onsdag 10 augusti 2016

Mycket går undan och mycket stannar upp för en stund...






 Siktet är nu inställt på väldigt många saker.
En av dem är att få dottern balanserad och några av de andra har jag skrivit om i tidigare inlägg.
Nu är en tid bokad för henne till en alternativmedicinare/kinesiolog etc i en annan stad.
Han är väldigt fullbokad då många har rekommenderat honom och det tyder bara på att han är bra.
Nästa steg är att sedan kombinera detta med ayurvedaläkare och behandlingar.
Undra om man kan få en sponsor till detta, dyrt men effektivt.
Passar inte för mig då pengar inte växer på träd här hemma som ensamstående och i den situation man är i för tillfället.
Men jag gör allt för att få min dotter hel och balanserad.

Lunchen är viktig och "kocken" försöker få till bra måltider.. rena och ekologiska.
Dottern är underbar då hon är riktigt duktig i köket och oftast hjälper till med göromål.
Hennes underbara veganska kladdkaka/brownie med svarta bönor, havregryn, kokos-, och rapsolja, kakao, bakpulver, vanilj-, kokos-, och rörsocker samt havregrädde blir en favorit här hemma.
En nyttig frukostsmoothie varvas med varm len havregrynsgröt etc då lite kyligare luft börjar komma in.
Gäller ju som sagt att bli balanserad och läkt.
  

OS pågår och det kan vara en fördel att så mycket går på nätterna då man sover.
Ibland kan jag låta tvn stå på för att ha det i bakgrunden.
Men innerst inne vill jag komma bort från allt tittande mer och mer trots att jag är en gammal sporttjej.
Bordtennisen kom med en liten saknad.
Minnena av den tiden i min ungdom då träningar och tävlingar tog upp mycket av min tid i veckorna.
Jag var inte bara en utövare utan också en tränare för både barn och ungdomar.
Gick domarutbildning och ville verkligen fortsätta inom den sporten i vuxen ålder trots knäskada.
Men min livsväg var annorlunda...
När jag nu ser dessa duktiga pingisspelare så vet jag att min nervositet inför tävlingar då jag med darriga ben och händer aldrig skulle ta mig långt.
Men jag kämpade på och hade det väldigt roligt under dessa år iallafall :)
Tacksam över att min pappa även han engagerade sig så mycket och även han var med och tävlade och var tränare.
Mina föräldrar har alltid ställt upp och varit delaktig i det jag har gjort,älskar dom för det då jag fick ta del av så många besvikna barn då föräldrarna aldrig kom och tittade eller var delaktiga.
De ville dumpa barnen på träningar etc så de kunde ha sin egentid.
Flera försökte få dem att förstå att barnen verkligen var ledsna, men ingenting gick in.. så sorgligt.

Men nu när man ser idrottarna göra sina passioner (förhoppningsvis) med stora leenden på läpparna och tårar av glädje för de över detta på mig.
Glädjen och lyckan av att vara nöjd och engagerad med det de älskar.
Få massor av lärdomar i livet.

<3   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar