fredag 12 augusti 2016

Att leva och leva... samma men ändå så olika...





Hade en sådan där ljuvlig dag i skogen med syrran.
Vi som oftast åker till fel skogar för att finna dessa kantareller hamnade precis rätt denna gång.
En magisk skog, ja magisk då allt man behövde fanns där, och delar av den som var som ett sagoland med all mossa och växtligheter.
Blåbären var större och finare än jag någonsin har sett i en svensk skog och lingonen lös upp med sina röda klasar.
Korgen blev full med svamp, bär och olika växter till både mig och lilla Luna :D
Att skogen kan göra så mycket med välmåendet.. bara att tacka vår moderjord för allt vi får ta del av.

Idag lagade dottern och jag en lunch med det jag drog hem.. den ekologiska veganska kantarellsåsen passade så bra ihop med potatis och linslimpan.
Mums för smaklökarna.

Att traska i en skog tar på kroppen en smula, men jag är så otroligt tacksam att kunna ta mig dit mer än ni anar.
Man uppskattar allt så mycket mer när man vet hur det känns när kroppen knappt orkar röra ett finger.
Är glad att ha fått känna på det för att förstå.
Inombords levde jag ett hetsigt liv fullt med tankar och känslor, men utanpå hade off-knappen slagits på utan att ha en möjlighet att slå på den igen under lång tid.
Det fanns så många tillfällen då jag inte ens klarade att känna eller tänka pga smärtor och utmattning, men kroppen klarade det ändå.
Så häftigt och otroligt hur vi fungerar :)
Levde gjorde jag då och lever gör jag idag.. Tack.

<3   


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar