysta.
Där vi satt en gång med längtan,
finns ett andrum fyllt med luft.
Nu sitter vi här igen, du och jag.
Ett andetag, två... och kan le igen.
Vi har ro, där vi är just idag och kanske imorgon. "

©Lindha

Jag känner ofta känslor från någon annan som engång var jag.
Jag gör saker som jag omedvetet inte alltid förstår varför jag dras till dem.
Men när jag väl är där och känner dessa så är jag trygg.
Jag låter det vara så trots att jag ibland undrar varför...

Vet inte varför jag väntar på allt det jag väntar på.
Men jag känner att jag måste, och att varje pusselbit kommer hamna rätt tillslut.

Ni vet när en känsla är så stark inom er att ni tvekar till om det kommer göra något gott.
Varje del av mitt liv, varje grej rör upp olika känslor.
Det är som att jag pratar med någon annan där inne som jag måste lyda.
Och jag har förstått efter otaliga misstag när jag inte lyssnat att jag får sota för det på ett eller annat sätt.
Måste vara min själ som är min chef och den som ibland har starka åsikter om t ex relationer eller något annat i livet.

Och nu går jag in på relationer...
När jag vissa dagar undrar varför jag väntar.. varför vänta på någon som man inte vet vem det är men som kan ta evigheter vad vet jag.
En evighet utan att få känna närheten eller få se någon som är förälskad i en i dess ögon och känna likadant.
Men jag har valt att inte gå efter egot eller dess behov av allt en människa har.
Jag kommer säkert falla på den punkten en dag, men vem vet.. det kan ju vara den som jag har väntat på.

<3


 
 
 

Min söndag...


Söndagen spenderades i hufvudstaden för att träffa min fina bror med familj.
Vädret var perfekt för att gå den lilla biten till vattnet och klipporna.
Kan bara inte få nog.
 





Min dotter är på höga höjder där min fobi finns.
Rädslan för något som är fast i mina celler.
Jag älskar att kolla ut över vyerna.. på höga höjder, men jag måste bearbeta bort detta och komma till kärnan av rädslan.
(Exempelvis ett dödsfall från hög höjd?!)
 


Det skar i hela mig...
 


Och tillslut var jag trygg :))
 



 Fina mor försöker.. :D
 



Tacksam för familjen och tacksam för alla upplevelser och skratt.
Livet ger en så mycket trots att inte mycket sker.
Jag retar nog gallfeber på alla med min fjäderplockning eller naturen och alla små djur jag tycker är fascinerande haha.
Alla bilder genom mina ögon är så mycket klarare nu trots att jag ser dåligt :))

Jag vaknade dock imorse av en mörbultad kropp.
Men även fast den ger sig tillkänna så finns den, och den gav mig en hel dag med lycka och äventyr.
Den gav mig även många dagar med vardagssysslor och njutning. 
Har haft något varje dag i stort sätt hela förra veckan och inga höga feberkänslor eller MEmigrän har kommit än.
Jag har varje dag balanserat och vilat och det fungerar, bara jag är emotionellt stabil utan skit så känns kroppen bättre än förr utan för starka influensasymptom.
Så det gäller att hålla allt på lagom nivå alltså och utan stress och krav ;)
Svårt när man är högkänslig.
Men under lång tid har jag tränat på detta och att släppa och rensa allt destruktivt och se allt med nya ögon.
Förändring och medvetenhet...

<3
 
 
 

Fullmånens klara sken...


Fullmånen var här i lördags.
Än engång påverkas vi på olika vis.
Känslor som blir starkare, drömmar blir intensivare eller att kroppen påverkas.
Känns som många nu har en längtan efter andra världar inklusive jag, kan denna fullmåne ha förstärkt dessa känslor eller är det vi som tar in all den energi som gör att vi är där vi ska vara och att detta förstärks och skapar klarare och många gånger jobbigare vägar?
Är även mycket kaos på många håll (inte mitt dock, bara konstiga och flyktiga känslor)...

Jag gillar iallafall fullmånen då mycket kommer upp till ytan.
 Både sådant som ska rensas och även sådant som man måste gå igenom för lärdomar.

<3
 

fredag 28 augusti 2015

Hjärtat talar och känner...


Den är tragisk men väldigt bra.. och Jake Gyllenhaal är en riktigt duktig skådis som verkligen går in i sina roller.
Har gråtit och känt en tyngd i mitt hjärta för denna var verkligen jobbig att se för mig.
Den styrka som kärleken har till sitt barn och till sin själsfrände... 



Den som också var jobbig att se, men på ett annat sätt haha, skämt och sido..
Den är komisk på något sätt och de är väldigt skickliga dansörer, men den har även något annat.
Den har drömmar från människan, att göra det som är Vi och inte vad vi tror andra ska tycka om.. det äkta lyser starkare än det falska, den har förståelse om kontakten mellan två människor.. där vi ska göra det som får den andre att le, vi ska vara omtänksamma och förstå.. se och lyssna på varandra.. samarbete.. tillit...

Jag ser inte bara dessa mäns kroppar i filmen.. de är riktigt duktiga på kroppskännedomen, sådant jag måste öva mig på haha.
Det är inte kroppens form som får mitt hjärta att dunka hårdare.. det är något annat, tankarna... givandet... ögonkontakten och romantiken blandat med det hårda fast ändå kärleksfulla sättet.
Sköra och känslofyllda men ändå med en kraft.
Ja jag spårar ur, men så jag känner :))
Musklerna kunde ha skippats för känslan hade varit precis densamma.   
 

Sen kommer då denna romantiska film.
Med kvinnans strid med sig själv om självständighet.
Att inte behöva någon annan, att gå emot sitt hjärta för sakens skull.
Att inte lyssna till sitt inre utan ta det som kommer med lite passion för stunden.
Att inte förstå vad man går miste om när ens ego talar och hjärtat blir åsidosatt.
Lusten och kärlek som gnager år efter år men envisheten som förstör ens väg.

Jo denna är bra och den fick mig att känna.

<3

torsdag 27 augusti 2015

Spänn av Muttan och njut av livet...


Just nu kan jag bara njuta.
Ja värmen börjar sakta försvinna fast den fortfarande finns.
Men dessa mörka kvällar tycker jag om trots allt.
Mys i massor och jag får ro i kroppen.
Älskar hösten lika mycket som jag älskar sommaren och ska försöka ta tillvara på den så mycket som möjligt.
Alltså njuta...

 


Idag skippade jag paraplyet när regndropparna strilade så fint när jag promenerade till min yoga.
Värmen i luften och doften av regnet gjorde att jag helst ville ta omvägar för att få mer tid ute.

Lägger mig på yogamattan i ull och ger mig in i flödet med den intention jag har under hela passet.
Nu är det ju så att vår yogafröken försöker få oss att slappna av i muttan när vi ska lära oss att andas och få flöde utan låsningar i diafragman och hals...
Har man andats fel sen tidiga tonår och levt som man har gjort så är det inte lätt att sluta spänna hals, nedre delen av magen och mellan benen :))
Känns som man fladdrar lite smått där nere, men ohhh så skönt det är att bara slappna av.
Öva, öva är min melodi.
Är mycket med allt som är i och utanför kroppen... med våra energier, sinne och inre organ.. allt ska liksom vara i balans och fungera korrekt för att man ska kunna må bra och hantera allt som sker i livet på ett sunt vis.

Kommer hem med ett lugn i kroppen och möts av skratt från dottern och hennes kompis.
Maten hon gjort står och väntar på mig, och jag sätter mig med min tallrik med en klick ljuvlig chiasylt med ingefära och blåbär hos tjejerna för att insupa lite mer skratt och ungdomssnack.
Jag tycker om att lyssna på dom.
Det var som igår man var i deras ålder.. känns inte som jag kommer bli sådär överdrivet vuxen.
Måste man det? :D 

Nåja... jag har inte så mycket tankar just för tillfället..
Debatter och sådant som man ser förekommer lite varstans lägger jag ingen energi på.
Låt allt bara vara och tänk inte så förbaskat mycket på onödiga grejer kan jag tycka.. för jo, mycket är fullkomligt onödigt att ens diskutera om :D

Jag försöker lära mig att vara i livet och inte göra allt så svårt för mig.
Det kommer bli bra det här.
En dag.. kanske imorgon...

<3




 

tisdag 25 augusti 2015

Efter vila kommer rörelse...


Förstår precis...
Blev lite budskap efter att ha haft en mor och dotter sushilunch innan hon började sin dag med upprop i skolan och lite ärenden.
Tror det här kommer bli bra.
Ja både för mig och dottern såklart :D
 

Idag är det både tvättstuga och rensning på G.
Fortsätter storrensningen här i hemmet, och är det någon som vill köpa lite kläder eller grejer osv, så hör av er ;)
(Foton finns under länken loppis här på bloggen också.)
Såklart behöver jag vila min kropp emellanåt för balanseringens skull.
 Har nog hittat en rytm som fungerar rätt okej tror jag allt.
Det som jag tyckte var så jobbigt förut och då frustreringen var total har nu övergått till acceptans.
Mitt nya liv behöver mycket vila för att läka efter alla dessa år med stress, aktiviteter/jobb och överfyllt sinne.
Förstår inte idag hur jag kunde överleva.
Än idag har jag svårt att kunna slappna av i kroppen.
Muskelspänningarna finns alltid där fast i lite mindre skala nu dock.
Tar tid att lära kroppen att kunna vara helt avspänd.
Jobbar med Yoga Nidran för att lära mig detta b la..

Just nu har jag funderingar på att besöka "Bruks" i Hålan på fredag.
Mina gamla och nya vänner där har ju sina gäng och liv.. och jag har ju dragit mig undan så smått eftersom jag inte klarar att vara så social som jag skulle vilja.
Behöver verkligen komma ut och se lite folk, träffa fina vänner och kanske även nya bekantskaper skulle vara kul och såklart lyssna på de sköna ukelelespelande FU*K med sina covers.
Man kanske skulle gå själv eftersom ingen verkar ska dit haha.. 
Nåja om någon kan tänka sig låta mig hänga på så hör gärna av er.. vänner som bekanta.. (och ja jag låter nästan desperat) :*

Nu är rasten slut och lite musik ska få mig att fortsätta det jag påbörjat.
Hoppet om att orka fixa allt detta överger mig Inte :P

<3  

lördag 22 augusti 2015

Vet ni...?








Det enkla är Livet.

Jag behöver inget spektakulärt, flådigt, speciellt och massor av något.
Jo kärlek får gärna vara i överflöd och glädje.

Just nu går jag sakta på stigen och stannar upp när något svischar förbi.
Låter vindpusten ta tag i mitt hår och ser på när det försvinner ur mitt synfält.

Dagens lilla cykelutflykt var precis det jag behövde.
Känna sanden mellan tårna och se små söta barn och hundar leka i solen.
Jag låter allt vara som det är nu och varje dag är en ny sida där jag släpper in det som gör mig gott.
Som en påminnelse från holistiska yogan i torsdags..
Ha mina rötter i jorden och våga släppa ut det som inte ska vara inom mig, att kunna andas mjukt och lätt så inga låsningar finns i flödet från hals och nedåt, och hitta min rymd...
Det är otroligt hur mycket som vi lägger inombords och låsningar som skapas med allt som sker i livet.
Hur mycket som faktiskt sker med våra kroppar när vi kämpar med att hålla allt inom oss.. låter våra rädslor och vår falska trygghet styra.

Jag känner hur stor förändring som skett med mig och jag kommer fortsätta att utvecklas och lära... varje dag.
Häftigt, och det är så skönt när en liten förändring sker!!

<3  
 

Att lyssna på sitt inre, men vara tillfreds med livet och allt som är och ska komma...


"Always go with your passions.
Never ask yourself if it´s realistic or not."

Man kan göra allt man drömmer om inom sig om det inte alltid fungerar precis som man önskar i detta nu.
Varför använda huvudet och tankarna till skit när man kan göra så mycket annat härligt i knoppen, och låta de andra delarna ladda energi.

<3
 

fredag 21 augusti 2015

Något jag glömde dela...

För några dagar sedan promenerade jag i skogsspåret och kände mig sådär lätt.
Kroppen var svullen av vätska och min "kvinnoperiod" var över för denna gång, men lätt var jag på ett konstigt vis :))
Jag minns att jag kände hur det blev tjockt och värmde i mitt bröst.. ni vet när man blir förälskad och det känns så starkt i hjärtat.. men att inget specifikt hade givit mig detta..
 
Där gick jag steg för steg med naturen som jag älskar runt mig och några människor som snabbt passerade på min väg.
Jag ser ett litet barn som småjoggar och går om vartannat komma mot mig.
Bredvid kommer en man (barnets far) joggandes och med hejjarrop och småpratande sprider de så mycket kärlek omkring sig.
Ju närmare jag kommer desto mer värme får jag i bröstet, än det jag redan hade..
Han tittar på mig, ler så smått och jag möter lite blygt hans blick med ett omedvetet stort leende.
Jag ler stort mot barnet som sprider en sådan glädje.
Han fick mig att känna något som jag var rädd att jag murat in.
En flyktig sekund som gav mig en underbar känsla.
En främling, någon jag säkerligen aldrig kommer möta igen och någon som säkerligen har en underbar familj och partner fick mig att känna hopp.
Jag kände värme fast jag knappt hann se hur han såg ut.. en helt "vanlig" man.
Hans gestalt, energi, och närhet till sitt barn fick mig att le.
Jag tog ett djupt andetag när jag hade gått några meter och insåg att vissa själar verkligen gör avtryck.
Jag hör ljuden av deras ord och glädje sakta tyna bort ju längre jag går, men känslan satt kvar en lång stund i mitt bröst.

Så jag tackar universum för den upplevelsen, och förstår att när den dagen kommer ... då kommer jag brinna av Kärlek till en själ.

<3
 

Glädje över att just Vi alla finns och får dela denna dag och detta liv...




Jag dras till detta ställe.
Bara älskar att få andas och vara ett med naturen.
Det är så vackert, men det går inte att fota känslan riktigt och det kommer inte ut på bild så som jag ser det.
Satt och målade det sista från mitt innersta samtidigt som jag pratade med en av mina närmaste vänner.
Någon jag inte har träffat många gånger i verkliga livet, men någon som jag pratat med i flera år och delat många händelser i mitt och dennes liv med.
En person som man bara varit sig själv med.. i upp och nedgångar och i vardagen.
Två liv som delas och där förändringar har skiftat.
Att bara kunna ha telefonluren mot örat och vara tyst, och det är oki...
Jag är tacksam över att ha detta.
Brukar tänka på det.. hur fint det är att dela tankar och livet och förstå att vi alla har problem och lycka.
Stora som små och sann eller falsk lycka.
Vi dras till olika personers energier och ingenting har att göra med om det är en kvinna eller man... vi bara vet att vi behöver vissa själar i våra liv, under hela eller en del av det.

Träffade min andra närmsta vän häromdagen och vi pratade just om detta.. hur många nära själar har vi egentligen i våra liv?
Ni vet en sådan själ som man kan vara helt sig själv med och som man kan prata med om allt som kommer upp i ens inre och liv.
Den som förstår eller försöker förstå det man har passion över, det som är en själv och det som är på ens resa i livet.

Har insett att jag har väldigt få nära vänner och det är oki :)
Insåg också att den person jag trodde hade många nära vänner eller själar i dennes liv även hade lika få som mig.
Vi människor lägger ofta på en fasad av att ha många omkring oss som ska vara väldigt nära, men så är ofta inte fallet om man bara tänker efter lite djupare.
Vi kan ha många vänner och bekanta, men är de så nära som man vill tro eller visar utåt?
Är det för att det ska se bättre ut, för att vårt ego ska ha en "fin status".. vad nu det är?

Jag har lärt mig att vara min egna bästa vän för att må bra i mig själv.
Har även min dotter som min närmsta vän, fast många i samhället anser att det är fel.
Barn ska inte skyddas från världen, och vad har åldern med nära vänskap att göra?
Hon är snart vuxen... ett år kvar, och jag är så tacksam att få vara endel av hennes liv, att både få vara hennes mor och hennes vän.
Såklart har jag ett privatliv utan dottern, men hon skyddas inte av allt som sker.
Hon är delaktig och får lärdomar.
(I ett tidigare liv har hon även funnits nära och vi vet det båda två... det känns.)
Hon är vuxnare och klokare än väldigt många andra vuxna jag har och har haft i mitt liv.
Detta har gjort att hon inte har rädsla för att dela sina misstag med mig, vi tjafsar knappt och hon tar ansvar och förstår så mycket av vad livet består av.
Kärlek, lärdomar... och få dela känslor, energier och våra vägar med andra själar.. liv.

Men det jag även älskar är kunna vara i min ensamhet och även där känna Liv och Kärlek.
Man tror att man behöver en hel flock för att kunna leva.. det är inte sant.
Vi är alla Ett.

Idag ska jag ta mig till dotterns arbete.. hennes sista arbetsdag denna sommar.. och äta en god sushilunch med henne :)
På måndag börjar hennes andra år på gymnasiet... mer lärdomar och mer glädje.
Men vi tar en dag i taget.. och just nu är augustidagen här med sol i sinnet och ej så mycket tankar i knoppen ;D
 
<3


 
 
 

 

 
 
 
   
     

onsdag 19 augusti 2015

Vet att många inte vill läsa... men när är det dags att förändra och våga leva i sanning?...

 En mycket intressant bok om vår kropps läkande med ayurveda och naturens skatter.

Ibland stannar jag upp i mina dagar då jag alltid stannar upp.
Ja det låter konstigt, jag vet :))
Det har gått så fort att få denna insyn i vad vi människor har tappat bort i våra liv.
Jag får till mig texter och mer kunskaper precis i de ögonblick de behövs och när jag är redo för dom.
Jag har ändå haft de på lager.. kunskaperna i mig, men aldrig vågat ta fram dom.
Egot hade min nyckel till skattkistan och sanningen.
Mitt inre och det som är Jag föll för rädslan att förlora "tryggheten" och kontrollen som egot så starkt vill ha i sitt grepp.
 
Steget till att börja förändra tog ju sin tid.
Det var svårt, jobbigt och ett helsike att förstå på riktigt det vi egentligen ska sträva efter för att bryta våra destruktiva mönster och liv.
 Jag blev kallad en psykolog av vissa psykologer jag besökte och kunde fylla i vad de sa åt mig väldigt ofta, men allt jag förstod och visste inom mig praktiserade jag inte på riktigt.
Inte från mitt allra innersta.
Jag tog fram ursäkter för min egna obalans och jag ljög för mig själv att jag satt fast och inte kunde ta mig ur detta, och att allt var livets,- eller andra människors fel.
Mitt ego/tankar/hjärnan vill vara ett offer.
Jag visste precis tankarna och praktiserandet kring kognitiv beteende terapi etc etc, och jag märkte även att många psykologer inte var balanserade själva.. när man bara ville ha ett svar, ett svar som de inte klarade att säga för att de inte visste förutom det som de har läst sig till.
Men jag är tacksam att de finns och kan börja nysta i människors obalanser.
Vi passar inte med alla och det är därför så viktigt att hitta den som känns rätt för en själv.
Men det jag rekommenderar är att ni släpper ert ego, alltså hjärnan och era destruktiva obalanser som vill skydda er genom att vara fullständigt ärliga för den som försöker hjälpa, men först och främst mot dig själv.
Jag valde att låta mig själv vara min lärare.
Efter alla år med psykologer etc är det Jag själv och människor som kommit på min väg som har gjort att jag är där jag är idag.
Allt vi triggas av, personer vi ogillar osv är bara speglingar av oss själva och våra innersta tankar.
Ofta kan det vara så att om det är något du inte gillar hos någon annan så är det just det du inte gillar eller accepterar hos dig själv.
När man själv då stannar upp och känner in sin känsla och varför man får den så blir man medveten och kan lösa mycket som har skadat oss.
Vi kan lösa mycket symptom eller sjukdomar vi har genom att bli medvetna om vårt egna inre och hur våra tankar styr känslor, beteenden och måenden.
Vi behöver inte bli fångar i våra egna kroppar om vi bara släpper vårt ego och låter oss bli fria...
Men med det kommer rädslor och otrygghet, det som vi är så vana att försöka styra med järnhand.. alltså egot är den med makten, vår chef. 

Så här upplevde jag det när jag gick från min destruktiva bana till att se sanningen i vitögat ;))
Det är en chock, jag lovar!! Men en bra sådan :D
Jag förstod inte hur medveten man egentligen kunde bli, och ändå är jag bara i de första faserna av det.
Jag förstod inte vad skönt det kunde kännas av att bara tänka till en extra gång och erkänna mina lögner för mig själv.
Hur härligt det är när man förstår livet på ett nytt sätt och att jag känner en ny skönare lycka i mig fast jag inte gör allt det som vi människor är inprogrammerade med som ska göra oss lyckliga.
Jag gör misstag och har dubbelmoral fortfarande, men det tar tid och energi att lära om och göra rätt.
Misstag är även bra för våra lärdomar och är endel på vår livsresa.
Jag kände inte det förr, men idag kan jag stanna upp och förstå att allt detta jag har gjort för mig själv... dag efter dag..
har givit mig ett fantastiskt liv trots att jag har en fruktansvärt obalans (sjukdom).
Ibland har jag frågat mig själv.. min själ.. hur är det möjligt?
Och varje gång svaret ges till mig så ler jag, tårar rinner och en skön lyckokänsla sprider sig i hela kroppen.
Och det är universums och min själs svar.
Allt är möjligt bara vi släpper trygghetszonen, vågar låta oss känna alla känslor och vara i dom och erkänner att vi oftast lever i en falsk värld, i en falsk sanning.
Vi förnekar oftast att det är så för vi vågar inte låta oss bli medvetna.. vi vågar inte gå emot strömmen.
Och vi dömer.
Vi alla dömer olika människor och deras beteenden, men när vi gör det är det bara för att vi inte accepterar något med oss själva.
Men vi människor är sådana.. vi styrs om vi inte försöker jobba med det.

Vi vill få en bättre värld och vi öser ur oss åsikter om det.
Åsikter och beteenden som är precis likadana som de människor eller beteenden vi ogillar.
Vi vill få harmoni och fred, men vi sprider lika dåliga vibbar själva.
Jag har sett detta själv med mitt eget, och jag ser varje dag människor göra det om och om igen fast de tror att de gör gott.
T ex rasism... lika mycket "hat" kommer ut från alla som är emot detta.
Att ösa ur frustration, destruktiv energi och Hat (fast många skriver att de inte gör) mot de som har andra åsikter än en själv.
Varför har de fått dessa åsikter från början?
Är de verkligen sanna mot sig själva?
Obalanser/trauman/problem/destruktivt liv ger destruktiva tankar, frustration, ilska, osanningar mot sig själv och offerkoftor/ursäkter flödar.
Vi människor vill hitta hjälp och lösningar men oftast på fel sätt pga frustrationen och kaoset inom oss.
Egots (hjärnans) tankar som bara vill skylla på andra och situationer eftersom man skyddar sig själv.

Vill vi få en bättre värld?
Börja då med dig själv. 

<3
   

lördag 15 augusti 2015

Lite tankar och njutningar en vacker lördag i Livet...

 Dagar flyter på och varje morgon när jag vaknar inser jag att livet bara blir bättre och bättre ju mer jag lyssnar på mig själv och ju mer jag lär mig om att bli medveten om allt som finns inom oss och runt omkring.
Jag vet att en dag kommer en riktig "smäll", och jag ser fram emot att få praktisera de lärdomar som jag har fått.
Sen undrar ni nog hur fasen jag kan se framemot något sådant :))

Vi lever i en värld där vi anser att så mycket är fel och fult.
Vi måste lukta gott och alldeles för mycket rosor helst och vi ska göra, tycka, tänka och se ut på vissa sätt som passar in i  mallarna. 
T ex så ses det som fult att en människa vill njuta av livet och arbeta med sin passion så pass mycket som en människa klarar av och vill.
Ett liv ska inte bara innehålla arbete, intag av föda och sömn.
Livet ska innehålla just Liv, lärdomar, passion, Kärlek, kreativitet... ja sådant som får oss välmående.
Men att säga just de orden.. att man vill göra det som ger en ett Liv, det är fult i mångas ögon.
Då är man inte duktig och man gör inte rätt för sig.
Vem säger att det inte är det rätta, det vi är kallade med att göra?
Människor är inte välmående idag, vi pressas och ställer krav på oss själva för att Vårt eget huvud säger så...egot.
Vi har spridit detta i generationer...
Människor uppfinner lösningar i snabb takt för att underlätta och ta arbeten ifrån oss själva.
Men samtidigt kör vi med dubbelmoral då tekniken tar över mycket av det jobbiga arbeten som vi haft men fortsätter ändå att sprida dessa krav med att vi ska vara duktiga och arbeta tills vi stupar.
Hur går det ihop?

Jag har insett efter att jag själv kollapsade av alldeles för många år med "fröken duktig syndrom" och en vägran att lyssna på min kropp, att försöka förstå hur världen är funtad.
Jag älskar att arbeta och ger mitt allt i jobben, men det fungerar inte. 
Har kommit fram till att vi förstör både mänskligheten, allt levande och vår vackra planet.
Men jag ser hoppet och jag märker att jag förändras till det bättre, bara genom att Lyssna och Se.
Fast jag är ju ingen Ängel eller Gud ;))
Jag vill bara lära mig att leva på det bästa sätt man kan.
 


Jag som tycker att allt liv på jorden är magiskt ser tyvärr inte lika på vissa av småkrypen.
Vid middagen igår så hade jag även ett besök av en fästing som verkade gilla min smak.
Vet inte riktigt vad de tillför på denna planet, men för att vara lite positiv så är de rätt söta om man kollar lite extra på dom haha.

Budskap från "Solöga" :
Fästing- Var initiativrik och fatta egna beslut.. var inte rädd för att misslyckas.

Tack då ;)
 

När jag sedan tog mig ut till min ljuvliga kraftplats i skogen, med solstrålar som värmde och bara ljudet utav skogens djur och liv så samlades flera fjärilar runt om mig på platsen jag satt på.
En av dom flög runt mig och ville inte försvinna från platsen på en stund.
Vackra små varelser det där.

Budskap från "Solöga" :
Fjäril- Dansa, måla, skapa, uttryck dig själv.
Att kreativt gestalta det du vill att andra skall se.
Sluta fundera, gör något kreativt av dina idéer.
Lev dina drömmar...

Vet att det är just detta jag känner och fått till mig under flera år av andra och på olika sätt.. tack!! :) 
   


Jag njöt oerhört på min plats med en god bok av Paulo Coelho.
Jag tog även med mig penslarna och färgen för att uttrycka mig själsligt.
Jag var helt borta i målningen att jag inte märkte att solen försvann bakom träden.
Jag får ut det som finns på min insida.. mina energier och aura.. budskapen från mitt sanna Jag och från de minsta celler.
Mycket intressant dessa tolkningar och så härligt att komma igång med sådant som jag hade tappat bort under en tid.
Min kreativitet..
Trots att jag ej är konstnär eller skribent av något slag så får jag ut det som är Jag.
Alla människor har sina konstverk eller texter inom sig.
Inget är bättre än något annat, utan vi alla bär på olika språk och bilder.
Det är häftigt tycker jag :)

Nu ska jag ta min cykel och ta mig ut på en liten tur i solen och vindens sköna augustibris med min underbara avkomma.
Balans i kropp och sinne, och få njuta av ännu en dag i tacksamhet och lycka.

<3