torsdag 12 maj 2016

Jag lovar... jag orkar...



Under maj månad är fokuseringen lite större på diagnosen och sjukdomen ME/CFS.
Tusentals människor drabbas, och även jag fick den efter ett liv med både yttre och inre påverkan som givit mig alla dessa obalanser under många år.
Sjukvården och läkarna står ovetandes och handlingsförlamade då de som blivit insatta i detta meddelar oss att ingenting finns att göra, livet är i stort sätt "slut" (de liv vi hade) och vi kommer aldrig kunna arbeta eller leva ett normalt liv igen.
Efter att ha lyssnat och kämpat för min hälsa i så många år, accepterade jag tillslut plågorna, de långa perioder jag var sängbunden med att inte kunna se ljus eller höra de minsta lilla ljud utan att känna att man ville dö.
Att gå med känslan att ha över 40 graders feber, smärtor i hela kroppen, migrän, en kropp som inte ens kunde ta mig till toaletten utan en envishet, tårar som forsade och en styrka som egentligen inte fanns är inget jag vill ha igen eller att andra ska bli utsatta för.
Och en hel massa andra symptom utöver dessa genomsyrade mig varje dag.
Mitt liv jag hade med vardagssysslor, umgänge med dottern, intressen och det sociala fanns egentligen inte.
Jag satt på mig mitt skal och tvingade mig ofta till olika saker, men det var som att jag var i en fruktansvärt smärtsam bubbla.. jag ville aldrig acceptera mitt tillstånd.
Idag kan jag inte förstå hur jag klarade att sätta på den där roboten fast kroppen i sina plågor egentligen hade slutat att fungera.
Jag förstår att jag klarar att vara den där roboten när jag under hela tre-fyra tillfällen i mitt liv har varit ordentligt utbränd men fortsatt att gå i skolan/jobba och sköta familj/livet.
Men det är inte såhär man ska behöva leva.

Jag gick min egna väg och jag är ej min "sjukdom"/obalanser.

Efter frustrerande och ilskna samtal med sjukvård på olika distanser och försäkringskassan bestämde jag mig för att en kronisk sjukdom inte skulle få ta mitt liv som jag flera gånger hade en tanke på under åren.
De lurade mig och de grundliga undersökningarna gör de inte.
Starka mediciner som de bara ville testa på mig gjorde mig inte läkt, tvärtom.
Efter otroligt kämpiga dagar med att försöka läsa mig till samt besöka alternativmedicinare och hitta naturliga sätt att läka blev min livskraft.
Jag lär mig ständigt om att allt hänger ihop och vad våra inre organ, system, det emotionella/mentala/intryck och kosten osv osv gör med vår hälsa och hur de fungerar när vi inte lever balanserat och lyssnar på vår kropp och själ.
Under åren har det gått framåt i min läkning just för att jag slutade att lyssna på de som inte hade hopp pga att de ej hittat botemedel i forskningen eller förstod hur vi fungerar och istället började jag forska på mig själv.. förändra mig och mitt leverne och hitta kärnorna och läka på djupet.

Med detta vill jag att ni ska förstå att livet idag oftast inte får oss människor att må bra eller hålla oss friska.
Vi måste stanna upp och faktiskt inse att obalanser vi får i de destruktiva liv vi lever leder till olika grader av "sjukdomar".
Vi sätts in i olika fack fast vi alla ska behandlas individuellt.
Mitt fack där jag har hamnat i kallas ME/CFS där inga botemedel finns som specialisterna säger.
Mina obalanser gick för långt och för djupt och därmed blir de en "kronisk sjukdom".

Jag vill även säga att det finns Hopp och det finns sätt att läka på.
Det tar tid och kraft men jag har hela livet på mig att finna alla dessa svar.

Jag gör inte detta enbart för mig, utan för min dotter, mina vänner, min familj och alla människor i vår värld.
INGEN ska behöva plågas, och INGEN ska behöva spendera sitt liv med att ligga sängbunden, ensam med bara sina tankar som skär i huvudet av smärta och en kropp som inte orkar förflyttas.
INGEN ska behöva få denna fruktansvärda "osynliga" "sjukdom".

Jag tror inte på sjukdomar, men jag tror på läkning av obalanser.
Och jag vill få er att bli uppmärksam på det fack (sjukdom) jag och så många har hamnat i, både barn och vuxna, med inget hopp om bättring och inga svar på våra frågor.

Jag vill ge alla med ME/CFS en stor kram för att ni fortfarande kämpar så hårt.
Jag vill ge er hoppet som faktiskt finns.
Jag vill ge er svaret som ni vill ha men som bara finns inom er själva.
Kämpa och lyssna vad er kropp säger till er.
Förändra tankar, mönster och ert liv.
Det finns hopp om att bli hel, det finns ett balanserat liv om vi bara står emot samhällets hets och det finns ett underbart liv att leva i.

Mvh,
 en envis obalanserad själ som sakta blir mer och mer läkt, trots små svackor av total utmattning (som idag).
En dag då dottern med sina stresseksem och lättare utbrändhet krockar med mitt.. då missförstånd och vår utmattning blev ett litet tjafs men som fort blev bra igen <3
Inte lätt ibland med livet och alla känslor som det kommer med.
Och inte lätt att skola om ett barn att inte lyssna på,- och leva i detta elitsamhälle som vi alla ska bo i, och vara den där duktiga som aldrig blir duktig nog i sina egna ögon.

Bara ut med det, förstå, andas och lev igen.

<3  





  






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar