onsdag 16 november 2016

Vi är olika och vi behöver förstå...





Livet och dagarna kommer med det som kommer och allt är som det är.
Jag har insett mycket under åren och hela tiden kommer praktiska övningar för mig att träna på.. superbra :D
Utbildningen kommer aldrig bli klar tills man somnar in från detta liv men det är intressant medans man är vaken.
Och det gäller att vara klarvaken många gånger.
Jag börjar att bli trött.. ordentligt trött trots att jag är starkare än jag någonsin har varit.
Som jag sagt förut så känns det ibland som att man lever i fel tid, man vill fly (trots att jag ändå inte vill det)till en tid där vi har kommit längre i vårt medvetande...
Vi alla är så olika att allt oftast bara krockar då alla är på olika plan och i olika faser.
Samtidigt är det en så otroligt bra utbildning och man får lärdomar varje dag.
Men ibland tar energin slut.. den vill puttra på sparlåga.
Jag är så lycklig ändå över hur långt jag har tagit mig trots den starka motvinden som samtidigt är precis det jag har behövt och som var bestämt att jag skulle ha från början.

För mig kom superfullmånen som har varit med mycket energier.
Jag valde ett metta/tonglen yogapass under denna under morgontimmarna som kommer med medkänsla och att släppa på våra försvar när negativa och det mörka kommer upp runt oss.
Att öppna hjärtat och sprida ljuset som lyser upp det mörka.
Nätterna och även denna natt kom med arbetsamma drömmar och i vissa även rädsla.. 
då jag vaknade upp under fullmånenatten med ett rusande hjärta, då jag visst satt mig upp och i panik försökte svepa med händerna i hastiga rörelser bakom mig på kuddarna för att få bort de mörka energier som fanns där.
Jag både såg och kände dem. Blev så skrämd.
Två nätter och även denna natt som jag ändå kan se positivt på, då saker som sker är intressanta och lärorika :)

Men min kropp varnar nu... mycket har det varit trots att jag klarar av och kan ta saker helt annorlunda nu mot förr.. framsteg...
Det gäller att balansera och lyssna på kroppen.
Har lyssnat på någon som velat dela av sig själv och kände förtroende.. som jag vet har kämpat hårt med sitt mående, som inte fått rätt hjälp men som nu har tagit tag i saker som gör mig så glad.
Att se in i människors ögon och känna sådan förståelse och medkänsla, det är fint på något sätt.
Blev så glad att personen kände ett hopp, att vara påväg...
Det tar tid... det tar tid.
Jag blev även glad att höra att det lyser om mig, att all denna förändring jag har gjort och gör för med sig något gott, att det är det rätta.

Snart är det dags att åka iväg med dottern till kinesiologen igen.
Den person som har fått så mycket positiv kritik, som har läkt så många av sina patienter/klienter från "kroniska" och svåra sjukdomar/symptom.
Fast det tar tid att läka från kärnan beroende på hur djupt obalanserad man är så har hon blivit bättre med vissa saker redan.
(Vi var till läkare med hennes problem först för att se vad de sa, men de visste ingenting och kunde ingenting göra.)
Det som man själv hade på känn fick man bekräftat där så innerst inne vet vi alla egentligen väldigt mycket om vi bara tog oss tiden att lyssna.

Just nu är dock jag i behov av lugn och ro.
Vila och få prata (när man orkar för en brinnande hjärna vissa dagar) med personer som ger en harmonisk energi.
Sanningar... tillit och glädje.

Jag är tacksam för människor och livet i sig.. är som i acceptans av att allt bara flödar.
Kommer fortsätta kämpa mig igenom denna medvetandeförändring som sker i världen just nu, och för den härliga men arbetsamma utbildning som jag har :)
Jag ger aldrig upp och min tro och kärlek växer sig allt större.
Ingen kan ana hur var och en av oss har det trots hur öppen man än är.
Vi kan förstå om vi delat en liknande väg eller om vi på något sätt kan känna in...
Många gånger vill jag ta bort all social media, vara för mig själv (som jag dock tycker om) och leva... ni vet bara leva utan intryck eller andras påverkan.
Jag måste ta det varsamt med mitt högkänsliga jag.. gråter alldeles för mycket av allt just nu och under en tid.
Ingen vet hur starka mina känslor egentligen är för allt, från de små små sakerna till...
Av lycka, medkänsla, kärlek och sorg.
Så innan vi dömer någon annan så kan man inte veta vad just den personen tänker, känner eller hur man lever.
Ingen kan se in i någon eller lätta på alla skal vi oftast har trots att man är öppen, och ingen kan spendera varje sekund med en i vår vardag eller i vår själ.
Det är inte lätt att leva ibland haha.
Bara en tanke.

Ta hand om er och stor varm kram till er som behöver, för idag är den varm :D :*

<3


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar