söndag 28 augusti 2016

Sinnets reaktioner och underliga kommentarer :D ...


Liten förkylning kräver kärlek och omhändertagande  av kroppen.
Immunförsvaret blir försvagat pga obalans med matsmältningen och allt det där.
Vila, värme och kärlek var det ja.. och nu är den snart borta, underbart :)





Färger och smaker...
Trots att jag aldrig riktigt har tyckt om att laga mat förutom nu mer på senare tid pga osäkerhet och inte någon riktig passion för det, så älskar jag att äta.
Ibland funderar jag på om jag har det som en flykt från något, men det ska vara att jag har ett slags beroende... att det helt enkelt fyller en funktion.. för sinnet.
Under åren med psykisk ohälsa så var det min flykt.
Antingen så åt jag väldigt lite eller så åt jag massor, mest hela tiden.

Det är svårt att förändra och jag har ibland en dålig karaktär när suget sätter in.
Matsug beror ju också det på något.
Som för chipsen eller snabba kolhydrater.
Min kropp söker energin som inte finns, och därmed ropar den efter snabba kolhydrater.
När jag var i Indien och fick detoxa, samt äta bra för mina obalanser och tre mål mat per dag mådde jag som bäst.
Inga blodsockerfall och inga sug efter något.

Idag var ingen bra dag för min mage.
Dålig mat för mig igår gjorde att kroppen sa sitt idag.
Gifter samlas i min tunntarm.. maten som inte smälter som det ska.. och genom det uppstår illamående, en svidande känsla men dock inte magkatarr och att det känns som maten sitter från halsen och nedåt.
Jag mår pyton bara jag tänker på det magiska örtpulvret från Indien (Triphala) som är så beskt och kärvt att jag har svårt att ha det i munnen.
Men underverk på bara några timmar gör det.
Jag längtar så efter oljelavemanget (ja ni som är känsliga får ta det helt enkelt..det naturliga från mig :D ) som ayurvedaterapeuten gav mig.
När vätskan från min kropp och gifterna försvann så fort.
Jag blev mig själv igen på något sätt.. jag kände mig så ren och klar.

Men jag försöker att inte slå ner på min kropps dåliga funktioner just nu.
Det ordnar sig, det tar tid.

Jag skrattar lite för mig själv när jag tänker på ett par män som hävde ur sig sina konstiga synsätt en gång i livet.
Jag fick sådana komplimanger hur vacker jag var, såg så bra ut och att jag hade sådan utstrålning.
Flirtandet fortsatte trots att jag var ärlig och sa att jag ej var intresserad mer än som vänskap.
Sen kom det även fram att de egentligen drogs till smala kvinnor som dom själva.
Men hullet fanns även där hos ena mannen som ex.. 
När jag nu tänker på det att så mycket är ytligt och att vi människor går emot oss själva, funderar jag på varför de var så ihärdiga..
Varför ge sådana kommentarer eller ha sådana beteenden?
Min kropp består av vätska och därav det hull som kan dyka upp, det försvann när jag kom hem från Indien.
Hur kan man då säga att jag var "större" än någon personen brukar falla för.. för det stämde inte :))
(Detta är inget dömande och att jag blir sårad osv.. bara lite funderingar och det är kul att bolla tankar :D)
Vi ser ju alla olika ut i benstommen..i kroppen och vi har även olika obalanser som kan göra mycket med våra kroppar.
Hur kan vi människor gå så mycket efter ideal och våra egna lögner mot oss själva som mot andra?
Vad är det som egentligen är orsaken till att vi (eller många) vill ha en specifik form hos någon annan?
Man kan inte beställa riktig kärlek av vad en yta består av...
Vi vet ju ingenting om våra känslor då vi går efter hur andra ser på det eller vad vi har med oss i ryggsäcken.
Vi kan aldrig bestämma eller veta vilken typ av person vi kommer falla för och som är ens själsfrände.. det spelar ju ingen roll hur personen ser ut, för vi vet inte.
Det som spelar roll är vår starka känsla som kärlek är.
Att vara sann mot sig själv och förstå att energier och personlighet är så mycket mer än ytan kan inte sägas för många gånger.
Vi klickar med olika själar bara, så är det.
Är lite trött på all hets om "perfekta" kroppen.. jag väljer att försöka lägga händerna för öronen och ögonen för det.
Det kan både vara en flykt, osäkerhet, dålig självkänsla, obalanser, präglingar mm när man sträver efter dessa ideal.. och jag orkar inte längre.  
Men jag kan skratta gott åt kommentarer som är lite underliga och när man säger emot sig själv :D

Och varför skrev jag nu detta undrar jag haha.
Onödigt ja, men ändå en tanke...


Alla är vi människor ändå och ja ni är alla fina.. 
en kropp är vacker i alla sina former, kom ihåg det :)

<3




  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar