lördag 4 juni 2016

All by myself... ;P


Denna veckas oro och till viss del flängande slutar rätt okej ändå.
Att bara få vara och släppa allt med lite snacks, kombucha och det äckliga "skitpulvret" (Triphala) från Indien gör att mycket rensas (bokstavligt talat) :D
Har även hittat en ny favorit bland Juha Mularis låtar, så jäkla bra!!
Och då ville även orden komma ur mig helt plötsligt trots ett huvud som inte fungerar bra just nu.
Nåt som universum ville att jag skulle få ut kanske.

" Vi möts igen vi två, den dag vi inte trodde skulle komma igen.
Låt mig få veta hur du egentligen mår, då jag känner din sorg finnas kvar.
Se in i mina ögon så blanka och våga stanna.
Ge mig den där sista tåren som rinner på din kind,
låt mig stoppa den då jag nuddar din hud med mina läppar.

Jag vet vem du är där bortom dina vita lögner.
Behöver aldrig låtsas för mig, behöver aldrig visa någon du inte är.
Du är den som stadigt står kvar, du är den jag inom mig bär. "

~ Lindha~

Ibland blir jag bara så innerligt bedrövad på hur samhället talar om för oss på olika vis vad vi ska ha för att vara lyckliga och må som allra bäst.
Om man t ex tar en av sakerna... vänner och fara runt på ditten och datten med så mycket människor som möjligt.
Det finns så många människor i världen som inte har någon.
För vänner måste man ha för att ha ett bra liv säger dom.
Har under stora perioder i mitt liv älskat att vara en ensamvarg.
Trots vänner så har jag mått otroligt bra i mitt egna sällskap och det har bara varit så.
Just nu och sen en tid tillbaka har min kropp och mående fått stå i vägen för att vara social, och jag förstår om människor försvinner när jag inte kan planera hela tiden eller orka hitta på saker i veckorna eftersom jag prioriterar familj, mig och hemmet.
Sen prioriterar jag oftast det som jag mår bra av nuförtiden och alkohol är väl inte det bästa just nu, och gillar inte hur man blir av det eller beteenden som kommer ur det :D
Har även väldigt få vänner som har samma intressen som mig, och förr anpassade jag mig oftast efter andra och ville inte att de skulle vara tvingade att göra något bara jag var intresserad av.
Klart jag gillade vissa av sakerna men...

Jag saknar människor som jag kan prata om allt med... skratta och gråta med.. ja ni vet bara ha skoj och allt livet kommer med...
Att slippa känna känslan av att man blir utnyttjad i olika situationer eller om personen bara använder en som andrahandsval.
Men jag förstår att jag kanske inte är som alla andra och att jag är lite svår just nu pga att jag inte vill bli sämre och få lov att ta steg tillbaka i min läkning.
Det jag däremot vill ha runt mig är ärlighet.
Hur ska en nära vän vara?
Det jag saknar just ikväll är en sådan djup och nära vänskap man kan ha med en kärlekspartner... en sådan där ärlig och äkta vänskap där ingenting är konstigt och där man kan vara precis som man är.
Men livet är precis som det ska vara.
Saknaden är ibland bara så stor... och jag känner den och ler av påminnelsen.

<3






   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar