söndag 15 maj 2016

Svammel och öppenhet är den jag är... men jag älskar det ;)

Det är söndag och här ligger jag i soffan.
Försöker minnas när jag sist hade dessa feberkänslor jag har nu i min kropp.
Det var så länge sedan jag verkligen behövde vila hela dagar eller hade starka symptom, och jag känner bara tacksamhet över alla dagar jag har fått tagit del av en vardag utan att "kräla efter golvet" i total utmattning och diverse...
Men ändå är det inte alls så som jag har haft trots att de flesta människor inte skulle ha älskat detta :D
Kan iallafall prata, laga mat och göra smågrejer just nu.
Jag har fått åka på min drömresa och fått alla dessa fantastiska behandlingar, lärdomar och gått emot mina egna rädslor.
Jag har fått ta del av andra fantastiska människors historier och deras klokheter.
Jag har fått dela sådant som för mig har givit mig ett liv tillbaka och det förgångna som snart inte längre finns kvar som ett smärtsamt minne.. bara något som jag är glad över att ha blivit skapad av. 
Jag har under hela denna tiden som jag har klarat att balanserat mig någorlunda och för en lång stund fått "semester" ifrån fått fortsätta att utvecklats.
Det måste ha varit en mening med att jag skulle klara allt detta för att gå vidare på min väg och förstå att jag kan gå hur långt som helst och lära mig mer och mer.
Alltså min lycka med allt går inte att beskriva.
Det har hänt massor som gör att mina aha-upplevelser för min kropp och hälsa har blivit mer och mer klara.

I fredags var jag ut och träffade en av mina bästa vänner.
Jag visste att jag egentligen behövde vila nu när kroppen har börjat varna lite högre igen, men att få vara social och få ha dessa djupa samtal och skratt kände jag att jag behövde.
Så ibland får man prioritera trots varningar och försöka återställa ordningen efteråt :D
För första gången på väldigt lång tid öppnade jag lite av min mur.. min skyddande höga mur mot omvärlden och lät mitt skratt komma ut och min piggare glada själ som jag har här hemma mest hela tiden.
Denna mur som jag behövde ha för att sortera ut det som inte gjorde mig gott och de energier osv som tog för mycket av min kraft med min fortsatta läkning.
Det är svårt att förklara både för vänner och andra att jag bara har lyssnat på min intuition.. min starka känsla och vad rösten i mig från hjärtat och magen har sagt.
Jag fick det äntligen förklarat på ett sådant sätt att det medförde en förståelse.. underbart skönt :)
Prioriteringen (som rösten och intuitionen i mig har sagt) har varit det rätta och det som vi alla egentligen behöver.
Har varit mycket själv, är medveten om ekonomin (fast jag helst vill skippa allt som har med pengar att göra) och var pengar tar vägen.. äter i stort sätt nästan aldrig ute pga ekonomin (att det är onödigt helt enkelt) och för att maten oftast är fulla med gifter och näringsfattiga på de flesta ställena eller ej är bra för att läka mina obalanser.. har från flera håll fått frågan hur jag har råd med ekologisk mat t ex, och svaret är att vi ligger på ungefär samma matkostnad som tidigare förutom att jag har förändrat hur mycket svinn som blir.. storlek på inköpen och att vi har förändrat så mycket i livet och blivit mer medvetna om pengars värde och om vad som är onödigt och inte.
Människor gnäller att de ej har pengar och så har de mycket mer att leva på än jag och många andra.
Man måste även se vad man verkligen har råd med och extrautgifter som kan dyka upp.
Att ha intressen, bil eller renoveringar osv som slukar pengar är kanske inte det bästa om man inte har dessa extrapengar utöver räkningar och mat som man måste ut med.
Tyvärr märker man alltför många som gnäller på att pengarna försvinner och att de står utan i mitten på månaden och sen köper de allt möjligt och åker runt överallt trots det.. hur tänker man då och hur medveten är man?
Jag har även valt att inte ha en kärleksrelation eller ta in för många nya bekantskaper (ha ytliga samtal som tar mycket av min energi) i mitt liv på sistone osv osv.
Jag har enbart gått efter vad min känsla i magen/hjärtat har sagt och känts.
Svårt kanske att förstå för er som läser, men jag behövde detta i mitt läkande fast jag älskar att lära känna eller prata med nya människor trots min blyghet och såklart vill jag även ha en själsfrände i mitt liv med en dag :)) 
Jag har varit medveten om att jag har varit kall, distanserad, tyst och tråkig pga det, och efter varje gång har jag frågat mig själv varför jag utstrålade det och hade det beteendet.
Men jag vet ju svaret, och jag har ändå känt att jag har skrattat, varit skämtsam och kärleksfull på insidan.
Men ingen har fått se det riktigt så som jag vill.
Dock uppfattas inte jag alltid så jag själv känner mig, men jag ville ändå förklara.
Prioritering för mitt fortsatta liv.
Det är mitt svar.

Direkt märkte jag att blickar gavs, människor började återigen våga sig fram (nu menar jag både kvinnor och män), jag tillät mer konversationer och jag öppnade min port för att försiktigt låta mer energier få mer fritt spelrum i min atmosfär.
Jag var försiktig och hade mitt tunna skydd, men jag vågade tillåta.
Så tack vännen för kvällen och de andra vännerna som hängde på <3

Det är en otrolig känsla hur häftigt det är att kunna förändra, öppna och stänga sig själv.. sitt energifält osv och se hur människor påverkas av det och hur jag själv gör det.
Jag forskar ständigt på mig själv och lär mig hur vi människor fungerar genom denna resa jag gör på min egna väg.

Sedan har jag kommit på, eller egentligen vetat fast jag inte visste om jag skulle tro på min känsla, att min kropp drar åt sig otroligt med vätska.
Har knappt rört mig på 8 år.. vardagsmotionen har ej funnits heller.
Har testat min kropp små perioder men det har inte fått bra resultat.
Dock blivit bättre att kunna röra mig mer nu de senaste åren utan att få starka symptom, men balansering är viktigt och vintrarna sker i hemmet utan rörelser förutom den lugna yogan.
Jag powerwalkar ibland och kan göra bra mycket mer vardagsmotion nu utan att känna av mer än lite utmattning och små symptom ibland.
Det är en magisk känsla att kunna sköta hemmet med disk och smått och gott utan att behöva ligga deckad i flera dagar :D
Tror jag bara gick några få powerwalks under den senaste hösten/vintern för att kyla gör min kropp sämre. (Vataobalansen tar över)
Jag vet att jag har en vata-pitta kroppskonstitution inom ayurveda och att jag har en bra förbränning genom det.
Den svullenhet/mullighet jag har fått är vätskeansamlingar.
Några gånger under alla dessa år med ME/obalanserna har min kropp under några dagar förminskats ett par storlekar för att sedan efter en tid svullna igen.
Efter Indienresan tunnade jag ur igen för att nu ca 1½ månad efter börja lägga på mig lite vätska igen.
Det är mycket i mitt inre system som ej fungerar som det ska och jag har full koll på det.
Dock finns det flera orsaker som gör att vätskan inte håller sig borta och jag undrar då vilken av dessa som jag måste rikta in mig på.
Jag önskar att jag fick åka tillbaka till ayurvedaläkaren i Indien som sa klart och tydligt vad man skulle göra och vad jag själv behövde :D
Blodsockerfallen som oftast är kraftiga och suget på olika saker fanns inte där överhuvudtaget och här hemma har de kommit tillbaka.
Där åt jag massor och hade rutiner som jag även gör här fast på ett annat sätt, (åt 3 gånger per dag) och fick djupgående massager etc varje dag.
Fick rensa min kropp för att börja bygga den på nytt och flödet blev bättre.
Jag tror att världen där var bättre för mig än här hemma just nu om jag ska vara ärlig.
Men jag ska fixa detta och klura ännu mer :)
Bra att ha en blandning av storlekar i min garderob iallafall haha.

Det som jag med har gått djupt in på och fått en otrolig levnadsglädje av är att jag har upptäckt att allt vi lever i och gör är helt onödigt.
Tänk er att ni bara Är.. allt runtomkring er finns egentligen inte.
Vi skapar något som är besvärligt och för mycket av bara för att vi testas dygnet runt.
Vi testar oss själva och kontrolleras av vårt ego.
Kraven, pressen, livet för barnen i skolan är egentligen något helt obetydligt som vi bygger upp och som har gått alldeles för långt åt fel håll.
Om vi bara en dag släppte Allt och bara va.
Om vi följde vår inre röst och gjorde bara det som vi från grunden är och vill.
Hur skulle det vara?
Jag och min dotter brukar prata om detta och det är en sådan häftig grej.
Precis så som när man tänker djupare på att man faktiskt finns och lever.
Det blir en riktigt konstig känsla av den tanken inombords :D
Nej vi har helt enkelt spårat ut som människor.. det är min åsikt och den står jag för ;)

Jag fortsätter med det här spännande skolarbetet jag har i mitt liv och njuter av att jag återigen lättade på mitt skyddsskynke och kikade ut för en stund.
Mer av skratt, kärlek, beröring och blickar in i ögon.. våra själar.. är mitt kall för nu.. (iallafall försöka) ;D

(PS: Jag är Ej perfekt, så något kommer uppfattas fel här)

Kram på er :*

<3














Inga kommentarer:

Skicka en kommentar