torsdag 29 oktober 2015

Coolt...


En väldigt tidig morgonpromenad i skogsspåret, med tystnad och en väldigt stor svart hackspett som tittade lite snett på mig och som fick mitt huvud att vakna.
(Kollade upp Solögas budskap om hackspetten: 
Ha mod att gå vidare.
Bryt med ditt gamla liv.
Min gåva till dig är att få livskvalite´.
Joodå det tackar jag för.. stämmer så fint så på det jag håller på med ;D )
Musik i ena örat med låtar som avlöste varandra som gjorde mig lite paff...
Min älsklingslåt "Three little birds"- Bob Marley, "Life"- The Pitastro och "I won´t let the sun go down on me"- Robin Cook...
Med texter som handlade om i stort sätt liknande saker :D
Sedan dök trädet upp och lyste upp min värld.
Tack för dig Världen och Universum.

Egentligen behöver jag inte bli paff längre av alla budskap som verkligen stämmer in.. en ny värld har öppnat sig för mig när jag börjar bli medveten om sådant här var dag.
Och jag börjar kunna känna in endel med.
Häftigt är det.
Mer övning behövs, och jag vill släppa på min osäkerhet och ta bort mitt skal helt som gör att saker blockeras.

Storskruttan vill att jag ska ta fram pendeln av olika orsaker (dock ska jag aldrig tala om svaren för henne), så får väl göra det nu när hon håller sig på sitt rum :))
Men först se Lyxfällan som jag tycker är rätt intressant.
Dock är nog vi här hemma "ekonomer med kontroll", så förhoppningsvis kommer vi aldrig att hamna i skuldträsket.
Varför skapa något man kommer må skit av bara för att ens ego ska få "njuta" för en stund?!

<3
 
 
 

onsdag 28 oktober 2015

Ett evigt svammel som vill ut...


Min kropp drog mig upp ur det varma täcket tidigt imorse för att ge sig ut på en morgonpromenad i skogsspåret.
Det är så jäkla skönt att andas frisk luft och vara med när dagen vaknar till liv.
Skogsdofterna finns kvar än trots kylan på morgonen och vem njuter inte av det?!
Med klarblå himmel, solens sken och fötter som rör sig bland tallbarr och löv hörde jag helt plötsligt gässen komma flygande rakt över mig.
En hel drös med helt vita fåglar i en perfekt V-formation där jag i ena örat hör låten från spotify med "Forever young" och i det andra gässens läten då jag lyfter huvudet mot himmelen.
En stark rysning gick i hela min kropp ända upp i hårstråna och jag kände mig euforiskt lycklig haha.
Jag vet att jag är skum, men det är helt sant.

Jag fortsatte min promenad då tankar kom upp som har att göra med hur mycket vi människor styrs av våra rädslor för något annorlunda än det vi ständigt matas med.
När man tänker utanför boxen och inte följer vårt vanliga tänk hela tiden så blir folk obekväma oftast.
För hur vet vi vad som är sant och riktigt i vår värld med allt som är.
Varför måste vi t om tänka lika som alla andra för att människor ska våga finnas kvar i ens liv?!
Är man tråkig som inte vill följa skocken alltid och har sina egna tankar om saker och ting?
För allt ska hela tiden handla om att göra som alla andra och lita på vetenskapen och forskning som ändrar sig från en dag till en annan... men jo vi måste lita på det ändå för så är det bara.
Jag går lite min egna väg.. försöker finna nycklarna till vad som kan göra oss människor välmående på olika sätt.
Dock är vi olika men ändå rätt lika i vissa avseenden.
Jag orkar inte bry mig längre att vissa flyr från min umgängeskrets eftersom vi alla är på olika plan i livet.
Och ibland känns det som jag verkligen är född alldeles för tidigt.. tänk om sisådär 200 år, undra om medvetandet och tänkandet utanför boxen har kommit längre då? :D

Pratade med några vänner om ärlighet och öppenhet...
De senaste åren då jag har jobbat stenhårt med mig själv har jag även insett hur jäkla skönt det är att vara helt öppen om saker och ting.
Hur allt egentligen är normalt i våra liv där alla går igenom liknande saker som alla andra.
Varför ska vi stänga in allt när vi kan må bra utav att krossa murarna vi ofta har inom oss.
Vissa tycker jag är för ärlig ibland, men vem har dött av det?
Jag frågade då om den personen mådde dåligt av det.. Nej fick jag till svar.
Men Jag gör det absolut inte.. är faktiskt lyckligare och lättare än någonsin av det, och varför är det något som är dåligt då?
Är det bättre att hålla saker inne som ens kropp vill få ut, fortsätta med jantetänket för att man helst inte ska öppna munnen och bara sålla sig till flocken och sen själv må dåligt för att man staplar lager på lager av sådant som behöver komma ut och dra lögner för både sig själv och andra som absolut inte gör gott?
Vad är det som är så farligt med att vara öppen och dela av sig själv.. och ärlig?
Är det så vi människor ska leva.. instängda med lögner och någon som dunkar en i ryggen när vi sagt lite för mycket om oss själva eller något annat?
Klart man inte ska vara elak på olika sätt mot någon, inte det detta handlar om.
Många har verkligen uppskattat min och andras öppenhet och ärlighet... men många andra blir så otroligt rädda.
Vad i dem har gjort denna rädsla.. varför vill egot styra med sådana tvångsremmar?
Jag har varit lika men har jobbat med det länge men är inte klar än.
Märkte ju som sagt att jag mår så otroligt mycket bättre nu, och de människor i relationerna jag har haft efter min lärdom har uppskattat det för att det blir så mycket enklare.
När något vill ut från mig så stoppar jag mig inte.
Kan t ex skriva till någon om en speciell sak, men sen bubblar en massa annat ut som kanske inte är relevant i sammanhanget.
Men jag blir som en kanal där mina händer eller mun vill få ur sig de tankar och känslor som måste ut.
Ibland kan jag undra efteråt varför jag behövde skriva just det jag gjorde, men varför inte?
Finns det några fel egentligen.. det kan man fråga sig, och inga svar finns ;)  
Men varför inte tillåta oss att släppa våra bojor och vara den vi själva är på alla plan och våga gå utanför vägkanten.
Vi har våra egna tankar, vi har vår egna stil som få vågar uttrycka sig med pga rädslor, och vi har chansen att finna våra egna nycklar/verktyg i lärdomarna till att bli vårt välmående och hela Jag om vi inte vore så förbaskat rädda för allt som är "annorlunda" mot vad vi har levt i, och det som vi trott kanske varit våra egna val när det kanske är föräldrars och omgivningens påverkan som skapat de tankar och liv vi har levt länge i... dags att ta över ratten. ;D
Finns så mycket att skriva om detta...

När jag bodde i "Hålan" och dottern var liten så var jag och en vän på en privatsittning hos en gammal dam som var ett väldigt duktigt medium som gick in i trans.
Just då hade jag tankar om att flytta ifrån "Hålan" och hade börjat leta lägenheter.. "fly" till en större stad som jag hade velat sen länge och börja ett nytt liv.
Hon sa b la att hon såg en nyckel, men vad det handlade om skulle jag märka sedan i mitt liv.
Hon såg även min väg i livet med både höga kullar och dalar men att det skulle bli bra.
Under många år så har jag tänkt på det där och ja nyckeln kanske handlade om flytten som jag ibland har trott.. men...
Kanske handlar det helt enkelt om att alla dessa nycklar jag nu får med lärdomar om mitt inre, kropp och världstänk kanske leder till Nyckeln.
Den som får en att vara hel och sådär lycklig som man bara kan bli.
Vem vet... ;)

Denna är ju så bra och visar på hur vi är.
~ Fasen... gå utanför ramarna och hitta ERA nycklar.. se inte världen genom ett synålsöga.
Släpp bojorna och tänk utanför boxen.

Världen kan ändras om vi kan börja förändra oss Själva först.~
<3 


 

Höstlovet fortsätter...


Jag vet inte varför jag inte lyssnar på mig själv ibland.
Varför gör man något som kanske känns lite roligare eller iallafall skönare just då än att ta fram målar-, eller pysselsakerna som hela min kropp skriker om?!
Ser både bilder och känner en stark känsla att jag ska vara kreativ med olika saker och har gjort i flera dagar.
Så tänker jag istället att jag tar fram orakelkortlekar, de som känns bra och ber om tydlig vägledning för mig denna vecka.
Och vad får jag av de två kortlekarna?... Just Kreativa projekt, kreativa handlingar, optimism och lite annat som kom till mig angående rädslor etc.. haha.
Kan ju inte bli mer tydligare än så, behövde ju inte ens dra korten egentligen :))
  

Höstlov för dottern, och då är det perfekt att landa i sig själv, balansera, göra vegetariska mumsiga luncher som denna lasagne.
Hur gott som helst med b la zucchini, morötter, purjolök, lök och spenatblad... sås av krossade tomater och creme fraiche.
Hon äter ju ofta vegetarisk eller norpar av vegankosten i skolan så vi gör allt mer vegetariskt hemma med trots att jag är en usel kock :D
Måste dock minska mer på mjölkprodukter.
Den egengjorda mandelmjölken är iallafall ett steg... 
Men det är svårt tycker jag och bristen på inspiration är stor när hjärnan inte vill hänga med.

Ny dag och nya möjligheter ;)

<3


 

söndag 25 oktober 2015

Joodå så att...


Helg och höstlov för barn och ungdomar.
Ja då vaknar man upp riktigt tidigt som vanligt en lördag och tar fram en underbar bok och gottar ner sig under täcket.
När jag väl tar mig upp ur sängen och det är dags för tandborstning tittar jag mig själv i spegeln och ler...
- Välkommen till en ny dag Linda :D
Man ska vara snäll mot sig själv.
Bara njuta av livet trots att kroppen ibland kan vilja något helt annat än vad ens själ vill...
Samarbete och kommunikation med sig själv är nyckeln till lycka, så ni vet ;))
Istället för att ta mig till Hålan för lite jam och musik så blev det vila och skoj här hemma istället.
Hade ju fått min dos av trevlig social kontakt i fredags så jag led inte.
  

Så sant som det är sagt.

<3

 

fredag 23 oktober 2015

Öppna hjärtat... ta hand om dig och våra barn...






Tidig morgonmeditation blev det med ett hjärta som sprider massor av ljus.
 
Till Allt som sker... till Alla som får lida och må dåligt Varje dag... till Oss Själva och våra själar och hjärtan...
Hatet och dömandet gör inte världen till det bättre.
Livsvägen kan innehålla mycket elände från det vi föds, och det är där vi måste börja.
Vi måste jobba med oss själva och vi måste ta hand om våra barn.
Där vi måste ge kärlek för en bättre värld.. en värld full av harmoni och kärlek.

Pratade med dottern igår kväll och vi har ofta pratat om detta, att vi alla är goda själar men ofta har många en sådan stor ryggsäck att det skapar sådana fruktansvärda handlingar och beteenden från deras sida.
Varför döma och sprida hat till de som egentligen mår så dåligt att de enda de har behövt i livet är kärlek och värmande kramar.
Självklart är många handlingar de mest fruktansvärda som en människa kan utföra, men en handling är inte dess själ.
Vi kan inte hålla på och hata människor och sprida det åt alla möjliga håll.. vi behöver ta hand barnen och de vuxna som har hamnat snett pga dåliga måenden på rätt sätt.
Vi skyller på människor som är trasiga och som vi har lämnat i "rännstenen".
Hur kommer det kännas när ditt barn, en familjemedlem eller en vän inte får den hjälp och kärlek som den personen behövt från början.. all smärta, sorg och allt en person kan vara med om inte vågar visa för andra men som i ensamhet slits sönder av ångest och frustration för att allt personen vill ha är hjälp att komma ur de starka klor som omsluter kroppen.
Hur skulle det kännas om allt detta förändrade den person du älskade så pass att denne blev ett "monster".
Ofta berättar människor att den person som blev en brutal mördare var den mest godhjärtade som fanns.
Vi kan inte hata.
Vi måste se att långt där inne i en människa med fruktansvärda handlingar av olika slag oftast sitter där så liten och bara vill komma ur sina egna bojor.
INGENTING kan lösas med Hat.

Dottern och jag såg igår på tvn om ett fängelse för extremt farliga ungdomar mellan 18-21år.
Det vi kände var medkänsla för dessa rädda killar.
Det var jobbigt att se hur hårt de behandlades och hur ofta de tog sitt liv där.
Vi såg hur frustrerade de var på sig själva, hur ångesten gnagde för att de inte kom ur dessa hemska hamsterhjul. 
Jag förstår att det måste vara svårt att veta hur man ska gå tillväga på bästa sätt för dem och för de som arbetade där.
 Tårar rinner för all denna frustration som finns över den bristfälliga hjälp vi egentligen har för alla människor i denna värld.
Hur ska vi gå tillväga för att alla ska kunna få den hjälp de behöver för att slippa hamna snett?
Och vilken hjälp är egentligen den rätta?
Som det ser ut nu fungerar det inte och världen är i kaos.

Sluta hata.. vi måste sluta med den starka energin som vi har släppt lös och göder.
Det är jobbigt att se och det är jobbigt att vara i den.
Jag vill inte hata mer.

En dag kanske det är Du som mår så pass dåligt och är där.. den som blir hatad och dömd.

<3  
 
 

tisdag 20 oktober 2015

Har nog hittat en bra väg att fortsätta på...


Ibland tar det någon dag för att skriva och ibland blir det fler inlägg per dag, men jag pressar mig inte till något.
Ett lugnt strålande uppvaknande och en tidig morgon blev starten på denna vecka.
Tog mig ut i skogsspåret på en powerwalk men ena örat lyssnande till när naturen och världen vaknar upp, och det andra med sköna toner som ger ännu mer känslor.
Efter stretch och med en helt underbar ostressad kropp intog jag min frukost som bestod av havregrynsgröt med bär.. krossade linfrön.. hampafrön.. bipollen.. mandelmjölk och en mugg med egengjord ingefärste som värmde gott i magen.


Älskade Thorsten Flinck b la fick förgylla min skogsrunda och resten av dagen med sin röst och sånger som verkligen når ut.
Han kan den mannen!!
Älskar "Balladen om K" som Afzelius har skrivit.. och han är inte dum han heller :D
Tragisk livsväg (känner igen små delar av den :D ) men ändå med ett energipåslag om att allt går att förändra.
Vi har våra lärdomar och vi har våra vägar.. Livet är ändå bra fantastiskt :)

Mina dagar handlar om mindfulness.. känna in alla känslor som kommer (och det är inga jobbiga nuförtiden) och vara i balans.
Jag tror jag har hittat det som just nu passar mig att leva i.. min ensamtid är viktig men även det som vi alla behöver, och det jag inte vill är att få dåligt samvete för något eller någon. 
Jag har nu valt en förändring som passar in... att vara i Livet, i Mig själv och det som får mig att må bra.

<3



 
 

lördag 17 oktober 2015

Ljuvliga höstdagar...


Solen den lyser så fint utanför fönstret och hösten den fortsätter att visa sin vackra sida.
Själv har jag myst ner mig i soffan med en mörbultad kropp.
Men oj så skönt det är.
Gårdagen var oerhört trevlig med fina själar och musik som tar fram alla slags känslor inombords.
Det är något extra med alla toner och röster.. hur vi alla hör och känner olika med dem.
Det blev sent för tanten... för sent för att fungera på topp idag :D

På bussen igår hade jag även ett fint samtal med en man som kom från ett annat land, (minns inte vilket).
Vi skrattade lite åt barnen som pratade om saker de egentligen inte visste så mycket om men som de säkerligen hör överallt från andra.
De log och skrattade och det var verkligen en härlig energi på bussen igår eftermiddag.
Vi svenskar är ju oftast så kalla och stela när det kommer till att konversera med främlingar eller sitta nära på bussar eller
 tåg.
Men det kändes så upplyftande att önska varandra en fin dag, trevlig helg, prata om ditten och datten och skratta lite.
Jag som är blyg önskar att man kunde göra det lite oftare.

 
Dottern börjar nog bli klar med matten hon pluggar lite med (duktig ansvarsfull tös det där), så strax blir det nog lite mys med henne till något skoj att se på för en stund.
Kombuchan är med såklart.. min lite finare helgdryck tillsammans med det kokande vattnet :)

Go lördag på er :*

<3
 
 
 

fredag 16 oktober 2015

Åhh vad härligt...


Igår tidigt på morgonen.. åh den var så ljuvlig med dimma utanför fönstret och mörkret som omslöt en.. pigg som jag var satt jag mig för att rocka loss till några sångmeditationer,
"Fire Tattva" b la.
Grannarna undrade säkert vad jag sysslade med när det dunkade, klappades, sjöngs och tjoade haha.
Men senila jag behöver verkligen alla underbara sångmeditationer med rörelse filmade så jag kan minnas de alla.
Och de behövs sättas i olika kategorier så man vet vilka som gör vad med en.. till vilka pass de hör hemma..
Men ojjj vad de framkallar mycket.
De rensar skiten, finner lugnet och det inre barnet och hittar styrkan och energi.
Öppnar hjärtat och alla chakran.. ger en så mycket för välmåendet.
Jag behöver verkligen dessa i min vardag.. de ger mig även så mycket glädje.. speciellt när hela kroppen hoppar och svänger av rytm och känslor :))
Sångrösten behöver vi inte tala om dock haha.
Och jag lägger bort min rädsla och det som gjorde att jag inte vågade sjunga, för alla kan ge ljud på olika vis.. allt är fint.
Och vad gör det, bara man får ur sig det som ska.
Det är vackert i sig.
  

Jag älskar att skapa armband.. det blev några fler igår som jag får ta bild på vid ett senare tillfälle :)

Ni får ha en fantastisk höstfredag och värmande kramar kommer härifrån :*

~ (Tänk på att vataårstiden är här som är kall, torr, blåsig, ren och tuff... dags för oljiga, smöriga, varma och återfuktande matintag... salta, sura och söta smaker.
Att hålla sig jordad.. skapa dagliga rutiner.. försöka lägga sig senast kl 22.00.. massera sin kropp.. inte träna för hårt utan mjukt och försiktigt samt andas genom näsan.
Balans.) ~
 
<3

Jag är funnen.. och försöker bara komma nära mitt inre barn och kunna komma till ro, äntligen...


Jag Var och Är en drömmare...
Lever i min djupa värld där allt finns och är i många nyanser.
Har fått höra att jag är mystisk så många gånger i mitt liv.
Men just dessa har sett Mig men oftast inte vågat stiga in där min själ bor.
De flesta vill inte stiga över min tröskel in till mitt hus för att det är så annorlunda mot hur de "bor", där allt måste vara lika som alla andras "boende" och där man inte vågar se olika nyanser eller hitta något annat som döljer sig längre bort.
Jag vet nu varför jag alltid varit nyfiken på själar som skapar från djupet av sig själva, de som är lite annorlunda... musiker, författare, dansare, konstnärer, hippies, sökare.. ja själar som är i flera nyanser, som tänker utanför ramarna, som går djupare än det vanliga och ser allt lite större.
Men jag har förr inte förstått varför.
Det var för att jag inte hade hittat Mig och inte vågade fullt ut visa vem jag var.
Man fick helt inte sticka ut från mängden.
Jag har äntligen funnit Mig och försöker få mitt inre barn att förstå det och släppa rädslan.
Försöker att komma nära henne och komma till ro.

<3
 
 

Förändring och händelser har gett mig Livet...


Jag vill Leva och må bra, jag vill ha ett Liv som jag vill Leva.
Jag är på väg till det fast jag ibland kan gå lite vilse eftersom lokalsinnet inte är det bästa ;)
Men ja det blir lite småstopp på vägen då och då.

Med nymånen.. en ny start.. att släppa den där rädslan och inte stanna i den destruktiva tryggheten som värmer så gott.
Att slänga av sig det tunga ångestfyllda varma täcket och faktiskt förändra för att få och vara i det man egentligen önskar sig... sina drömmar och bli läkt och hel.
Alla ursäkter är bara ens "mörka sida" som inte vill Leva i lycka och som mår bäst av att vara offret.

Jag vill bli påmind om jag sätter på mig den där "koftan" om att det bara är min ondskefulla kraft i mig.. mitt ego som försöker trycka ner mig.
För oftast om något kommer upp i mig kan jag känna det och då jobba på att förändra den tanken/känslan till det bättre.
Inget gynnar mig i min hälsa med att vara ett offer samt tänka negativt om saker.
En av nycklarna till mitt välmående på insidan var just att ge mig fasen på att rulla ur det där hamsterhjulet där allt var mörkt och hopplöst.
Där ingenting gick att förändra pga min sjukdom/obalanser t ex.
Psykologer hade inte ens något bra råd på hur jag skulle göra det eftersom dessa aldrig hade varit så djupt på botten själva.
Jag berättade hur frustrerad jag var (den gången t ex när jag var på akutpsykiatrin för min rädsla för mig själv.. mina mördarkänslor och vad jag skulle kunna göra mot mig och andra) på att jag inte hade något verktyg för att komma ur hjulet, för jag tränade då på kbt-tänket etc, men det fungerade inte helt och fullt.. just då.
Frustrationen, vreden, besvikelsen, ledsamheten och bitterheten som nästan tog kål på mig gick att dämpa och ta bort.
Jag lät mig vara i dessa känslor, känna in vad som egentligen orsakade dem och sen vara stark och envis nog att fajtas med dem.. förändra tankarna och känslan för dem när de dök upp.
Det var liksom helt fel för mig att tänka helt åt andra hållet när något dåligt kom upp i mitt liv eller kropp.
Men jag boxades med min demon/egot där inne för att få den bra känslan istället för den dåliga som alltid kom.
Efter ett jäkla slit rent ut sagt så dök mer lugna och positiva tankar upp och det förändrades.
Jag tillät mig att ha ont, jag tillät mig att sörja och vara i de känslor jag fick för att sedan släppa dem... förlåta mig och andra.
Nu förstår jag alla dessa och de var skapade från mitt ego och från det offer jag såg mig som.
Det man har varit med om väljer man delvis själv.. känslan av det.. känslan som ger skiten i ens kropp.
Vi väljer hur vi handskas med andra personers obalanser eller olika situationer.
Om vi kan släppa rädslan, kontrollen, vreden, besvikelsen, frustrationen och ja allt som obalanser skapar och istället låta allt flöda som det ska och låta allt kännas för en stund för att sedan rensa bort det, så skulle allt vara mycket bättre.  

Jag kan ibland komma på mig med offertankar eller någon annan konstig känsla.. men då är jag glad att jag själv är medveten om dem och då kan tänka om :D
Fler har frågat mig hur jag gjorde för att komma ur den mörka avgrunden och många har sagt att de önskar vara där jag är och hade hittat de där nycklarna som behövdes.
Det spelar ingen roll hur många råd man ger till människor när de inte är redo att ta till sig dom.
För vill dom inte förändra och släppa offerrollen och vill kämpa för det när det är jobbigt så fungerar det inte att komma med råd.
Och Alla har inte lika nycklar när de ska ta sig upp från avgrunden.. vissa har några andra som fungerar bättre och sen tar man till de andra för att fortsätta bli välmående. 
Har märkt att det jag säger brukar inte gå in men om någon annan säger samma sak efter ett tag så tar de in det haha.
Det gäller att praktisera allt och inte bara veta det.
FÖRÄNDRA det vanliga i tankar, känslor och livet.

Jag har ibland påmint vänner när de har en alldeles för stor offerkofta på sig.. men försökt ge dem det på ett omtänksamt sätt.. för jag menar absolut inget illa utan helt tvärtom.
Men hur ger man det på ett omtänksamt sätt när de är så rotade i den rollen?!
Jag vet själv hur det skulle kännas och hur ens ego skulle triggas av det.
Det som skapas då är bara från ens inre och att man egentligen är medveten om det själv.. det blir ens ego som får en käftsmäll om att det den säger till sig själv är dåligt.
Men tror det är viktigt att vi påminner varandra för att inte göda till ännu mer destruktivt beteende och därmed skapa en destruktiv värld där alla går runt och mår dåligt.
För vad är egentligen bra med orden "tycka synd om", "stackare".. är det omtänksamhet och empati?
Vi göder ju egentligen då varandras egon.
Vi fortsätter att vara i de djupaste hål för att vi då är de små stackarna som kan fortsätta leva som vi gör.
Jag tänker bara tillbaka nu på när jag var där själv och hur jag kände av det.
Men jag vill ändå påminna och inte göda destruktivitet.

Jag vi kan säga dessa ord om det är något som är snabbt övergående t ex.. men är det bra att säga det när man är i hamsterhjulet och i det djupaste hålen?
För mig hjälpte det iallafall inte.
Det var nog styrkan i mig.. min själ och att jag faktiskt blev tillsagd av något utanför mig.. mina änglar som det känns.. att jag har styrkan att själv klara detta.
Att jag är tvungen för mig själv och för mitt liv.

Jag minns den gången så starkt.
Jag stod vid mitt fönster en kort stund och hade stark ångest med alla destruktiva känslor man kan ha.
Inget hopp om att bli läkt då ingen läkare etc trodde på mig och mina obalanser/sjukdom och de flesta flydde från mig när jag behövde stöd.. de väldigt få som fanns ville jag inte lasta och jag skämdes för att jag var i det tillstånd jag hade blivit.
Tårarna rann som en syndaflod, jag slog hårt på saker som inte skulle gå sönder eller höras för mycket, rev och nöp mig hårt för att smärta kändes skönt och jag röt för att försöka dämpa allt som var i mig.
Hade ingen att prata med och jag hade massor av tabletter som jag funderade starkt på att ta.
Jag hade en sådan stark lust och känsla på att gå ut genom dörren och mörda någon (riktigt läskig och hemsk känsla) och den kändes så rätt på något sätt.
Förstår inte hur man kan gå så långt och få den känslan, men jag vet nu att för mycket obalanser kan göra en till mördare.
Men min själ var ändå starkare och talade lugnt till mig vad som var rätt och varför jag skulle ta fram min styrka och klara att ta mig ur detta.
Jag hade tankar på min dotter och andra runt omkring men ändå var mitt ego större och jag ville bara avsluta alla plågor.
 Men tack vare änglarna och min själ så är jag där jag är idag.
Och jag ser så positivt på alla händelser och alla tillstånd jag har varit i för de har lärt mig så otroligt mycket om Människan och om Livet.

Jag bryr mig inte om ingen vill lyssna på mina råd och erfarenheter fast jag vet att fler gör det <3
Jag skriver och pratar ofta till mig själv för att påminna mig om alla lärdomar... tacksam.
För att jag fortfarande varje dag ska träna på allt så jag kan bli hel och bli så välmående man kan bli :)

Vet att jag har skrivit redan massor om detta, men ibland kan ältande vara bra för att få in saker och ting och träning för mig och hur dessa händelser känns att skriva om idag.
För varje gång har de känts olika, just för att jag har bearbetat och släppt massor och gått vidare.
Nyttigt... för hur sjutton kan jag få ett leende på läpparna av att tänka tillbaka på några av de värsta dagarna i mitt liv?! :P

Wohoo för Livet och alla skiftningar!!

<3

 
 

 

 

måndag 12 oktober 2015

Dagen då jag fortsätter att leva mitt liv...



Dagen för min födelse och ett antal år sedan den skedde.
Gillar att bli äldre och känner mig fortfarande ung.. man kan väl säga, medelåldern när den är som bäst ;)) .. men tycker inte om födelsedagar.
Ja dagen efter Stockholmsresan gick väldigt trögt men middagsbjudning blev det ändå.
Underbara skruttan gav mig sin konst och lite annat fint och gott <3
Kul att testa ett nytt chokladmärke som är ekologiskt/veganskt/fairtrade.
Fint det där med choklad som faktiskt är bättre att äta.

Jag är dock väldigt glad för grattishälsningarna och ni som ringde och sjöng... det värmer i hjärtat :)

Jag som trodde att denna dag skulle bli en total vilodag blev själv chockad över att jag tog mig ut för en liten powerwalk i skogsspåret på förmiddagen.
Det var verkligen en härlig och solig runda som gjorde gott.
Behöver vara försiktig med kroppen men samtidigt få igång matsmältningen etc med rörelse.
Det krockar lite med "pacingen", balanseringen av dagarna med vila och behovet av rörelse.
Men det blir ändock mindre än vardagsmotion, så jag tar det i min takt och försöker lyssna på vad kroppen säger till mig.

(Jag som ogillar politik eftersom Alla politiker snackar skit och drar till lögner för att allt ska låta så bra blev lite paff av att Jimmy Åkesson under debatten faktiskt fick nog av allt detta och gav dem på moppo lite hmm... haha.
Han verkade vara mer realist än någon av de andra för en stund.
Och då handlade det inte om invandrarpolitiken utan annat.
Och det behöver komma fram att lögner är politikers melodi för att befolkningen ska nappa.. sen att han är i det partiet han är i och inte är någon som ska leda vårt land är en annan sak.
Men man måste vara realist och vara ärlig.
Miljöpartiet är ju inte ens för miljön längre hmm..
Nej inget mer politiksnack från mig.. hate it!!
Detta var bara en liten tankebubbla i min bubbla.. jag röstar för fred, kärlek, ärlighet, demokrati och gemenskap..punkt.)

Natti från min lilla oas i oasen :*

<3

 
  

Vår tripp...





Underbar dag i Stockholm med den som har den största platsen i mitt hjärta.. min dotter.
Skrattanfallen avlöste varandra och bägges tårar rann nerför kinderna under dagen.
Det är så härligt med komiska grejer :))
Efter en hel del vilande och en förkylning som gick över på 5 dagar som de flesta av mina få förkylningar har varat.. skumt :)).. så tyckte vi att det var dags att ha en liten mysdag och samtidigt handla hem lite kombucha och annat gott och nyttigt.
Försöker bli av med någon sorts obalans i kroppen som har blivit tydlig under en period.
Vataperioden är ju här och min vataobalans blir tydligare.
Vilka brister och vilka obalanser är det som gör att man tappar så mycket hår?? Var läste jag det?? hmm... nåja jag väntar på ett tecken där jag får reda på vilken ayurvedapraktiker/läkare jag ska välja och var i vår vida värld jag ska ta mig.
 



Vi tog oss b la till Paradiset matmarknad på Söder där de har ekologiska varor och restauranger med mumsig och nyttig kost.
Myslunch :)

Jag älskar att strosa runt på Söder i alla kvarter och titta på människor och allt som finns.

Vid hemkomst var kroppen som den var och vid uppvaknandet dagen efter så förstod jag inte hur jag skulle kunna röra mina olika kroppsdelar haha.
Det tar att ha sådana aktiva dagar måste jag säga, men kul är det och så värt det.
Jag är glad ändå liksom.
 

Ja men visst är det så och vad det är härligt när det sker :D

<3

fredag 9 oktober 2015

Skratt och saknad gör gott...

Det är ju så komiskt...
- Vet du varför ni har kommunikationsproblem?
- Nej det pratar vi inte om.
Hahaha tror jag dör!!!
"Lyxfällan" på tvn är mycket roande att se på ibland :))

Är mycket jag har skrattat åt dessa dagar.

Och nu har jag även fått en saknad efter att ha ett djur igen här hemma.
Har man haft det sen man var liten och i perioder så blir det ofta en stark saknad av kärlek till dessa små varelser.
Dock har jag ett par osynliga här hemma som kommer och går.. dock har de gått över på andra sidan för längesen.
B la min juckande kanin som var väldigt speciell.
Han älskade fötter den gosiga kloka dåren :))

Jag får fortsätta tänka på om det är en bra ide´eller inte...

<3

onsdag 7 oktober 2015

En satsning på den rätta vägen... är mitt val att släppa rädslan från mitt ego för att nå min passion och framgång...



Att vi människor inte lyssnar på det vårt innersta varje dag säger till oss.
Vi blir knuffade i den riktning som är vårt kall.. den rätta stigen, men vi väljer att stöta bort känslan för osäkerheten och rädslan i vårt ego.
Vi söker bekräftelse på att budskapen, känslan från vår intuition är sann genom andra eller från sådant här.. korten.
Men ändå lyssnar vi inte och söker hela tiden mer svar på det vi egentligen redan vet.
Vår hjärna vill inte gå efter vår själs visdom och vi skapar bara mer oreda i våra liv då vi följer egots rädsla för att följa vår passion och vårt hjärta.
Vi ger ursäkter till oss själva och andra om att vi inte kan följa och göra det som vi verkligen vill i våra liv eller det som gör oss friska och välmående.. vi gnäller och skapar oss en falsk trygghet där rädslan från egot gör att vi inte vågar ta steget ut.

Väljer vi som Korpen säger att låta alla gränser upphöra att existera och vara i vår andliga kraft, att allt är tillgängligt för oss och inga hinder finns, så finns framgången där för oss.
Ja för vad är vi rädda för?
Det är Vi som skapar alla yttre hinder <3
~Solöga~

Universum vet, och ja man får bekräftat det gång på gång på gång.
Jag Måste släppa min rädsla Nu!!
Återigen fick jag kortet där jag måste välja väg, att jag står inför valet...
Och genom vad ska denna väg ske och vad är på G... Hur.. ?
Jag fick svaret jag hela tiden vetat inom Mig...Tack <3
 Så eftersom jag har fler drömmar och fler tankar om det som ska göra mig Hel så måste jag släppa min osäkerhet och rädsla och släppa taget.
* För det första så kommer jag inte neka någon att köpa några av de alster jag t ex målar eller grejer jag gör själv, så hör av er ni som velat det ;))
Måste måla och tillverka fler/mer dock när jag har ork.

* För det andra och tredje så ska andra drömmar också bli gjorda!! ;))

* Och för det sista... Jag Är Hel.
(Få bort mina obalanser och läka det ska jag.)

Go middag på er denna härliga höstiga onsdag :*

<3



Jag växer och tar in det som behövs och utesluter allt annat.. på mitt skruvade lilla vis...

 Jag hade en dag för inte alls längesen då jag släppte min skyddsmur, då jag var öppen för att sprida min glädje, den som är jag och den som inte är rädd för att släppa in fel energier i min bubbla.
Jag strålade ut den som jag höll inne och vågade möta det som sökte sig till mig utan att ta på mig min dräkt med obalanser.
Det var i ren glädje och det kändes skönt.

Det hela har satt fart genom att under så lång tid försöka finna de rätta sätten att bli läkt och få mer kunskap att jag stängde in den svävande i mig som inte har kontrollen utan som bara är i ljuset och i det som är och finns.
Genom t ex yogan och i vardagen finna min kärna och låta mina rötter ta lika stor plats i jorden som de behöver för att växa sig stark upp i skyn, som att låta skiten som inte ska finnas rinna ut..
Våga andas och ta in all den kraft man behöver och faktiskt låta den spridas i hela mig, inte låsa dörrar i onödan.
Men skyddet måste finnas.. den tunna hinnan.. från det som inte gör en gott.  


Efter den dagen behövde skiten som fanns nu ut.
Kroppen slog till helt plötsligt med all kraft och jag lät mig var i det.
Jag hjälper den att rensa med det naturliga som finns och varje dag har en fas övergått till den andra.
Det går fort när man väl lyssnar på sin kropp och med lätta händer smeker den med just det enkla den behöver.
Inga chockartade grejer som får kroppen i stress och obehag.
Den pratar och jag lyssnar och den ler precis som jag.
I vilandet så fann jag serien som faktiskt på något sätt har något tänkvärt i sig.. på sitt skruvade lilla vis :)
 

De som jag under så lång tid aldrig lät växa och få fäste... mina rötter.
Underbart ställe i Stockholmstrakten där mycket fanns som representerade mig på olika vis.. häftigt :D
Bilden den dagen är det som jag behövde och som jag fick chansen att återställa och träna på mer efter det.. en bättre metod för mig eller mer att nu var rätt tid att ta till sig det bättre kanske.
Och jo det tar sig, och nu känner jag rötterna växa.

Jag menar inget illa när jag prioriterar.
Jag känner in vad som behövs för mig.. vilka energier, och låter min magkänsla prata.
Jag låter mig vara rak och ärlig mot mig som mot andra för mitt välmående som omtanke mot andra, men förstår när andra misstolkar eller tar åt sig på fel sätt när det inte ens är personligt mot någon.
Man måste lära sig vad som är ens egna obalanser och speglingar för att ibland tolka saker rätt.
Det handlar om att jag måste för första gången lära mig att vara snäll mot mig själv, att älska Mig.
Att vårda Mig och det som gör att jag kan fortsätta älska och bry mig om alla andra som jag har gjort och inte rasera mig själv för det.
 Jag är en varm själ som bara vill bli hel igen och få sprida den jag är istället för att hålla det bakom murarna.

Det är viktigt i livet att faktiskt förstå hur bra detta är för att finna sig själv och låta sig själv landa, växa, få vakna upp och fortsätta orka vara den man är i denna underbara vardag.
Att vila från världen för en stund i sitt egna sällskap i sin egna bubbla.

 <3