söndag 31 juli 2016

Så jäkla bra...


Ta 8 minuter av ert liv och se denna... på bara 8 minuter sammanfattar denna det jag skrivit om (och så många andra) och förändringen jag har börjat gjort för att må så bra som jag gör och vara så lycklig i mig själv mest hela tiden .. är dock människa men ja ni fattar.. :D
Allt handlar om att börja förändringen med sig själv.
Jag blev känslosam just för att medvetenheten har gjort så mycket för mig som jag aldrig trodde kunde ske.
Jag fullkomligt älskar Livet och våra lärdomar.. wohooo!! 
Det finns såå mycket bra i vår värld med sanningen från oss själva, där egot inte bestämmer.

<3





En helt vanlig lördag...



Efter vila och balansering så kom lördagen med ännu lite mer av det och städning av både delar av hemmet och mig själv.
Men även med drömmar under natten med ännu mer bearbetning, detox av det äckliga skitpulvret "Triphala" från Indien och en renande frukost med mina ädelstenar för dagen.. rökkvarts och sodalit.., balanserande pittate i sommarvärmen, en grön smoothie, hett citronvatten för att basa kroppen, ge en bättre matsmältning och detoxa kroppen samt lite extra tillskott av järn och B12/folsyra och andra B-vitaminer från "Innate Respons".

Jag känner när det är dags för lite mer rensning då slaggprodukter/ama i kroppen gör att jag får en liten svidande känsla och att jag känner mig uppstoppad uppe i magen då problemen börjar i tunntarmen.
Vätskan blir jag inte helt av med då jag ej gjort lavemang sedan jag var i Indien.
Den känslan efteråt och då kroppen tunnades ur pga all vätska och skit som försvann var oslagbar.
Så många kilon som det ger är helt otroligt.
Mycket som ska balanseras för att vätskan och ama inte ska ta över mig.. det får ta tid helt enkelt.

Jag är glad att jag nu klarar lite utan att få dessa starka symptom som jag hade i så många år.
Men jag vilar och balanserar mina dagar mycket.
Det som har gjort mig bättre är b la att vara sann mot mig själv och lyssna på Allt som sker i kroppen och utanför.. ibland går det bra och ibland lite mindre ;))
Förändring, bryta mönster, välja bort destruktiva saker som nyheter osv, prioritering (genom att bli sann mot sig själv) och att Leva i acceptans, förlåtelse, lycka, tacksamhet, balans, glädje, positivitet och vara i Alla mina känslor som kommer.
Skriver detta som några tips för alla som går med sjukdomar/symptom/obalanser för att kanske ge lite hopp om att det går att läka.
Olika snabbt dock beroende på hur mycket och länge man har gått med obalanser.

Vi ska ju Leva (ett välmående liv med allt det vi vill.)
Så släng inte bort det med något som gör oss illa.

<3





Vår lilla resa...



För några dagar sedan var vi iväg till hufvudstaden igen.
Prat, skratt, värkande ben och njutning i olika former i det perfekta vädret.
Jag får även en hel del motion som jag annars inte får då det blir både uppför, nedför och åt alla håll :D
Ingen stress utan bara ta den tid det tar med lite vila också såklart.
Prideveckan var igång, men det sköna var att det inte var packat med människor överallt, det blir bara jobbigt för mig.

 (Hos Vattumannen)

 (Våra inköp av stenar)
Mina var... rökkvarts, månsten, rosenkvarts, sodalit, ametist och kattöga.


Kristallrummet, Paradiset matmarknad och Zapata var vår prio, men vi slank även in på Vattumannen och diverse andra ställen.

Dock har jag ingen bild på alla vackra ädelstenar etc på Kristallrummet där de låg i stora lådor, men några inköp för oss båda blev det.
Precis de stenar som man dras till och som stämmer med vad man behöver.
Börjar få en liten fin samling här hemma nu.. healing när den är som bäst.
Det är häftigt, som allt annat magiskt i livet :D
Vi har mer och mer tappat lusten för shopping som så och handlar inte mycket.
Men ibland hittar man det där lilla extra och sådant man behöver.
Kombucha och lite hälsosamma grejer som vi inte har här hemma köper vi oftast där t ex.

Innan bussresan hem satt vi oss för att bara vara för en stund, se på människor som går förbi och äta lite goda pommes frites med lite dipsåser... älskar ju potatis!!
Denna gång var jag faktiskt rätt pigg slutet på dagen, helt otroligt och skönt.
Tror jag skyddade mig bättre från energier, intryck etc och var lugnare i sinnet.. utan stress eller andra starka känslor.
Mycket jag måste lära mig för att bli balanserad och jag har annars en förmåga att ta in så mycket inom mig som gör symptom och obalanser.
Får lära om helt med min högkänslighet och att lyssna på vad min kropp säger.

Ännu en dag av tacksamhet med dottern som är det bästa jag har <3

<3





onsdag 27 juli 2016

Kvällssnack med dottern igen...

Tänk hur världen är.
Här sitter vi och värdesätter människor utifrån vilka arbeten vi har och vem som får mest respektive sämre lön.
Hur kan vi tycka att t ex en kontorist som arbetar med något speciellt har något bättre att erbjuda oss människor än en konstnär t ex.
Ett konstverk kan ge otroligt mycket till en människa och kan vara uppvaknande på många sätt.
Men papper i det oändliga... formulär och diverse, vad har vi för nytta av sådant.. egentligen..
Sen betygen i skolorna...
En lärare kan ge ett barn högsta betyg för ett arbete denne har gjort och samtidigt kan en annan lärare ge samma barn och samma arbete knappt ett godkänt.
Vi människor har helt olika syn på saker och ting och ingenting ska kunna sättas betyg på egentligen.. för hur vet vi vad som är bra för en person i ens utveckling eller för ett problem, hur det är för en annan?
Förstår ni hur jag menar?
Vi är så komplexa och vi lever helt galet om man bara tänker efter.

Om man tar en psykolog med många års utbildning men med ingen erfarenhet i hur det är att vara psykiskt sjuk eller diverse.
Och sedan tar en person som har så mycket livserfarenheter, kunskaper i hur en människa fungerar och själv har haft psykiska sjukdomar och kan förstå andra människor.
Vilken person är egentligen bäst lämpad att hjälpa?
Sen har vi ju även hur vi människor klickar med varandra...
Vi behöver ofta byta läkare, psykolog eller andra människor i vår vardag till någon man istället bättre går ihop med just för att vi klickar olika med personer och förstår inte alltid alla.
Våra energier är så, en passar inte alla.
Det är så vi fungerar.
Vi har alla olika gåvor som vi är födda med och som typ är ödesbestämt.. sådant vi ska ge ut till världen... som är vårt kall.
Vi kan också kalla det ibland "rätt man /kvinna på rätt plats".
Men ofta går vi inte efter det själva.
Vi går emot våra gåvor, vi vill inte lyssna på vårt inre.

Finns såå mycket om detta och vet att många kanske inte förstår grejen, men vill ändå få ur mig alla mina tankar om hur vår värld är.
Kan vi inte bara vara och släppa allt onödigt skit och faktiskt börja se hur fantastiska vi är som vi är.. utan höga utbildningar, ytan, egot... 
Det är rätt lätt utan det svåra.
Allt är bara en illusion där vi spelar ett spel som vi kanske inte riktigt klarar av.. eller nåt :D
Jag försöker bryta mig loss och ibland känner man sig rätt ensam om dessa tankar fast jag vet att så många har börjat öppna sina ögon om saker och ting.
Inte det att någon är bättre än någon annan, just bara samhörigheten i liknande tankar etc.
Jag har tur att dottern iallafall är på samma linje som mig med alla funderingar, konstigheter och aha-upplevelser haha.

Högkänslighet och allt detta kan ge både euforisk lycka och frustration, men frustrationen tar inte på mig längre och känslan tar inte över min insida.
Vi är på olika livsresor och olika plan och ändå i slutändan sammankopplade.
Men lyckan och positiviteten, att våga lämna flocken gör att livet blir rätt spännande.

Kram och natti från mig.

<3


Indien med sin ayurveda... tur och retur... del 3...

 Nu har det gått några månader sen min Indienresa.
Jag längtar tillbaka till alla behandlingar man fick varje dag.
Till det flöde som började komma tillbaka till min kropp efter utrensningar och genom massagen osv då de berörde meridianpunkter/marmapunkter etc i kroppen.
De går djupare in för att få in oljan med örterna för att luckra upp slaggprodukterna på djupet än de vanliga muskelmassagerna som inte har den verkan.
Huvudmassagen i abhyangan som varje behandlingsdag börjades med är både otroligt skön och ett viktigt organ eftersom alla sinnesorgan finns där som ögon, näsa,öron, tunga och hud.

Massagen ger näring till dessa och förebygger huvudvärk, håravfall, brytningsfel i ögonen, främjar hyn i ansiktet, ger god sömn osv.

Har aldrig varit med om något så fantastiskt som alla dessa behandlingar och att det verkligen hjälpte.
Dock behöver jag en längre tid med detta, men tacksam över det jag fick då det lärde mig massor om min kropp och obalanserna.

Här kommer några av behandlingarna jag fick som var bra för just Mig.


Thalam:
Denna behandling med örter som gneds in efter den vanliga oljemassagen (abhyanga) från topp till tå påverkar sinnet, nerver, ger näring åt hjärnceller (hjärnan) och fungerar effektivt på stress, spänningar, sömnlöshet, psykiska problem och förhindra neurotiska störningar som fobier osv. 



NavaraKizhe:
Med små varma tygpåsar innehållande rispudding och medicinalörter masseras dessa på kroppen för att förbättra huden, främja matsmältningen, för stelhet och svullnad i lederna, göra kroppen smidig, mot ledvärk, reumatism och mycket mer.
Kan säga att denna behandling (som de andra) var så underbart skön och min hud blev mjuk och len som en babystjärt.
Fötterna har aldrig varit så mjuka förut.
  

Pizhichil:
Ett oljebad då två terapeuter med tygpåsar och sina händer häller många liter varm olja (olja anpassas efter individ) på hela kroppen och synkande masserar den gång på gång både liggandes på olika sidor och sittandes.
För b la nedsatt funktion i nervsystemet, för att främja och bevara positiv hälsa, mot reumatiska besvär osv.
Lite jobbigt ibland när träbänken var hård mot min känsliga kropp, men ändå otroligt skönt.
Man var naken, utlämnad åt andra personer som tog på ens kropp.
Riktigt bra lärdom och för att bearbeta sig själv.. tacksam.


Sirodhara:
Man ligger och får varm olja (eller mjölk med örter i etc beroende på vad som ska behandlas) sakta rinnandes i pannan (tredje ögat) under en viss tid.
Det är riktigt avkopplande och bra för stress, minnesförlust, neurologiska störningar, tinnitus, yrsel, sömnlöshet, bihåleinflammation, vissa hudsjukdomar osv.
Denna kom jag verkligen till ro med och somnade av flera gånger, underbar.


Tharpanam:
Man fick droppat något i öronen och detta skydd runt ögonen för som i mitt fall ghee skulle hällas i.
Jag fick blinka ett antal gånger för att ghee skulle komma in i ögonen och efter ett tag tvättades dom så det inte sved för mycket.
Mina ögon är lite känsliga.
Ett rosvatten som doftade väldigt gott renade mitt ansikte efteråt och synen var lite dimmig ett tag under dagen.
Detta gör gott för synen (i mitt fall närsyntheten), för hjärnans funktion, förhindrar ärftliga ögonsjukdomar, förbättrar minnet, stärker synnerver och behandlar bihåleinflammation osv.

Sedan fick jag även massage med fötter som var helt otroligt skönt.
Terapeuten var riktigt skicklig med både sina händer och fötter, har aldrig varit med om någon så duktig förut.

Att åka till Indien igen för att få ayurvediska behandlingar och speciellt till det stället jag var på finns på min önskelista.
Denna läkekonst är klockren och behövs tillsammans med allt annat inom sjukvården anser jag. 
Kommer alltid minnas detta med stor tacksamhet och glädje.
Min magkänsla stämde och min dröm blev verklighet.

Nu hoppas jag att man hittar andra bra ayurveda terapeuter/läkare här i Sverige som har dessa behandlingar.
Vi är alla olika men kanske med samma symptom.
Vi ska behandlas individuellt efter våra egna obalanser i kropp och själ.

Jag rekommenderar verkligen detta till er andra :)

<3

Vägar...


Den lilla vägen som alltid fanns när jag på små korta ben varje morgon tog mig till skolan eller med kompisar var ut på våra små äventyr.
Trädens grenar och de långa stjälkarna från växtligheten kunde ibland nå mig då jag gick nära för att titta in i den lilla skogsdungen som fanns på bägge sidor om mig.
Stigen var brant när man med cykel försökte ta sig upp utan att behöva få gå och leda den till vägen som skulle korsas innan hemmets lugna vrå fanns inom synhåll.
Jag minns när vi barn på gatan släpade med oss våra pulkor och försökte hålla oss på stigen när det ibland gick för snabbt på den nedtrampade snön.
Om våren plockade vi våra buketter med vitsippor som vi med lycka gav våra föräldrar.

Ja den där stigen kommer med många minnen som fortfarande känns likadana.
När dessa består så finns det annat som med tiden förändras.
Stigen och dess omgivning är inte densamma.
Känslan av att vara ett med naturen just på den platsen finns inte i lika stor grad längre som i barndomen.
Men den finns ändå kvar, trots förändringar... den där stigen.. stigen som tar barnen in i livet för att skapa minnen som kan tillföra mer än man tror.. stigen som tar de vuxna dit de ska..










Alla dessa böcker och filmatiseringar som jag drogs till i min barndom kan ha att göra med hur jag är och mina gåvor...
Mystiken, det naturliga, äventyren... sanning, kärlek, omtanke, kreativitet och endel starka känslor.

Som John Holland sa i tidningen "Inspire";
"Många säger att de inte vet vad deras gåvor och talanger är, men tecknen har alltid funnits där.
Vad gör du när du glömmer bort tid och rum?
Ritar du? Läser du? Vad älskade du att göra som barn?
Vilka människor tycker du om att vara med?
Vilka böcker känner du dig dragen till?
Allt detta är olika tecken på vad dina gåvor och talanger är.
När du följer dessa tecken, vänder ditt fokus inåt och litar på din intuition kommer din själ vägleda dig genom det uppvaknande (som sker allt mer i världen) så att Du kan bidra på bästa sätt genom att leva din själs syfte."

Precis så är det, och genom att arbeta och tillbringa livet med det man verkligen vill göra och drömmer om så kommer inte bara Du att må bra och leva lyckligt, utan det manifesteras och sår frön utåt med och till andra.

<3

  


tisdag 26 juli 2016

Min morgon...



... när jag vaknar och får upp tankar på mina drömmar, blir som en film då jag tar bit för bit.. scen för scen och pusslar ihop vad allt kan betyda.
Det är riktigt spännande.

Släpper ut lilla Luna som glatt kommer och pussar godmorgon med min näsa djupt nedborrat i pälsen.
Hon följer mig som en svans när jag öppnar balkongdörren och hon skuttar ut.
Vi tar våra platser och dessa mornar har varit riktigt sköna med andningsövningar (pranayama), meditation och få mjuka upp min stela morgonkropp.
Luna vill gärna slicka mina armar och ben när jag börjar komma djupare in i meditationen, men det är kärlek och det står jag ut med ;)

Trots att jag har slarvat endel med yogan, så känns det ändå bra att jag har mina stunder under dagarna där jag tänker på andningen, flödet, mitt skydd, vad jag sänder ut, vad jag  väljer att ta in, att göra någon asana (övning) lite här och var när det behövs och hur mina tankar.. sinnet är.
Det har hjälpt mig otroligt mycket i mitt läkande och att jag mår så bra i mig själv.
Inte bara kosten och allt sådant.

Idag kände jag för första gången glädje och lite spänning över mitt åldrande.
Under tandborstningen framför spegeln funderade jag över hur min hårfärg skulle se ut om jag sparade ut min utväxt.
Det ser silveraktigt ut i det mörkblonda och jag blev faktiskt glad.
Jag såg det vackra i det.
Sen att jag känner mig som 20 är en annan sak och jag mår inte dåligt överhuvudtaget över att åldras, jag tycker om mig själv.
Trots att det ibland kan dyka upp några gamla tankar, men de försöker jag blåsa bort.
Jag är bara tacksam över allt man får lära sig under sin livstid.
Klart det syns på kroppen.. spåren av historia...

Dottern frågade om jag hade sett vad hon hade skrivit på inköpslistan.. en man.
Han kanske dyker upp snart, vem vet.
Jag välkomnar det som mycket annat i mitt liv.
Tar ett djupt stärkande andetag och ler åt solen som börjar gå ner utanför fönstret.
Jag trivs här.

En ny skön natt är snart här och en ny härlig dag att leva i.
Natti

<3

Lata dagar med strandfynd och kunskapstörst...





Kunskapstörstig i varandet... balans i läkandet... lycka i livet...
Att känna doften och somna till vågornas skvalpande ger mig ro på djupet.
Inga människor som stör friden, för ibland är det väldigt skönt att inte ha så mycket störningsmoment.
Sen att man är strandletare eller naturletare kan ge lite problem när man ska cykla hem :D
Fick bara med mig plankan men det är alltid något.
Tackar naturen hela tiden för alla vackra saker som den skapar, kan inte få nog.

Så här på sommaren försöker vi göra mycket som inte kostar någonting,
eller mycket är väl att ta i :))
Vi gör sådant som bara dyker upp, precis det kroppen orkar och det man känner för.
Dock är jag så väldigt tacksam återigen för att kroppen har börjat läka så smått.
Tänk vad jag klarar av nu som jag inte gjorde för något år sedan.
Då min robot ständigt var framme och alla symptom kändes som de ville ta död på mig.
Så ja, jag vet att jag är på rätt väg.

Det finns rätta vägar för oss alla och jag önskar alla att finna den.

<3

måndag 25 juli 2016

Dagliga upplevelser...




Morgonmeditation i solen på balkongen och mjuka upp kroppen lite för flöde med avslutande "Viparita karani" (ben mot vägg) som är riktigt skönt , med en kanin som vill vara med och gosa med massor av pussar.. underbara lilla Luna <3
Precis efter "pranayama" (andningsövning) imorse kom en hel flock med svalor flygandes emot mig där jag satt och vek sedan av precis framför balkongen en efter en tills flocken kvittrandes försvann.
Vilken känsla det var.

Så skönt att titta på alla moln kombinationer och fågelarter som flög på himlen igår, med en sol som värmde min kropp och Luna som låg och gosade tätt intill.
Det är liksom livet.
Släpper taget och lämnar över allt till universum.

På min lilla skogsrunda för plockning av blåbär, växtligheter till Luna och andra ting igår dök dessa fjädrar upp överallt.
Vackra är dom, och det finns mycket runt oss hemma just nu... energier.
Luna reagerar på dem hon med verkar det som :D
Överlycklig över att ha skogen så nära inpå, skönt när kroppen inte orkar...

Nu är en ny dag med nya upplevelser kommen, och hur den blir visar sig.

<3

Tar nya steg mot det universum visar mig är det rätta...


Liv... stillhet... det kvarlämnade... tankar...


Gillar verkligen mina nya handdukar i bohemianstyle :)
Nu kom också den mänskliga sidan fram i mig, den som tycker om inredning och som vill bona in sig i sin älskade oas med något som är fint för mina ögon.
Vill hellre ha naturgrejer, sådant som är gjort av naturmaterial direkt från skog och mark eller gamla brädor från äldre stugor osv.
Jag plockar alltid med mig kottar, fjädrar och andra ting från naturen för att jag dras till dem.
Köper inte saker i onödan om man säger så.
Ska nåt in så ska nåt även ut, oftast.

Just nu så ska jag se mig om efter en liten gammal stuga med en liten trädgård.
Helst så nära som möjligt till stan och allt sådant då jag ej har bil eller körkort.
Min rädsla att skaffa en stuga har funnits länge då jag inte vet ett dugg i stort sätt hur man sköter ett hus eller om något går sönder.
Lite vet jag, men ibland kunde det vara skönt att dela sådant med någon, kunna fixa allt tillsammans.
En trygghet på något sätt.
Men egots rädsla ska inte längre få ta över mitt liv.
Så innan vi flyttar till något annat land ;) ... så ska jag nu leta efter den stuga som passar mig att få mysa och utvecklas i.
Det får ta den tid det tar, tar inte vad som helst.. den rätta känslan inombords ska finnas som den gjorde med min lägenhet.
Så alla tips är välkomna.. inga dyra sådana dock :)

<3


söndag 24 juli 2016

Sommardagar...



Läsa lite och samtidigt låta solen kyssa min hud för en stund.
(Kom ihåg att de flesta solskydd innehåller gifter som Inte skyddar mot cancer etc.
Välj ekologiska och naturliga med t ex titandioxid mm som skyddar bra.
Jag gör egna sololjor och använder Maria Åkerbergs rena och naturliga solkräm.
Det är även ofta väldigt liten skillnad på solskyddsfaktorer så bra oljor/råvaror för skydd och sen vara försiktig är väl det man ska tänka på.)

Sommaren medför ofta en inre stress då den inte är så lång här i Sverige.
De dagar det är sol och värme har vi människor en förmåga att pressa oss själva till att göra så mycket som möjligt ute just för att det är sol.
Många packar ihop familjen eller picknickfilten och skyndar till stranden eller badhuset för att som packade sillar ligga och pressa i solen, och kasta sig i vattnet för att det är så man ska göra när det är sommar och varmt.
Själv vill jag ej ha de där Måstena och för att "det är så man ska göra".
(Missförstå inte detta nu.. det handlar om pressen och hur vi är styrda ofta med tanken och beteenden)
Klart det är underbart att vara vid vatten och göra uteaktiviteter etc, men de är inga måsten.
Jag vill njuta och göra precis det Jag vill just den dagen, om det så är sol eller inte.
Det är okej att mysa ner sig och se en film om man så vill, lika som det är okej att få lite sol som värmer ens kropp :)
Men pressen ska Inte finnas där.

Hör alltför ofta.. nu när det är så varmt är du väl ute i solen?.. Man måste ju bada och grilla nu när värmen är här... osv.
Det är ganska intressant vad inmatat det är alla de där måstena och det som vi lär oss genom åren från andra.

Här hemma gör vi lite som vi vill... det kommer ju fler somrar och vi behöver inte vara där alla andra är... vi kan må bra av att bara vara på vår lilla balkong, sätta sig på en gräsmatta helt ensam eller vara inomhus och balansera sig :D

Det är bara så intressant hur så många människor följer ett visst beteende och har samma tankar om hur vi ska leva på sommaren.
Likaså jag fast jag nu börjar lära mig att det inte finns måsten, stress eller press.
Lycka är att följa sin inre röst och känsla, inte vad vi har intalat oss att vi måste göra.

<3




Magiskt...


Att inte bli distraherad... att vara i ensamhet under total tystnad, då det enda som hörs är ljudet av naturen och djuren... att helt släppa Allt som rör det vardagliga livet, tankar, ekot från minnen... att totalt släppa kontrollen över sin kropp och låta sin egna medvetenhet ta över, ta platsen med sin inre rymd, sin själ som man delar med energier och naturens fysiska del...
bara låta de mjuka ögonen få följa de små insekterna, trollsländorna, fåglarna och partiklarna som skymmer dess sikt mot den klarblåa himmelen...
Det är Livet.
Ingen otillfredsställelse... ingen flykt... ingenting för att döva något man har inom sig... bara vara och acceptera sin energi och den levande själ man är i detta stora alltet.
Vilken grej!!

<3



fredag 22 juli 2016

Tillbaka till orten där jag bodde och åter hem igen...









Dagar de går.. från en säng på akuten till min egna och sedan vidare till madrasser i Fagersta.
Jag har lyssnat och samtalat med min kropp.
Har känt in vad varningssignalerna kan bero på.
Men eftersom jag inte är min kropp utan bara har den som verktyg för min resa på denna jord så lyssnade jag även på mina känslor, vad jag vill och vad jag kan må bra av förutom att fortsätta balansera hela mitt inre system.
Vi besökte mina föräldrar och hjälpte dem att rensa bort det som inte behövs och få in lite mer harmoni i hemmet.
Ibland behövs bara lite hjälp för att ta tag i saker och ting.
En stor tacksam kram gjorde att jag vet att det var något bra trots ibland det svåra att släppa tag om saker och ting.

Kreativiteten fanns där, skratt i massor likaså, och lyckan att äntligen få komma tillbaks till Säterdalen där vi förr har spenderat roliga dagar då dottern var liten och med mina syskonbarn gjorde otroligt gott.
Överlycklig att så mycket folk hade hittat dit då det var bilträff, loppis och uppträdande.
Jag som älskar att vara bland glada människor och även djur som gick fritt bland oss.
Det fanns även en dag då min kropp sa ifrån ordentligt med starka symptom jag inte haft på länge.
Jag vet varför och jag accepterar läget.
Var eviga dag funderade jag på att höra av mig till vännerna som finns där.
Men dagarna kom och gick och det fanns ej tid eller ork då jag ville umgås med mina nära och kära i första hand.
 Det blir fler gånger, och ingen press eller stress ska få infinna sig.
Det bara är som det är.

När man förstår att ingenting kan skada en, och all smärta som ibland kan dyka upp bara finns där och som sedan försvinner, det är då jag mår som bäst.
Jag har på något sätt hittat porten till den nya världen som gör att jag kan hantera livet på ett sundare vis.
Har tränat på det länge och kommit till en starkare insikt om hur bra det fungerar.
Jag kan verkligen vara lycklig och må bra i det lilla.
Kan känna sådan glädje i livets svåra smärtsamma stunder och se vilka lärdomar jag får med mig.
Jag vet också att det troligtvis kommer komma stunder då jag tappar detta flöde, men det är också livets gång.
Utveckling sker inte genom att resa sig upp från botten och hoppa direkt upp till toppen på berget.
Det finns många sådana platser och otroligt många berg att bestiga med sina slingriga vägar.
Det som är tjusningen, eller hur? ;D

Så återigen, tack för livet och tack för alla kunskaper jag får.. dock i rasande takt just nu.

<3




lördag 16 juli 2016

Vi kan så frön...

Världen har blivit en utsatt plats om vi väljer att se det så för något vi själva skapar.
För mig är världen ombytlig, den förändrar sig ständigt för att vi ska kunna utvecklas.
Händelser sker av olika anledningar och det är just hur vi ser på dem och tar oss till dem på för sätt som avgör hur de utvecklar sig.

Jag gråter och känner stark empati och sorg när människor omkommer eller blir skadade osv.. hela tiden.
Jag känner med dessa människor som skadar andra då jag vet att det finns tragiska och obalanserade orsaker bakom som gör dessa beteenden.
Men ingen som helst rädsla finns inom mig.

Jag har sen väldigt länge valt bort all negativ media som nyheter skapar.
All rädsla, hat och negativitet för människor och världen det kommer med.
Om vi ser psykologiskt i allt detta..hur hjärnan skapar hatet och rädslan när något sker och sedan sår det som ett litet eller stort frö till nästa person och nästa...
Det ger dessa människor mer kött på benen och det ger vår värld mer gnistor till elden.
Och det ger en själv mer obalanser som måste nystas upp.
Man märker verkligen hur mycket alla dessa känslor som hat, vrede, rädsla och frustration gör för en själv, vi behöver dem inte och vi blir sjuka av dem både fysiskt och psykiskt etc.
Jag väljer tryggheten i mig själv och den kärlek och lycka som värmer hela min kropp.
Tänk på att vi bara är här.. vi bara svävar omkring i det som är och kan egentligen inte kontrollera något som helst annat utanför oss än just oss själva.
Vi vill förändra det utanför, men för att kunna styra hur det ska skapas utefter våra önskemål så är det från dig och mig detta skapas det kan inte skapas av sig själv som så.
Så allt handlar och kommer i första hand från oss själva.
Energier vi ger ut till omvärlden skapar vår värld.
Så vi väljer hur vi vill leva.. i rädsla och hat.. eller med kärlek, harmoni och gemenskap.
Det går inte på en dag, men ju mer vi själva förändras så kommer dessa frön gro runt om på vår vackra planet.
Mina känslor flödar ständigt då tårar rinner varje dag av både glädje och sorg, men jag är tacksam att känna och vara en del av alla själar här i världen som utvecklas och bygger upp något nytt.. en plats i frid.

<3 



torsdag 14 juli 2016

En dag efter en annan som kommer och går i mitt liv...


( Nu blev det lite sköna soppor och annat som fick bli min mat under några dagar.. egengjorda och rena utan gifter ;) )

För några dagar sedan kom känslan tillbaka.
Låg i väldigt intensiva magsmärtor som tillslut gjorde mig väldigt borta av utmattning.
Stor del av dagen låg jag på akuten då de endast gjorde provtagning och gynekologisk undersökning med ultraljud.
Min underbara dotter tog ansvar för Allt, och jag är så tacksam att hon fanns där som mitt stöd och hjälp med förklaringar till läkare osv då jag inte ens kunde ta mig till toaletten själv och ibland ej kunde prata ordentligt :D
Minnena tog mig tillbaka 6 år till min allvarliga blodförgiftning och jag ville bara ha ett svar.
Jag förklarade hur mina organ och hur mitt system inombords fungerar eller ej fungerar rättare sagt haha men det var som att prata med sig själv.
De hade inga svar, de sa att det kan vara det och det... men inga svar kom och ingen röntgen blev gjord som en av dem jag träffade sa att jag behövde om inte ultraljudet visade något.
Två läkare sa bara att det var ett missförstånd och röntgen inte görs.
Jag blev tillslut hemskickad med svåra smärtor och inget annat.
Har nu gått några dagar med småfeber och diverse andra symptom och blivit lite bättre, men något är ju fel i kroppen.
Den varnar mig, så tack för det.
Det är lite spännande och intressant detta med hur våra egna kroppar fungerar :D
Efter år av att förstöra min kropp då man byggde på obalans efter obalans så är jag inte nå förvånad att allt måste upp till ytan innan det läks.
Det tar tid att läka, men det är så det är :)

I min värld kommer det alternativa finnas i vår sjukvård.. samarbete och kunskap.
Inga pengar kommer styra om de ska hjälpa eller inte, och med vilka undersökningsmetoder som behövs.
Alla ska ha tillräckligt med kunskap om hur ämnen, sinnet.. ja allt i livet kan påverka våra kroppar och hur. 
Alla läkare och sköterskor kommer förstå och prata om hur våra kroppar fungerar och hur just vi enskilt fungerar och vad vi har obalanser med.
I min värld kommer de undersöka tills de hittar problemet till att kroppen varnar.
Ingen patient ska behöva uppsöka svaret själv... utan trygghet och tillit ska finnas när blottade, svaga och sjuka människor kommer in för något och behöver hjälp.
I min värld kommer vi vara balanserade och själva lyssna på våra varnande kroppar innan det går för långt.

Jag är tacksam och glad för dessa smärtsamma dagar ändå.
Ja faktiskt så är jag det.
Jag har lärt mig känna små små saker min kropp vill ha sagt.
Min stora stora fobi för nålar och sprutor fick jag träna på då jag för första gången kunde se på min droppnål där den satt i skinnet.
Jag fick ingen panik när prover togs i min arm och ingen hyperandning eller svimningskänsla.
Det enda jag tänkte på förutom de jobbiga smärtorna :D.. var att min kropp är inte Jag.
Min kropp är bara mitt skal och inget annat.
Det hjälpte mig och jag är överlycklig och stolt över hur långt jag har kommit med mig själv.
Det är långt kvar och ingenting kommer bli slutfört helt någonsin, men jag jobbar på det,och jag känner så mycket hopp och positivitet.
Jag är tacksam över att människor vill utbilda sig och hjälpa människor och jag hoppas bara att vi i världen kommer längre i detta.
Några länder har redan börjat med samarbetet :)

En dag i taget, och jag lever fortfarande med kärlek och lycka.
Nu fortsätta att leva i det som är och det man tycker om.


<3