måndag 12 september 2016

Jag vaknar till en ny dag... men distraktionerna förföljer mig...


~ Vaknar i mörkret med ljuset som energikällan till ena sinnets fördel.
Det dansar i mörkret av liv, av nyfikenhet jag känner dess närvaro.
Det rofyllda ljuder i hjärtats alla rum då man känner det sippra längs alla kanaler.
Sakta vaknar alla instrument som ska spela min melodi,
i mörkret men också i dagens sken.
Den vill höras men den vill också bara finnas för de få, 
det stilla rum som sprakar av livskraft i melodins ljusa slingrande toner. ~
/Lindha

Distraktioner är något vi alla i stort sätt utsätter oss för mest hela tiden dagligen.
Det leder ofta till beroende eller bara en utmattning i kropp och själ som vi tillåter oss själva att plåga oss med.
Man kan tycka att man mår bra av det, har roligt och känner en sorts lycka med det..
sätter vi oss ner i ensamhet, tystnad och utan allt som tar energi eller ger oss olika intryck kan vi få upp olika känslor som kan trigga oss och få oss att känna obehag.
Vad är det egentligen med teknikprylar.. media, telefoner, tv-spel, meddelanden, människor/familjer runt oss vi inte mår bra av, dömanden, destruktiva beteenden som att finnas för alla andra utom sig själv, självkritik, göra saker i osanning med sig själv, skjuta upp saker man behöver göra och allt detta med materialism som pockar på var man än rör sig eller tittar...
Ibland behöver vi nog ta en paus och faktiskt inse vad vi utsätter oss själva för.
Hur vår hjärna och våra sinnen ständigt går på högvarv.
Inte undra på....

Missbruk, destruktivitet, otrygghet, oro, rädsla, beroenden, depressioner, ångest, sjukdomar, symptom, vrede, frustration, ledsamhet, smärtor...
Dessa ord och dessa känslor... hur våra liv ser ut kommer utav något...

Offermentaliteten... jantelagen... osanningar...

Jag vill se och känna mig själv.
Jag vill lita på mig själv.
Jag vill vara trygg med den jag är.
Jag vill må bra i den kropp jag fötts i.
Jag vill bara kunna ta del av just det jag vill och behöver för stunden utan distraktioner.
Jag vill vara den jag är utan att behöva förändras för att passa in.
Jag vill leva i en värld där vi förstår hur mycket vi alla behöver varandra utan distraktioner.

Jag vill lyssna på en melodi, den vi alla är en del av.
En melodi som bara spelas med toner som inte skär sig med varandra och som tystnar när vi alla behöver sova.

<3 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar