söndag 29 november 2015

Första advent är ljusets, glädjens och lugnets dag...


 Allt blir bättre och bättre.
På kvällarna eller sena eftermiddagar tänds alla de där stearinljusen som gör att jag kan få ro i själen.
Inga problem och inga bekymmer förgiftar mitt huvud.
Nu ser inte jag mina obalanser som dessa då jag har lärt mig att leva med dem som är kvar just nu eftersom jag får mer och mer kunskap om Mig samt om att bli läkt.
 Drar inte till mig alla dessa män heller som själva har obalanser av olika slag.. de senaste uppriktigheterna jag gav dem och att jag vill vara ärlig och sann mot mig som mot andra gav nog resultat.
Det är så genomskinligt och man märker och förstår så väl..
Men jag ville inte någon nåt illa utan ibland behöver man kanske få höra om destruktiva beteenden man själv har på olika sätt som både sårar en själv och andra och som verkligen inte gör gott i någons liv.
Fast de vet de redan att jag inte ville och de är alla fina människor trots sämre mönster man kan ha i sina liv eftersom man är van vid dem och inte ser eller märker av det själv.
Det är liksom tystare nu och har varit det under längre tid, och jag får en inre frid.

Känner att jag inte behöver bekräftelsen längre.
Jag tycker väldigt mycket om när någon är helt ärlig och vågar säga fina ord spontant.. precis det som personen tycker och tänker utan en baktanke.
Och jag skulle vilja säga mer sådant till människor än vad man gör.
Mycket man har i tanken men som aldrig kommer ut i ord.
Jag har nog även lärt mig att älska mig själv för första gången i mitt liv.
Det tar sig, men vägen är inte slut för det.

Det märkliga är som jag har tänkt på är att jag inte känner att jag behöver göra något och inte längtar direkt efter något speciellt.. ni vet resa, gå på evenemang osv osv.
Jag trivs så bra hemma och med mig själv.
Är det bara en fas tro för att bli hel som människa och för att bli redo för att ha en till i mitt liv och i mitt hjärta?
Det känns som jag har behövt reda ut mig själv, förstå och läka mycket som suttit fast och förändrat mig.
Jag hoppas att jag inte har blivit för kräsen på vägen nu när jag vet vad jag vill ha i mitt liv.
Men det viktigaste är ju ändå kärleken, kommunikationen och ärligheten.
Att ha något som är något sånär medveten (inte ytlig och går efter samhällets "krav") och är öppensinnig.

Vet att den personen finns och kommer komma in i mitt liv.
Spelar ingen roll om det tar många år dit, för jag trivs som jag har det ändå.


När dagar har bestått i social kontakt eller saker som ska skötas och ärenden som ska klaras av så kan jag sätta mig ner och känna att jag råkat tappa balansen och inte riktigt är närvarande i dagarna.
Det har jag lärt mig i min ensamhet, att den behövs i stort sätt varje dag för att få det där inre samtalet med mig själv och rensa ut det som inte behöver finnas, höra kroppens signaler och få vara och känna in dagen liksom.
Det har varit otroligt nyttigt för läkning och för medvetenheten för mitt välmående.

Efter gårdagens fix så är första advent både lugnets, ljusets och glädjens dag :)

<3

fredag 27 november 2015

Tacksamhetsdagar varje dag...

När det nu är thanksgiving i en annan del av världen där man ska känna tacksamhet för skörden som kom och alla människor som hjälpte till under svårigheterna de hade med den.
Det ordnades mat för att fira.
Sedan kommer då "Black Friday" dagen efter denna fest som då infaller idag.
Ja jag tycker om att känna tacksamhet, från det lilla till livet i sig.
Men jag har inga särskilda dagar för det utan känner den känslan så fort jag slår upp ögonen på morgonen :D
Däremot denna dag gillar jag väl inte direkt då vi alla konsumerar på tok för mycket och för tok mycket onödiga saker.
Bara för att det är billigt? :/
Nej jag gillar det inte.
Det som är bra är dock när konsumtionsprodukter/råvaror är billigare men resten...
Vet att många känner en inre stress av att kolla upp alla ställen som det är rea hos och försöka hinna med.
Stressa av och tänk att man behöver egentligen ingenting för att må bra.
Bättre att köpa en sak man verkligen vill ha eller behöver som kanske är lite dyrare, än en massa billiga saker som egentligen inte är den där rätta.
Det blir ändå att man i slutändan köper den där man verkligen ville ha eller behövde.
 Nog talat om detta.

Idag ska jag träffa familjen och få saker gjorda.
Mer gamla grejer får jag hem som ska skänkas eller säljas.
Måste få bort det nu för att få inre och yttre harmoni :)
Dottern och jag ska sedan mysa ner oss i biosalongen till Hunger Games.
Black friday blir en stormig men alldeles fantastisk skön social dag.
Ljusklotet i hjärtat får lysa upp den grå himlen som faktiskt är fin i sig.
Men vi alla behöver komma ner på jorden lite.
Energierna är alldeles för vimsiga och fullmånen rörde till det ännu mer.
Så meditationer ska få jorda mig och hålla mitt starka sken lysande.
Det är viktigt nu känner jag efter helt galna drömnätter och snabba vimsiga uppvaknanden.

Varma kramar skickar jag med vinden till er :*

<3 

 

tisdag 24 november 2015

Dagar med perfekt innehåll för Mig, som andra kan se som trista...



Igår pluggade jag ayurvedan.. iallafall försökte få in allt i huvudet men det går sådär och jag kan inte hålla på för länge för då kommer symptomen som varnar :))
Det är så otroligt klockrent och logiskt egentligen om vi för en gångs skull lyssnade på oss själva och våra kroppar.
Ska lära mig allt jag kan om min och människors läkning på rätt sätt.
Deepak Chopra´s bok "Perfekt hälsa" (om ayurveda) är skriven på ett riktigt bra och ingående sätt samt lätt att förstå.
Så tacksam just nu att jag har blivit bättre i min hmm "kroniska sjukdom" och har lärt mig att förstå hur allt hänger ihop och hur Allt påverkar våra kroppar, psyke osv.
Det går att bli frisk utan den kemiska biten som förstör, 
och läkarnas trångsynta oförståelse om att samma symptom hos oss människor INTE betyder att vi behöver /måste ha samma behandling och diverse annat till läkning.
Vi behöver inte ens ha samma "sjukdomar" fast symptomen är lika.
Tänk vad många av oss människor som arbetar på helt fel plats eller lever helt fel liv utifrån vår kroppstyp och vad de klarar av.
Inte undra på att vi skapar oss symptom och sjukdomar.
Som jag när jag under stor del av mitt liv levt med stress och trodde jag klarade den för att jag oftast har haft mycket på gång både inombords och i det yttre livet.
Jag fick mitt ungdoms drömjobb på H&M och trodde att jag skulle klara stressen då vi jobbade som 10 personer i en samt hade ett familjeliv på det med allt som hör till.
Men lyssnade man på alla varningssignaler?
Nej.
Jag är så tacksam och stolt över mig själv att jag vågade gå hela vägen för att följa min dröm, men nu finns det andra drömmar som ska uppfyllas.
Min kroppstyp är inte gjord för stress och där det är för mycket folk en hel dag och stimmigt.
jag behöver få lugn och ro för att samla ihop mig.. rensa tankar, känslor och intryck.
Därav att jag har varit en ensamvarg i perioder och verkligen njutit av det.
Jag har i ensamheten lärt känna och hitta Mig.
Det är fantastiskt :D 
   

Med plugg behövs bränsle och då fick det bli en mustig marockansk/svensk gryta med fisk och grönsaker.
Otroligt mumsig, nyttig och varm dessa kyliga dagar :)

Kvällen bestod av över tre timmars röstyoga på Shanti.
Vilket grymt pass och wow!! hur ljud och vibrationer får oss att läka.
Vi har ofta spärrar och blockeringar i oss som har lagrats i år.. och av gammal vana fortsätter vi att skydda det som behövde skyddas genom t ex spänningar, dålig andning och våra "masker".
Tänk hur mycket kroppen påverkas av allt egentligen.. vi samlar slagg och påverkas av saker på ställen inom oss som vi inte har en aning om.
Ja mycket intressant och underbart var det, och det finns så mycket mer att lära sig inom detta.
Det där behövdes kan jag säga.

Idag blir det väldigt lite vardagssysslor och mycket vila.
Det behövs lite balansering nu talar min kropp om för mig ;D

 <3



måndag 23 november 2015

Vill ge mitt förlåt...

(Vi har också en del i vad som sker..
Våga vara sann och ärlig)
 
Under de senaste åren har jag själv förändrats och vaknat upp ur min dvala.
Ni vet, ibland kan man få små korta glimtar av gamla minnen när man gör något eller är i en viss situation, och det är det som jag fick rejält idag.
Jag gick flera år i ett zombieliknande tillstånd där jag skulle försöka leva i en relation med någon under några år.
Ja det var ett destruktivt förhållande men vi båda ville varandra så väl fast det var helt fel tid för det.
Jag var så frustrerad och rädd att kroppen helt skulle kollapsa från mig men idag kan jag se klarare på det hela.
Jag var inte mig själv på långa vägar.
Små delar av mig fanns men resten...
Jag fick uppleva så mycket och ta del av saker och ting som jag nog aldrig skulle ha gjort utan personen.
Var så otroligt tacksam för allt denna goda fina människa gav till mig.. oss och delade av sig själv.
Ja det fanns många mindre bra stunder med, men dessa år har kommit med så mycket lärdomar och känslor som jag fick uppleva.
Jag vet att personen kände och tog emot den stora tacksamheten från mig, men just då hade jag velat visa den ännu större och det ångrar jag idag.
För en stund sedan kom det bara över mig och allt rabblades upp som en film.
Då kunde jag inte förstå att jag någonsin kunde vara värd allt detta, och idag är så jag så otroligt tacksam så att mitt hjärta knöt ihop sig totalt.
Stora tunga tårar behövde bara få släppa och rinna ut.
Solens orangea sken lös upp rummet samtidigt som denna känsla kom över mig och totalt knockade mig.
Den generositeten som jag fick uppleva har jag inga ord för.
Från de innersta tankarna till helt underbara gåvor och upplevelser.

Men detta handlar inte om det materiella så eller om pengar..
utan enbart om allt det som fanns hos honom..
  godhet, omtanke, medkänsla, kärlek...
Det handlar om att den tiden som jag var mitt destruktiva jag, obalanserad ut i fingerspetsarna och med rädslor när ingen kunde hjälpa, så var jag för "borta" för att verkligen kunna få fram min enorma tacksamhet för allt och finnas så mycket som jag hade velat.
Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna få säga mitt varma tack öga mot öga.
Eller få förlåta det som sårade och gjorde mig illa.
Och det som jag önskar mest av allt... att verkligen få be om förlåtelse för mitt.
Jag behöver det, men vet ej om jag kommer få yttra dessa ord i denna livstid.
  Allt är så starkt nu och jag Ser verkligen och det största av allt, jag Känner av tacksamheten i varje del av mig.
 Vi var i fel tid, men karman behöver lösas och läkas.
Det handlar inte om att jag har kvar några känslor för honom, utom kärlek till en medmänniska och en fantastisk person som jag fått ha en stund i mitt liv :)
Som jag bara önskar all lycka.  

Men min största önskan är just nu att få avsluta denna fas och få berätta om min tacksamhet och säga mitt förlåt.

<3



 

  
 
  
 

söndag 22 november 2015

Fina fina själ...


Jaa... han är bara för underbar och väldigt klok den där Mooji :D
Och komisk är han också.
Vi alla måste ju må bra och sprida det goda istället för att göda allt det andra som inte är bra för oss människor i denna värld.

Så med detta säger jag natti då jag ska njuta denna söndagskväll och må sådär bra man bara kan.
 Önskar er en god natts sömn och en ljuvlig kväll i höstmörkret :*

<3

Uppdaterat säljesinlägget efter en till rensning i hemmet... blev både skänkes till olika ställen och utsatta och lite loppis så...Kom och köp!!! :D

Fell in love...



Hittade en oanvänd klänning på "Myrorna" med lappen kvar och allt, av den stora modeskaparen Maud Fredin Fredholm som under 50- 60- och 70-talet var framgångsrik i både Sverige och utomlands.
Älskar verkligen hippiestuket och detta är nog jag i själen.
Jag har fler sidor, men hippiesidan är stor :D
Alla dessa höstfärger som var dessa årtionden tycker jag väldigt mycket om.
Och jag är väl lite höstmänniska också eftersom jag är född då samt alla dessa vackra färger som framträder under den tiden och myset som blir.
Mys är ju helt enkelt jag ;))

<3

Tänker mat...




Nu har jag som ekorrarna och hamstrarna samlat ett litet lager med de bästa (vitaminerna och mineralerna) produkterna på marknaden.
Vi försöker här att ta tag i våra vataobalanser och samtidigt försöka att inte få brist på det som verkligen behövs i våra kroppar.
Eftersom jag håller på att få bort mitt chipsberoende som orsakar en massa problem i min mage och resten av kroppen så tillverkade jag egna ekologiska och nyttigare chips på potatis och rödbetor till helgen.
Som den hmm duktiga kock jag är så blev det även en faktiskt riktigt mumsig vatabalanserande soppa så här i vintertider.
Jag försöker ju så gott jag kan, och nu ska det bli mer vegetariska och fiskgrytor som är bra för min balansering i veckan.

Mat... mat... mat...
Joo jag älskar mat i alla dess former.
Är mer än bara bränsle för mig kan jag säga :))

<3
 

torsdag 19 november 2015

Otroligt härligt.. jobbigt.. skoj.. intressant.. lärdomsfyllt.. glädjande med min resa...






Jag går min egna väg.. den som har förändrat och fortsätter att förändra mitt liv bara till det bättre.
Som jag sa till syrran häromdagen; Har aldrig varit och känt mig så här lycklig någonsin.. längst inom mig och ut.
Fast jag har haft bra år förr så var inte känslan så här djup eller klar.
Svårt att beskriva den faktiskt :D
Fler har frågat mig tidigare hur jag kan må så bra och känna lycka och glädje när jag som läkarna säger, har en kronisk sjukdom och verkligen har fått lov att ge upp så mycket och inte har den levnadsstandard som de friska har.
Man kan det om man verkligen jobbar stenhårt med sig själv på djupet och blir medveten om saker och ting.
 Men då gäller det att verkligen förstå att vid all smärta och vid allt jobbigt så kan man inte fly.
Man dör inte av det och det är ändå bara en känsla eller att kroppen inte är van vid dessa saker.
Egot/hjärnan är svag i dessa situationer och gillar inte alls att vara delaktig, men man måste kämpa över dessa murar som tornar upp sig.
Det är som för er som tränar hårt och alla muskler b la säger stopp.
Då kämpar ni på och det mentala är just bara det mentala.

Man kan ju inte fly, från något egentligen.
Det är som när vi efter en stressig och jobbig arbetsvecka måste dricka alkohol.
Vi drar ursäkter och ibland säger man att det är skönt att få slappna av lite av det.
Det är ingen avslappning, det är bara en ursäkt för att fly från allt det vi utsätter oss själva för och våra problem.
Vi löser dom inte utan tar till snabba lösningar som ger oss ännu mer att ta tag i sen.
Vi tränar för att fly.
Och det kan då bli för mycket för våra kroppar att klara av.. vi drar ofta på oss skador pga av det.

Så med det sagt så måste vi lära oss att vara i känslan och sen lösa och hitta kärnan för att bli FRI.

Det som jag håller på med nu, lösa upp det stora nystanet jag har knutit samman och packat in under alla dessa år.
Jag vill vara och kommer bli hel och balanserad.
Bli sams och sann med mitt inre barn och vara den jag föddes som utan obalanserna.
Tack vare allt jag har fått vara med om och fått ta del av så har jag fått så mycket lärdomar som jag är otroligt tacksam för :)

Min dröm inatt bestod av en galen långfärd på en cykel (hur man tar sig fram i livet).
Jag hade ett mål, att hitta min vän som hade någon typ av evenemang eller dylikt med flera andra personer som jag skulle besöka.
Detta var i en annan mindre stad och ingen karta hade jag och vilse kände jag mig (som jag även gör i mitt läkande ibland).
Jag kom fram till staden där jag frågade människor om vägen till centrumet, men de visste inte.
En kvinna (betydelsen kan vara intuitionen) pekade ut en ungefärlig riktning och sa att jag skulle ta en bred skogsväg jag hade framför mig som var en lång brant backe (spegelbilden vi har av oss själva, hinder från att röra oss framåt i livet och våra styrkor och förmågor) med tjocka madrasser i alla regnbågens färger och där det var stora "gupp" som man även skulle ta sig över.
Jag cyklade så länge det gick i denna branta uppförsbacke.
Sedan lyfta jag cykeln högt ovanför mig med mina armar och jag kände mig så stark.
Det var liksom ingen match att klara denna backe förutom lite pustar såklart :))
Sedan cyklade jag vidare och var fortfarande lite vilsen.. men jag kände att jag snart var där fast med en liten oro.
Frågade ett gammalt par om vägen igen.
Jag ville så att de skulle säga precisa vägar och riktning men det enda de gjorde var att peka ut den ungefärliga riktningen och berättade att det inte var långt kvar.
Jag råkade cykla till en återvändsgränd några gånger men suckade lite och fortsatte.
Tillslut fann jag platsen och jag hittade min vän.
Trodde att det skulle vara en rolig plats men var inte riktigt som jag trodde precis då, men jag minns att jag lämnade min väska på ett bord med en telefon och något annat i som jag var rädd att någon skulle ta.
Dock blev det aldrig stulet tror jag och jag cyklade nog därifrån nöjd och lycklig som jag minns det.
Tror jag hade någon med mig.

Allt detta pratade jag med min dotter om imorse och betydelsen i min resa som jag gör och som försöker speglas och komma upp i mina drömmar.
Drömmarna hjälper mig, och det är fantastiskt hur vi fungerar egentligen och vad vi kan lära oss av budskap både natt och dag och allt som kommer i vår väg genom livet :)

Idag blir det att ta sig till ett underbart djupgående pass med holistisk yoga igen på Shanti. 
Love it!!! 
<3
  
 
  

Kosten är så betydande... och känslan rädsla ska övermannas då det bara är en obalans...



Kosten är vår medicin.
Det är så otroligt viktigt vad vi stoppar i munnen egentligen.
Eftersom jag inte gillar oftast att stå vid spisen (fast det kan vara kul ibland) och att jag får blackouter i huvudet så försöker jag lära mig vad som är bra för våra kroppar (och speciellt min eller dotterns, för allas är rätt olika fast ändå lika).
Det handlar om vad som inflammerar tarmen, förstör systemet, triggar till beroenden och vad som är bra vid de olika årstiderna eller vid olika obalanser.
Har märkt att man förr har ätit helt fel.
Nu under vata perioden (ayurvediskt.. uråldriga Indiska läkekonsten) som är under höst och vinter så ska man äta oljigt, varmt och fetare.
Ganska logiskt eller hur?
Men ändå äter vi torra livsmedel eller kalla råa sallader som gör vår hy torr och vårt system ur balans.
Beror också på vilka obalanser vi har...

Nu har jag kommit fram till efter mycket funderande haha vad som är fel med min dåliga matsmältning, varför min kropp inte tar upp näringen ordentligt, det ostabila blodsockret, gravidkänslan, suget och inte en ordentlig mättnadskänsla efter mer mat-, socker ibland,- kolydrater efter en måltid b la (en av orsakerna).
För att jag äter för fort fortfarande trots att jag har börjat äta lugnare, för stora portioner för mig och min kropp (eftersom maten inte hinner absorberas i mitt redan obalanserade tarmsystem) och sedan äter mer då det gamla ligger kvar.
Att inte vara medveten vid måltiden och istället fokusera på annat som tv, datorer, stressen eller annat är inte heller bra.
Måste bli bättre på det.
Stressen är dock borta, men glupskheten finns kvar :))
Ibland har jag ätit försent på kvällen och då får kroppen inte den vila och läkning den behöver för annat eftersom den har fullt upp med att försöka absorbera maten.
Då kan man vakna mätt men ändå få sug av socker och kolhydrater.
Tung mat är inte bra på kvällen och det har man ju känt.
Äter man vid fel tider då kroppens matsmältningsfunktion inte är på topp så gör det inte gott för vår mage och resten av kroppen.
Att utesluta rött kött förutom ekologisk nötfärs vid väldigt få tillfällen har ändå gjort mycket gott.

Mycket som har kommit som aha-upplevelser genom åren då man var van vid att ha symptom och blundade för allt.
Dock visste man långt därinne men gjorde ingenting åt det.
Under tiden jag hade träningsberoendet för en herrans massa år sedan kändes magen lite bättre och gravidkänslan fanns inte.
Dock var väl inte den "nyttiga kosten" bra för kroppen ändå :D
Man lär sig så länge man lever haha.
Men fast jag har kommit så långt med kostmedvetenheten behöver jag ta tag i de dåliga valen.. chipsen och mitt sug för potatis.
Det är ju något som inte stämmer därinne och därför kommer beroendet av det.
Dottern har så mycket bättre karaktär än mig och har mest sina mackor (dock ekologiska) som en favorit.
Hon har också en ordentlig vata obalans.
Vi går framåt och klart vi ska fixa detta tillslut.

Jag ska bara till ett ayurvedaretreat och få riktig hjälp.. komma på rätt köl ordentligt.
Det som är min rädsla är min hälsa.
Kommer kroppen palla resan, intrycken och allt som blir?
Som ovan resenär har jag ingen aning om vissa saker o ting, så skulle vara skönt med en medresenär.
Kommer människorna där att förstå hur min kropp reagerar på allt och hur känslig den är?
Kommer de lyssna på Mig om jag blir riktigt dålig av behandlingarna (pga utrensningar o dylikt)?
Kommer jag förstå allt vad de säger och kunna uttrycka mig och förklara allt på engelska som jag är totalt kass på?
Jag förstår mer än jag kan prata, för blir helt ställd.. och just nu är min hjärna inte som den ska (har svårt att minnas svenska ord ju haha) pga skadorna som ME:n/obalanserna och mitt destruktiva liv gjort med den.

Jag önskar såå att jag struntade i rädslan som vi människor styrs av.
I många fall har jag det, men i detta fallet är jag orolig pga av de år som människor totalt bröt ned min kropp ännu mer då de ej lyssnade, förstod hur en människokropp fungerar eller brydde sig om hur jag mådde eller vad jag klarade av.
Men man kan inte haka upp sig o älta det förgångna ;)
Som sagt, det kan ju bli en helt fantastisk tid för min kropp och själ.

<3

måndag 16 november 2015

Ni har glömt några...





Jag förstår bara inte...
Jag tittar inte på nyheter pga olika orsaker men får ta del av vad som händer i vår värld ändå.
Sitter dagligen här hemma med ett hugg i hjärtat och tårar som rinner.
Den känslan som kommer över mig den tar med full kraft över i min kropp.

Men jag blir bestört av att media.. människor etc riktar in sig fullständigt på ett dåd eller händelse.
Vi människor ska då sända våra tankar enbart till detta när det har skett och sker hur mycket som helst överallt.
För mig är det en typ av hyckleri, hjärntvätt eller vad det nu ska kallas.
Låter hårt och skumt när man läser det, men tänk ett steg längre hur det egentligen är.
Ur psykologisk synvinkel så är detta bra eftersom vi skapar medkänsla, kärlek och sammanhållning bland varandra när något speciellt sker som vi alla riktar samma tanke och känsla mot.
För det är så vi människor fungerar och enklast kan ta till oss och handskas med detta.
Vi relaterar till oss själva när det sker i vår närhet, med människor som är som en själv eller om vi har liknande liv osv.
Just då kan vi känslomässigt ta till oss saker starkare.
Men kanske är det dags att ändå försöka förändra detta beteende.
Att inte behöva relatera... att kunna känna och öppna våra hjärtan och lägga bort våra rädslor som gör det svårt att ha det vidöppet. 
Det kan vara svårt eftersom vi är så.
Men sakta börjar människor förändras och bli medvetna om hur vi själva fungerar och vi är som människor.
Vi vill skapa något nytt och bättre, men pga rädslor från egot/hjärnan, på vilka plan vi är i livet eller vilka obalanser vi dras med så är det svårt att förstå på vilket sätt vi ska göra det.
Det är pga detta jag jobbar med mig själv så hårt, försöker bli mer och mer medveten och se allt lite större och djupare. 
Men det är svårt såklart.        

Ser Alla människor som lika och därför sänder jag mina tankar till världens alla länder och människor som mister sina liv och lider <3

Vi ska arbeta för fred, harmoni och kärlek bland oss människor, men vi fortsätter att göda krig, hat och plågor.
Vi fortsätter att exportera vapen.
Vi fortsätter att hylla soldater/militärer och skickar dem för att ge människor mer skäl till att fortsätta hata och kriga.
Vi fortsätter att göda dessa obalanserade människor att hitta fler platser för sina dåd där de kan få uppmärksamheten de behöver i deras destruktiva liv än att gå på kärnan.
Vi vill så gott men vi ser inte att ibland behöver vi vara realister och faktiskt hjälpa människor på rätt sätt.
Vi människor får destruktiva och hemska beteenden pga att vi aldrig går och läker kärnan i problemen.
Och sen skyller vi på allt och alla som skapar kaos i världen när vi bara sitter här hemma i vår ytliga trygga vrå med våra egna problem som aldrig blir lösta pga att vi inte är medvetna nog för att lösa dom.
Klart det ser ut som det gör i världen när vi försöker sprida denna empati och kärlek som vi faktiskt har, men att hatet och det destruktiva som göds av våra energier och handlingar.. som negativitet i ord t ex... tar över det goda.

Vi har dubbelmoral, och vi behöver vakna på riktigt.
Ja jag är rak och ärlig och jag rannsakar mig själv ständigt.
Vill egentligen bara skriva positiva saker och inte vara emot något utan istället för.. t ex fred.
Detta skapar bättre energier runt om oss.
Men ibland blir skriften hård pga att jag själv vill förändra Mig och vad jag och vi andra ständigt blir matade med i samhället och världen som inte är bra för oss.
Vill lägga fram det som jag blivit medveten om på min livsresa och det jag ser när jag vidgar vyerna lite.
Det är en träning för mig i min förändring till ett välmående bättre liv, och kanske en tankeställare för andra som vill bryta sig loss från "tunnelseendet" vi har.

Detta är ju ändå bara min bubbla med tankar men ändå för min egna del ett uppvaknande... :D

"Det ljus som lyser ska få lysa och sträcka sig 
som en filt över vår värld,
ge den värme som behövs för att leva.
Hjärtats vibrationer håller liv i det som ska vara levande,
och vi låter vibrationen spridas som vågorna på våra hav.
Ibland blir det ebb och ingenting når fram,
men i torkan finns hägringen dit vi alla vill komma.
Händer sträcks ut i de torra vidsträckta landskapen och dras sakta tillbaka när det förändras och vattnet återigen ger det liv.
Vill stå kvar med utsträckta armar och känna vågorna nudda min kropp.
Låta rädslan och ovissheten blåsa bort i vinden.
Låta vibrationerna från mitt hjärta spridas på vattenytan,
bort mot andra destinationer som jag aldrig någonsin har sett.
Men i min inre syn och känsla känner jag en främmande hand ta min i sin,
och tillsammans skapar vi magi på den plats vi kallar vårt hem."
©Lindha


<3 Peace, Love And Understanding <3