fredag 19 februari 2016

Fredag och det rör sig i huvudet...

Jag vet att jag kan vara för rak och kanske göra folk obekväma när man pratar lite djupare om saker och ting.. men jag gillar inte mallen som vi människor måste hålla oss inom.
Jag vet även vad som kan reta gallfeber på de flesta människor :D
 Det jag har förstått är att vi egentligen inte vet någonting om vad som har hänt längre tillbaks i tiden.
Hur kan någon säga att bibelns historia är sann (jag respekterar de som tror på religioner, men regler som inte har med religion/en tro att göra kan jag ej förstå dock, men det är min åsikt)... hur kan vi veta hur grottmänniskor tänkte och gjorde egentligen på sin tid.. osv osv osv...
Vi människor kan ju inte ens skapa och hålla kvar rätt sanning när det kommer till att säga några ord från en person till en annan (samt leken man lekte som barn).
Allt handlar om makt, egot och kreativitet... och människor som måste få ha något som en "sanning" för att hålla sitt kontrollbehov intakt och en tro för att klara att leva.

Kom att tänka på en lärare i Malins gymnasieskola som sa att facit i en bok de hade var fel för att det inte var det som ansågs rätt i dennes ögon.
Hur kan denne person stå och säga att just dennes sanning är rätt?
Bara en av alla funderingar jag har :))

Sen då till detta lilla test..
Känn in orden.. - Hur kan du veta...?
Och sen se vad som händer inombords.
Blir du arg, frustrerad, måste du säga ett rätt svar som är "din sanning", måste du ha rätt för att du har läst det någonstans el att det finns " evidensbaserat", 
och vem säger att det är rätt då forskning etc ofta får fram nytt material osv.. eller vad rör sig inom dig?
Vet att folk nästan kan bli arga för att man säger de orden.. lustigt egentligen eftersom jag aldrig säger något som jag då anses som rätt.
Jag ställer bara en enkel fråga som triggar något hos oss människor eftersom det speglar oss på olika vis.
Intressant är det :D
Vad är sant och vad är påhittat egentligen o vet man egentligen att den sanning som vi tror är sanningen är det riktiga?

Ja detta triggar, och det är mycket intressant för en som upptäcker att livet är något helt annat och mycket mer spännande och intressantare att leva i än man trodde.
 
Lite mer tankar...
(som jag nog har skrivit lite om tidigare)
Sen ta detta med mensa, IQ och skolans studier osv.
Vem säger att en människa med skyhögt IQ är mest begåvade?
De personer som kanske har jättelätt att få in texter, kunskap inom skolsektorn och sådant kanske bara är en rabblande robot som bara ser svaren, men aldrig egentligen ser livet i alla dess skikt, rum och hörn.
Är man då mer begåvad?
Svårt att beskriva hur jag menar där.
Är det sanningen.. att vi ska vara eliter, robotar som "kan" svar och "fakta" men inte kan se längre eller djupare?
Är vi då begåvade och något extra?
Vet att många ser mensa som något där vi kan sätta människor i fack.
"Den personen har ingen intelligens för testet visade ett dåligt resultat".
Hur kan vi sätta människor i sådana fack?
Hur kan vi ta detta som en "sanning" och veta att man då är en "obildad" människa som inte kan leva gott i livet och ta sig fram och "bli något"?
Vi är Alla något!! <3
För att en person fick högsta betyg och har miljoner på banken betyder inte det att den är bättre och mer begåvad än någon annan.
Den personen kanske bara är just en "robot" och pengar är ju bara en illusion.. ett nödvändigt ont.
Vi kan ha massor av pengar på banken som inte ens finns.. komiskt :D
I skolorna har alla lärare sin egna sanning oftast och vad som ger ett A och vad som ger underkänt.
Det gäller ibland att ha tur både i lärare och vad man har skrivit etc.
Min dotter fick t ex ett stort A i ett ämne av en lärare och i samma ämne lite sämre betyg av en annan, trots att det var samma grej inom det ämne som båda kollade på.

Det är märkligt, och därför helt klart att ens egna sanning och det rätta kan vara en helt annan av någon annan. 
Ska det vara så?
Finns mycket att prata om runt detta och tog bara en liten del av det som jag funderat på.
Vi förstör våra barn och oss själva med detta elit,- och makttänket.

Jag vill leva i sanning och bara kunna vara utan att allt ska vara så svårt.
Och jag har INTE rätt utan bara spånar, och älskar att universum är stort och magiskt med alla sina dimensioner.
Jag är FÖR kärlek, att ta allt med ro och hoppet.
Vi behöver ju bara va, eller hur?! ;)
<3
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar