fredag 22 april 2016

Att kunna läsa mellan raderna och se och känna helheten...


 
Har skrivit så mycket om hur allt hänger ihop med hur vår hälsa blir och är.
Alla intryck, hur vi lever, vilka känslor vi kan hantera.. vara i och rensa ut, medvetenheten, hur vi hanterar tankarna och sedan beteendet, vad/hur/när vi äter, om vi lyssnar på minsta lilla från vår kropp, hur vi balanserar kroppen med fysisk aktivitet/stretching etc, allt vi intar med gifter/kemikalier från luft och diverse annat och hur vi tar in och sänder ut vår energi osv osv.. finns så mycket som gör vår hälsa.

När man väl med hårt slit, då man plågas och får gå emot rädslorna från sitt ego, och tar sig över den där höga tjocka muren för att fortsätta läkningen så märker man hur mycket förändras på insidan.
Man är inte längre det där "offret" eller är sin "sjukdom"/obalans.
De mest destruktiva beteendena och känslor som bitterhet, frustration, vrede osv försvinner sakta och byts ut mot hopp, positivitet, lycka osv.

Det går framåt (om så sakta, för mycket tar tid) när man i sin hårda kamp mot obalanserna, sig själv samt andra människor och samhället som faktiskt är när vi är som boskap och måste följa fel saker för en själv eller bli styrda av människor som själva har obalanser.
Det går framåt när man istället för att bara läsa på om saker, tycka och tänka istället agerar och trots slit och plågande praktiserar alla lärdomar man får till sig.
Ingenting eller bara en liten del förändras med hälsan om man bara är kvar i sin trygga destruktivitet och rädsla för smärta, plågor och det jobbiga.

Det gäller att testa och forska på sig själv helt enkelt.
Vad klarar man och lyssna på Alla varningar kroppen ger en.
Det gäller även att se Allt som kommer till en.. och ta till sig det, för Allt har en mening :)
Ibland är inte rätt tid för vissa saker, och bara en själv känner när man kan och i vilken ordning man ska träna eller praktisera dessa.
MEN vårt ego är alltid med och ska bestämma... rädslor är det största som gör att vi inte agerar eller lyssnar.
Det gäller att träna på vad som är egots,- och ens själ/intuitionens talan.
 Så bara öva och öva och öva lite mer ;D
Det tar kraften man kanske ej har och energi, men för att bli hel och läkt så behöver man prioritera och känna plågan ibland dessvärre.

Så till detta att läsa mellan raderna...
Vi alla människor läser av varandra av det vi Själva väljer att se och ta in.
Är vi obalanserade väljer vi ofta avundsjukan, bitterheten och andra destruktiva beteenden och känslor som skapas av det som speglar oss själva och det vi triggas av från andra. (Det som egentligen bara handlar om oss själva)

T ex när jag nu har gått så smått framåt på min väg med läkningen och skriver om all förändring som har blivit med och inom mig så kan det låta som att jag är frisk och flera triggas av det på olika vis.
Min dagliga värk är försvunnen och symptomen mildare osv osv.
För jag är ju lycklig, glad för det allra mesta och hoppfull och kan göra lite saker.
Det ingen ser men som jag är helt öppen med är att min kropp fortfarande säger ifrån då och då eller ofta i perioder, men jag har förändrat mitt liv.
Varför hela tiden mata en själv med det dåliga när det bra är så mycket starkare, mer och tar över.. det som gör gott för läkningen?!
Jag accepterar det och är i det men jag är inte obalanserna och de ska inte ta över mitt sinne och kropp.
Detta jag gör har ju hjälpt väldigt mycket och hjälper mig att bli mer och mer läkt fast det tar tid.
De som lever nära mig ser ju stor skillnad på bara ett par år.
Jag testar mig själv, jag balanserar ständigt min vila med aktivitet (som vardagliga saker, dammsugning, disk, tvätt, mathandling osv) för att jag lyssnar och har lärt mig de minsta lilla tecken på symptom som kommer och utmattningen i kroppen, jag Prioriterar Allt osv.
Det är ett ständigt arbete 24/7 med att praktisera i sinnet, kropp och själ och att byta ut hela det destruktiva spektrumet eller vad man säger :)) till ett sunt och bättre liv för hela mig som jag består av och den värld jag vill och behöver leva i.
För att just allt hänger ihop.
 
Jag är överlycklig att kunna ta hand om mig själv.. (duscha, toalettbesök samt laga/göra iordning mat) och orka med mina vardagliga saker i stort varje dag.. dock inte alltid och kanske minska på göromålen.
För detta var inte en självklarhet för mig under många och längre perioder.

Jag är lycklig över att känna glädje när man tar sig upp ur sängen varje dag.
(Var sängbunden förr väldigt långa perioder och ofta och när jag tog mig upp och försökte leva var det med en robotkropp och envishet då jag plågades oerhört mycket som många inte kan förstå)

Jag är lycklig att kunna "ta hand om" dottern, lyssna på henne och hjälpa henne med lite av det hon behöver hjälp med. (Ibland mer och ibland mindre)

Jag är lycklig över att kunna lyssna på ljud (för mycket ibland pallar jag fortfarande inte med) och se i det dagliga ljuset utan att vilja dö och gräva ner mig i en grop för att komma bort från smärtan och plågorna det gav mig.

Jag är lycklig att mer och mer kunna umgås med nära och kära och mina vänner utan att vilja skrika att jag behöver tystnad, slippa tänka, att slippa smärtan av "MEmigränen" och en kropp som bara ville dö av utmattning och diverse symptom.
Orkade inte ens lyfta upp ögonlocken eller öppna munnen många gånger.

Jag är lycklig att jag kan utföra holistiskyoga och sitta upprätt vid meditation.

Jag är lycklig att jag idag kan läsa... (ja en hel och flera böcker som romaner t ex) och se filmer på tvn utan att vilja skrika att allt dödar min kropp med plågor.

Jag är lycklig av att jag fått så mycket lärdomar och kunskap som kommit till mig precis när jag behöver.
Och allt jag blivit medveten om på vägen.

Jag är lycklig över att VÅGA!!
Att skippa mycket rädslor, att bestämt vara i sanning med mig själv, att göra det som min magkänsla säger mig och att gå ur mina destruktiva trygghetszoner.
(Tränar fortfarande på detta, men har klarat mycket)

 Jag är lycklig över att jag fick denna oerhört plågsamma obalans/"ME sjukdom" så jag fick mer kunskap och en chans att förändra mitt liv till det bättre, 
och förstå hur vi måste göra för att få ett bättre samhälle och en bättre värld.
Har dock mycket kvar att få kunskap om och kommer aldrig i detta liv bli helt fullärd.
Men jag tog chansen tillslut och bröt mönstret (det större iallafall för nu ;) )
Och jag fortsätter att bearbeta och läka mina obalanser och träna på allt jag behöver för att bli hel utan destruktivitet.
 
Det lilla gör väldigt mycket när man har fått erfarenheter av att inte kunna något med sin kropp och knopp, att ingenting fungerar.
Och det lilla gör mycket när man vet hur det är att inte ha pengar och kunna ha mat på bordet till att ha liite mer för att kunna både äta och något annat.
(Tacksamhet)

Men döm inte andra eller mig när ni bara ser det Ni ser.
Vi måste börja läsa mellan raderna och förstå helheten än det lilla som speglar oss och det vårt ego vill att vi ska se.

Jag är inte bättre eller sämre än någon annan människa.
Jag har bara fått en chans att få en massa lärdomar och har valt det som gett mig dessa.. både dåliga och bättre.
Jag har valt att faktiskt förändra för att se hur bra man kan må i livet samt läka mig från en "kronisk sjukdom".
Och jag älskar att utforska :D

Nu blir det att vila denna utmattade kropp.

Kramar och all lycka till er från en själ som lyser och har sina fläckar :*

<3
 

    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar