lördag 9 april 2016

Indien med sin ayurveda... tur och retur... del 2...





Några dagar har gått sedan hemkomsten från Nikki´s Nest i Kerala... den mest fantastiska resan för mig och min hälsa.. det jag behövde och de lärdomar jag behövde få till mig just nu på min resa i livet.
Sitter här och ser på alla foton och minns känslan...
Att ligga i min solstol utanför rummet och se upp mot palmbladen.. de stora klasarna med kokosnötter.. fåglar och ekorrar som får mer liv i mitt synfält... alla ljud... men ändå ett så stort lugn...
Se de arbetande terapeuterna, läkarna och besökare som sakta tar sig fram eller vilar i sina stolar med en renande juice i handen (för sin/sina obalanser) på ayurvedakliniken nedanför.
Det var som att allt bara lossnade inombords och i huvudet.
Släppte taget om oväsentliga saker och framtida tankar, bara försökte vara i precis det som var just då.. precis i det ögonblicket.
Och jag kom på mig själv att det faktiskt fungerade rätt bra trots allt.

Resorten och de som arbetade där var bättre än jag väntade mig.
Om man inte ville handla något extra på resan så fick man precis allt man behövde i kostnaden man hade lagt ut för resan.. förutom dricksen som man gav sista dagen.
Man åt nog mer än man behövde dock, och var mycket som man ville smaka men som inte fick plats i magen eller som jag valde bort pga att jag ej ville förstöra den någorlunda (ja jag åt mycket frukter och grönt som var råa som ej är lämpligt för vata) rätta kosten för mina obalanser i vata/pitta.
Gick ner nästan 2kg trots all mat, (dock väger jag mig aldrig och bryr mig om vikt, men läkaren kollade upp oss) men var nog all vätska som jag lätt samlar på mig och bokstavligt talat all skit/slagg/toxiner (ama) som funnits i mig under många år.
   

De branta uppförsbackarna i hettan av den stekande solen tog ibland kål på mig, men det positiva var att jag fick lite träning ;)
Kroppen sa ifrån lite dock.
 


 

Den gulliga kocken på stället och alla "småkockar"/ serveringspersonal var underbara.


Vår näst sista dag fick vi välja om vi ville ha färsk fisk till middag.
Jag tvekade då de vegetariska rätterna gjorde gott för mig men valde ändå att testa.
Två stora kotletter var mer än nog och maten fyllde alla rum som fanns.
Magen protesterade och för en kort stund fick jag avvika från sällskapet :))
Men fullkomligt älskar att utrensningen var stor dessa dagar.
 
Sista middagen serverade de en massa mat på ett bananblad.
Kockarna/matpersonalen gick och serverade oss en efter en i lång rad och det kändes som om maten aldrig tog slut.
Efterrätten var typisk från Kerala och den var riktigt mumsig, men dock var man för mätt för att orka äta upp.

Och ja jag saknar all god mat, röror, frukter/grönsaker och tillbehör när jag sitter här hemma och försöker komma på vad man ska äta.




Bredvid Nikki´s Nest låg en annan ayurvedaresort.
Jag och den äldsta kvinnan i vår resegrupp bestämde oss för att ta en promenad dit en dag för att handla på ayurvedabutiken de hade.
Idag önskade jag att jag hade köpt mer av ayurvedans örtmediciner, tvålar, kryddor och teér än jag gjorde då allt var väldigt billigt.
Men lätt att vara efterklok.
Kände dock ingen lust att handla när jag var där borta konstigt nog.. och det var väl ändå bra kan jag tycka på ett sätt.
Då har det hänt saker i mig, och lärdomarna samt bearbetningarna har börjat ta fäste.
 





De flesta av oss skippade resan till Trivandrum för att vi kände att våra kroppar inte hade energin och lusten.
Men några av oss tog tuk- tuks till Kovalam som inte låg så långt ifrån oss för att kika vad de hade där.
Räckte med ca en timme och en lugn promenad för oss bland myllret av indier och deras familjer, turister och försäljare.
På vägen hem stannade vi till i en liten butik som ägdes av en urgullig familj.
De vackra barnen hjälpte till med att bära de små korgarna med sådant vi ville köpa med oss hem.. kryddor och rökelse blev det för min del.
Vi blev även hembjudna på middag hos dem, men som vi tyvärr inte kunde tacka ja till.. ledsamt.
De spred sådan glädje runt sig på något vis, och flickan vinkade flera gånger när vi satt oss i våra tuk-tuks för att fara tillbaka.

Men otroligt kul att få lite hum om hur människorna är och hur de lever.



Det tråkiga med landet är nedskräpningen och deras icke existerande syn på klimatet.
På mornarna vid soluppgången såg stranden ut som rena soptippen vissa dagar.
Och det som chockade mig mest var att "badvakterna" krattade ihop det och grävde ner skiten i en liten grop lite varstans.
(Det lilla jag såg av det)
Det bryts ju ej ner.. någonsin.. och krabborna som gräver sina hål får bo bland plast och diverse annat.
Förstår inte att ingen har satt stopp för detta innan.. det är ändå år 2016... sorgligt.  
 




Hemresan på 23 timmar med alla kontroller och ett längre stopp i Doha, Qatar var inte så dumt ändå.
Man var slut och trött, men hotellrummen vi fick för vila innan planet hem till Sverige var gigantiska.
Badrummet med både dusch och badkar hade man velat utnyttja bättre än bara en snabb dusch för att fräscha till sig lite.
Frukostbuffe´n hade mycket och lite till, men min utrensande mage och min bra karaktär ;) skippade det dåliga.

Summan av det hela...
Den långa resan blev väldigt lyckad för min kropp och själ med massor av skratt, djupa samtal och många fina minnesbilder inom en och Havet.. de underbara havet med stranden som värmer mitt hjärta och får min själ att komma till ro.
Mötet med alla underbara och fina själar kunde inte ha varit bättre och vi blev en väldigt lyckad grupp.
Chocken över att min kropp inte deckade ihop totalt eller gav mig svåra symptom är för mig helt otroligt.
(Jag var urlakad i perioder och utmattad var dag både av processen och intryck osv), men jämfört med hur det brukar vara eller är i situationer med mycket intryck etc så är detta väldigt milt)

Huvudet känns lättare än innan resan och MEmigränen samt MEfebern har hållit sig borta.
Hoppet inom mig är större än någonsin att detta kommer bli bra... jag kommer sluta fred med min kropp.. den kommer att läka med b la hjälp av den klockrena ayurvedan.
Det finns aldrig något som heter kroniskt.. det finns bara något som heter acceptans, tålamod, lärdomar och att älska livet precis som det är och vad som blir.

Allt har en mening.
(Tårar rinner av tacksamhet)

<3



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar