torsdag 11 februari 2016

Jag är fullkomligt normal...



Jag skrattar.. jag ler.. och jag gråter i massor.
Är liksom sprudlande i känslorna och det är så skönt.
Jag gråter inte för att jag är ledsen, utan oftast för att jag är så tacksam och så mycket är glädjande och fint.
Nog har jag gråtit massor av mycket som världen ser ut och det som sker, men på något sätt ska detta ske för att något ska förändras.
Och det känns hårt och tungt inom en, därav en massa känslor som ibland behöver rensas ut.
Jag är som sagt känslomänniska men det har flödat bra känslor i massor under de senaste åren.

Jag fortsätter att affirmera mig till goda händelser och vägar...
Låter mig fortsätta att fyllas av positivitet och lycka...
Läser massor av kärleks/livsböcker nu under en period för att det känns så bra :D
Lyssnar på favoritlåtar, mediterar, rensar och låter mig stärkas av holistisk yoga, försöker njuta och glädjas av varje dag och balansera.. är även "mänsklig" och "oflummig" för de som tror att jag bara håller på med sådant haha.
Kollade igenom mitt instagramkonto med bilder, och ja visst ser det ut som att jag bara är inne på den linjen och inte gör något annat.
Men vi alla har passioner eller perioder med saker i våra liv.
För mig har bearbetningen med mig själv genom b la detta, samt mitt intresse för allt detta som jag har haft i hela mitt liv blivit starkare.
 Men jag har andra intressen med och gör,- eller tänker på så mycket annat.

Nu sitter jag då här med ett lugn efter att ha fixat och donat med lite praktiska grejer...med ett leende och en liten känsla av pirrighet för mitt äventyr som börjar snart.. veckorna går ju i rasande takt.
Indienresan är betald, och nu inväntas bara packning och info om saker och ting.

Jag har nu jobbat och kämpat hårt under flera år på att bli hel och läkt.
Resan blir liksom både pricken över i;et och början på nästa steg.
Jag längtar så och andas för att vara i nuet...

<3

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar