söndag 11 september 2016

Orden som tilltar i styrka... och känslan som vilar...


~ Stormen har stillnat, ljuden ger inga utslag.
Mina sinnen får vila allt mer, när vinden råder bland trädens grenar.
Jag släpper taget då livet gav mig sanningen.
En omfamning då ingenting kan skada.
En liten fråga där inga svar finns, kurar jag ner mig i tryggheten,
där allt lever av luften och hjärtats varma slag.
Ingen oro, ingen rädsla, ingen vrede, och tiden ger mig luft under vingarna.
Snart svävar jag runt och mina vingslag ger nya möjligheter.
Det finns så mycket mer där ute, en plats utan allt det här.
En plats i frid och kärlek.
Ett liv fullt av det vi saknat och försummat. ~
/Lindha


En saga som är fin och tänkvärd.
Som har lite av Paulo Coelho i sig på något sätt.
Böcker som jag älskar att försvinna i, som får mina känslor att leva så starkt under ett kort ögonblick.

Jag skrev en bok när jag var i 6-8 års åldern.
Om en flicka, Lisa.. som rymde och som hade färgstarka illustrationer.
Under den tiden tjatade jag ofta på mina föräldrar att jag ville ha en lillasyster, en liten syster från Kina.
Vet inte varför jag kände så starkt för det förutom att jag inte ville att så många skulle behöva bo på barnhem.
Att de skulle få ett hem med kärlek.

Men boken har funnits med mig i mitt inre under alla år.
Den är kastad, men den finns ändå kvar.
Budskapet till mig själv från unga år har jag tagit till mig nu.
Tack Linda för dina ord.

<3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar