onsdag 3 februari 2016

Att inse att jag själv är orsaken till mitt mående och mitt liv...

Jag har suttit en stund och läst många av mina väldigt gamla inlägg här.
Mycket av det minns jag ej sådär ingående, och många minnen av hur känslorna var har klamrat sig fast.
Dock är de inte starka längre att jag mår dåligt av att läsa saker som var dåliga/destruktiva från mitt förflutna, men de finns där.
Detta håller jag på och försöker jobba bort.
Minnes avlagringar som inte behöver vara kvar.. de jobbiga och destruktiva.
Man märker att det har gått framåt i dessa rensningar och det ger en hopp att man gör något bra för sitt egna välmående.

Sen kommer det fler tankar...
Kan sitta och tänka på gränser som vi sätter upp här i världen och i våra liv.
 Att mycket av det vi har inombords inte får komma ut för att andra kan uppfatta det fel, triggas av det eller att det inte passar sig i vissa situationer.
Vi har "regler" för vad som vi får säga och känna ibland, 
och hur kan det skapa ett välmående för oss när vi bara kapslar in allt i oss själva.
Vi människor går med en mängd av olika känslor varje dag som egentligen behöver få komma ut och många av dem tänkas igenom varför vi får dem.
De tysta blir ännu tystare och vi sätter upp så många murar runt,- och i oss själva som blir som ett fängelse.
Så vi går alltså runt med taggtråd och stenmurar att vi kväver oss själva... det finns inget utrymme i vår yttre eller inre värld att andas och röra oss på.
Än mindre kunna leva helt fritt och gå in i saker utan att "minneskänslor" tar över oss.

Många kan tycka detta är konstigt eller helt utanför deras egna åsikter för att man lever ett "yttre" liv...
Jag har börjat leva mer i sanning med mig själv och få utrensat saker som gjort att jag har blivit dålig eller går och mår dåligt av.
Har ni tänkt på hur mycket lögner vi kör med dagligen?
  • Vi gör saker som vi inte tycker är okej eller mår bra av. 
  • Vi ljuger eller drar vita lögner för andra och lyssnar inte på oss själva.
  • Vi ljuger för oss själva när vi vill leva ett helt annat liv än det vi har.
  • Vi drar så mycket ursäkter för allt bara för att vi inte orkar eller är rädda för att se sanningen, göra något som egentligen är det rätta, ha något att skylla på för att man blivit sjuk eller för att man inte känner sig bekväm i vissa situationer pga saker och ting som egentligen har att göra med oss själva.
  • Vi håller inne med saker som vi tänker eller känner för nära vänner, familj eller andra pga rädsla för att förlora personen eller för att uppfattas som en dålig och elak person.
  • Vi vill ofta föra över orsaken, lägga ansvaret på,- och lägga bollen hos andra som t ex dåliga relationer, att vi blivit sjuka och diverse annat... pga vårt ego och obalanserade inre.
Jag skäms över mig själv att jag gjort mycket av det.
Varför vill vi vara sådana och ha sådana liv?
Att leva i lögner...
Vet att många inte förstår riktigt vad vi själva gör och tänker.
Men hela tiden hör man dessa ursäkter, gnäll på personer i relationer eller vänskap som förstör och sårar och att det aldrig är ens eget fel att man blir sjuk i cancer eller andra sjukdomar.
Vi kan skylla på några andra.
Allt har att göra med hur balanserade vi är, hur mycket vi bearbetar våra trauman,- dåliga barndomar och liv, hur vi lever med inre och den yttre påverkan samt hur sanna vi är mot oss själva.
Hört ursäkter med sjukdomar (även från mig förr) som att man har gjort allt, har läkaren sagt att det är kroniskt så är det så, har levt nyttigt i hela mitt liv och ändå fått cancer eller något annat.. men har man det då verkligen med allt? Nej! och jag kan inget göra utan väntar på forskning eller vad läkare säger...
ALLT har att göra med oss själva och det är bara VI SJÄLVA som kan göra oss läkta och hela igen.   
 
Jag märker detta ständigt både med mig själv nu när jag jobbar med det och med andra.. hela tiden.
Ingen vågar öppna munnen och inga vågar vara i sina känslor eller släppa ut dom.
Vi har inte lärt oss att kommunicera och ändå gnäller vi för att skit sker och vi mår dåligt.
 
Ja jag är öppen och ärlig, och jag vill förändra för att jag har insett på vägen hur så mycket bättre jag mår av det lilla jag har förändrat med att vara ärlig, sann och rak mot mig själv och andra.
Har även hört från flera att de mår bättre när vi har gjort så med varandra och uppskattar det.
Det är inte så svårt att prata och bolla tankar och känslor med varandra.
Det är så vi löser missförstånd och sådant vi grubblar på.
 
Skippa rädslan för allt här i världen.
Vi är alla rädda, men vi är så fruktansvärt lika och allt är fullt normalt... vi är ju människor.
 
<3
     
       

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar