onsdag 27 juli 2016

Kvällssnack med dottern igen...

Tänk hur världen är.
Här sitter vi och värdesätter människor utifrån vilka arbeten vi har och vem som får mest respektive sämre lön.
Hur kan vi tycka att t ex en kontorist som arbetar med något speciellt har något bättre att erbjuda oss människor än en konstnär t ex.
Ett konstverk kan ge otroligt mycket till en människa och kan vara uppvaknande på många sätt.
Men papper i det oändliga... formulär och diverse, vad har vi för nytta av sådant.. egentligen..
Sen betygen i skolorna...
En lärare kan ge ett barn högsta betyg för ett arbete denne har gjort och samtidigt kan en annan lärare ge samma barn och samma arbete knappt ett godkänt.
Vi människor har helt olika syn på saker och ting och ingenting ska kunna sättas betyg på egentligen.. för hur vet vi vad som är bra för en person i ens utveckling eller för ett problem, hur det är för en annan?
Förstår ni hur jag menar?
Vi är så komplexa och vi lever helt galet om man bara tänker efter.

Om man tar en psykolog med många års utbildning men med ingen erfarenhet i hur det är att vara psykiskt sjuk eller diverse.
Och sedan tar en person som har så mycket livserfarenheter, kunskaper i hur en människa fungerar och själv har haft psykiska sjukdomar och kan förstå andra människor.
Vilken person är egentligen bäst lämpad att hjälpa?
Sen har vi ju även hur vi människor klickar med varandra...
Vi behöver ofta byta läkare, psykolog eller andra människor i vår vardag till någon man istället bättre går ihop med just för att vi klickar olika med personer och förstår inte alltid alla.
Våra energier är så, en passar inte alla.
Det är så vi fungerar.
Vi har alla olika gåvor som vi är födda med och som typ är ödesbestämt.. sådant vi ska ge ut till världen... som är vårt kall.
Vi kan också kalla det ibland "rätt man /kvinna på rätt plats".
Men ofta går vi inte efter det själva.
Vi går emot våra gåvor, vi vill inte lyssna på vårt inre.

Finns såå mycket om detta och vet att många kanske inte förstår grejen, men vill ändå få ur mig alla mina tankar om hur vår värld är.
Kan vi inte bara vara och släppa allt onödigt skit och faktiskt börja se hur fantastiska vi är som vi är.. utan höga utbildningar, ytan, egot... 
Det är rätt lätt utan det svåra.
Allt är bara en illusion där vi spelar ett spel som vi kanske inte riktigt klarar av.. eller nåt :D
Jag försöker bryta mig loss och ibland känner man sig rätt ensam om dessa tankar fast jag vet att så många har börjat öppna sina ögon om saker och ting.
Inte det att någon är bättre än någon annan, just bara samhörigheten i liknande tankar etc.
Jag har tur att dottern iallafall är på samma linje som mig med alla funderingar, konstigheter och aha-upplevelser haha.

Högkänslighet och allt detta kan ge både euforisk lycka och frustration, men frustrationen tar inte på mig längre och känslan tar inte över min insida.
Vi är på olika livsresor och olika plan och ändå i slutändan sammankopplade.
Men lyckan och positiviteten, att våga lämna flocken gör att livet blir rätt spännande.

Kram och natti från mig.

<3


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar